“Jag tror jag är ganska ensam om att ha gjort om ett gammalt torrdass till sadelkammare”

Långt ute i de västgötska skogarna, utanför Limmared, ligger ett litet torp med anor och historia. Här, på gården Vika, bor Maria Ohlsson tillsammans med sina Welsh mountainhingstar – och ett stall som andas både enkelhet och harmoni.

– Fint är kanske att ta i, men jag har ett oslagbart mysigt stall! Inga kristallkronor, inte ens indraget vatten, utan det enklaste man kan tänka sig. Jag bor i ett litet torp långt ute i skogen med mina djur, säger Maria med ett skratt.

Hästar med historia

Stallet är efter Marias farmor, född 1899, som hade kavallerihästar i spiltor här. När Maria flyttade hit permanent för fyra år sedan byggde hon om till ponnyboxar.

– Jag har tre stycken Welsh mountainhingstar. Night Hawk (e. Scrafton Night Owl ) är fux, 13 år och egen uppfödning – han betäcker en hel del. Molstabergs Tristan (e. Heniarth Mr Milligan) är skimmel, 6 år, och används också i aveln. Och så är det lilla Texas Rebel, 2 år, efter Night Hawk.

Flockliv och naturlig hästhållning

Under vinterhalvåret går hingstarna tillsammans – på sommaren får de gå var för sig.
– De går ute dygnet runt från cirka 1 maj till 1 oktober, beroende på vädret. Resten av året står de uppstallade nattetid.

För Maria är hästvälfärden själva kärnan.
– För mig är verkligen prio ett att hästarna får vara hästar! Det är viktigt att de får ha ett så naturligt liv som det går. Därav att jag också vill ha dem tillsammans, så de kan leka och ha varandra. Viktigt är också förstås ett riktigt bra foder, och rikligt med motion! Jag stöttar bönderna här, och köper riktigt fint grovfoder.

Träning på ängar – och simning i egen sjö

De tre hingstarna hålls i fin form – både ridna och körda.
– Periodvis har jag haft duktiga ryttare på mina ponnyer, så de är välutbildade och tävlade. Men eftersom de är så små är det svårt att hitta passande ryttare. Därför kör jag in dem.

– Vi har oändliga kör- och ridvägar, stora fina ängar att tömköra och longera på, och närliggande ridhus där vi kan löshoppa. På sommaren simmar vi praktiskt taget varje dag i vår egen sjö! Det ger enormt bra styrka och kondition – för både ponnyer och mig!

Ett stall med själ

Maria bor och sköter allt själv. Men ensamheten är långt ifrån tom – snarare fylld av närvaro.
– Jag är stolt över att ha ett stall och en gård där mina ponnyer (inklusive jag själv) trivs! Jag kan ha dem lösa på tomten, och de går ingenstans. Ja, utom ifall jag har köksdörren öppen, då kan det komma in en liten ponnyhingst och äta ur fruktskålen!

När vänner kommer förbi på fika händer det att en ponny står med vid bordet.
– Har jag vänner och vi sitter ute och fikar eller grillar, så är det inte sällan en ponny är med vid bordet!

Tradition och trygghet

Eftersom hon inte har någon in- och utflyttning av hästar under året blir smittskyddet naturligt stabilt.
– Det är bara på sommaren som jag tar emot ston på betäckning. I övrigt är vi isolerade som det är.

Vattnet tas direkt från en tunna vid stallet.
– Mycket för att de föredrar regnvatten framför kranvatten.

Säkerheten, däremot, tummar hon aldrig på.
– Eftersom det är påhittiga hingstar vi har med att göra – även om de är väldigt snälla och väluppfostrade – så måste barn leda dem med kedja. Vända dem i grinden och stänga innan de släpper. Hästarna går utan grimma i hagen.

Ett levande arv

Det som gör Stall Vika alldeles särskilt är känslan av kontinuitet.

– Jag tycker det är så fantastiskt att jag får gå på den här marken som mina förfäder har gjort på samma sätt för över 100 år sedan! Det har så länge jag vet funnits hästar här av olika slag.

Och ja – kanske är torrdasset som blev sadelkammare symbolen för hela platsen.
– Det mesta unika kanske är att jag har gjort om vårt gamla torrdass till sadelkammare. Jag tror jag är ganska ensam om att ha det! Jag har försökt behålla den gamla charmen i mitt lilla stall och vår lilla gård.