Daniel Deusser: ”Kärleken till hästen har aldrig varit större än  nu”

När Daniel Deusser tog sin 30:e femstjärniga 1,55-seger i Göteborg i år skrev han in sig i historieböckerna. Ingen europeisk ryttare har en bättre segersvit sedan 2010. Globalt är det bara Kent Farrington som slår honom med sina 38 segrar.

När Daniel blickar tillbaka slås han av tidsperspektivet.

– Självklart känns det väldigt roligt att ha nått en sådan milstolpe. Samtidigt inser jag också att jag nu hör till det ”äldre” gardet i sporten, säger 44-åringen.

I världscupfinalen i Texas nyligen blev han åter slagen av Farrington – men andra-platsen var den bästa placeringen för Deusser i finalen på mer än tio år.

”Jag har lärt mig något”

Minnena av de första starterna i Scandinavium, först som arbetande elev hos ryttarikonen Franke Sloothaak och sedan som tävlingsryttare i Jan Tops stall, är fortfarande tydliga.

– Första gången jag red i Göteborg var jag nybörjare på den här nivån. Jag var väldigt ung och hade mycket att lära. Att jag fortfarande rider på den här nivån måste betyda att jag har lärt mig och vet något om sporten.

Vägen till världstoppen har dock inte varit spikrak.

– Det har definitivt inte varit enkelt. Du behöver lite tur, men framför allt rätt hästar och rätt människor runt dig. Det här är inte en sport där du kan lyckas på egen hand – det är ett stort hjul som ska hållas i rullning varje dag.

Präglade synen på hästar

Tiden hos Franke Sloothaak präglade Daniels syn på hästar och ridning, och smittade även av sig på ridstilen. Här fick han lära sig att ”rida på riktigt”, att ”aldrig fajtas med hästen” och att vara ”tyst i sadeln”. Respekt för hästen var lag i Frankes stall.

– Hästen är den viktigaste atleten i vår sport. För mig handlar det om att förstå varje individ och anpassa mig. Jag är där för att hjälpa hästen – inte tvärtom. När ryttare och häst verkligen förstår och litar på varandra kan fantastiska saker hända.

Hos Jan Tops utvecklades Daniel vidare som Grand Prix-ryttare samtidigt som han kastades in i den internationella tävlingscirkusen. Hästhandleriets realiteter blev också tydliga när lovande hästar såldes vidare så fort resultaten började komma.

Vändpunkt på Stephex

Den stora vändpunkten kom när Stephan Conter värvade honom till Stephex Stables 2012 med världstoppen som tydlig vision. Här satsades allt på att hitta och producera hästar för de största klasserna. Tre år senare var Daniel nummer ett i världen – en position han senare återtog både 2017 och 2021.

– Jag är väldigt stolt och tacksam över resan vi har gjort tillsammans. I vår sport går det upp och ner, men vi har haft fantastiska hästar och många stora ögonblick. Samtidigt har det funnits skador, besvikelser och resultat som inte blev som man hoppats. Men det är en del av sporten – och också en del av livet.

Hemligheten bakom det långvariga partnerskapet bygger enligt Deusser på tillit.

– Stephan ger mig förutsättningarna med hästarna och infrastrukturen runt omkring, men han låter mig sköta all planering själv. Han litar på mig och står inte och tittar över axeln. Den friheten är väldigt viktig om en relation ska hålla över tid.

Analysera mera

Självrannsakan är nu som då fortfarande ledstjärnan.

– Jag funderar mycket på hur väl jag lyckas förklara för hästen vad jag vill, både i träningen och i de beslut jag tar på banan. Hästar behöver bygga tillit och självförtroende. Det krävs ett antal starter innan de verkligen slappnar av och du kan börja utmana dem lite mer.

Varje start blir därför en analys.

– Efter varje runda ställer du tusen frågor till dig själv. Kunde jag ha ridit snabbare? Tagit en snävare sväng? Gjort något bättre för just den här hästen? Även när du vinner måste du rannsaka dig själv. Du vill ju att hästarna ska hålla och vara glada länge.

Att göra mindre, inte mer, är nyckeln.

– Om du vill få ut det bästa av hästen måste du hålla den motiverad. Träna inte för mycket när den redan har lärt sig vad den ska göra. Sitt inte och rid runt i cirklar på ridbanan utan rid ut och galoppera och låt hästen gå i hagen.

Sätt hästen först!

Relationen till hästen är avgörande.

– Rätt mindset och en finstämd känsla i sadeln är viktigt, men det viktigaste är att du älskar din häst och sätter den först.

Samtidigt menar Daniel att bilden av sporten ibland blir skev.

– Kärleken till hästen har aldrig varit större än vad den är nu. Problemet är hur det ibland framställs. Vi borde sluta be om ursäkt och bjuda in människor att se hur vi arbetar med våra hästar hemma. Vi tar bättre hand om dem än någonsin tidigare.

Beteendevetare hjälper

I sin ständiga jakt på ny kunskap har han tagit hjälp av hästbeteendevetaren Leo Rauscher för att arbeta med sina hästar.

– Han har fått mig att tänka annorlunda. Vi arbetade till exempel med en häst som blev väldigt spänd på framridningen. I stället för att pressa henne försökte vi förstå vad som stressade henne och vad som fick henne att slappna av.

Arbetet skedde till stor del från marken.

– Det handlade om att ge mer utrymme och fler pauser så att hon kunde bygga självförtroende. Det är en balansgång, för du måste utsätta hästen för viss stress för att den sedan ska kunna slappna av.

Tobago viktigt för karriären

En av hästarna som satt tydliga avtryck i Daniels karriär är Tobago Z (f -08 e Tangelo van de Zuuthoeve-Mr Blue). När de blev ett ekipage var framtiden långt ifrån självklar.

– När jag började hoppa Tobago var han åtta år och hade viss erfarenhet, men ingen trodde att vi skulle vinna Grand Prix-klasser eller världscupen. Inte jag heller.

Den lilla röda hingsten uppfattades länge som försiktig och lite blyg.

– Han såg inte ut som en häst för de största klasserna. Många trodde att han saknade blod och scope. Men ibland är det svårt att se hur mycket mod en häst faktiskt har innan den får chansen. Vi började vinna mindre klasser och hans självförtroende växte. Vi klättrade i klasserna och till slut började vi vinna riktigt stora klasser. Det var en fantastisk resa.

Nu riktas blicken mot nästa generations topphäst: Tobago-sonen, 12-årige Otello de Guldenboom, som bar Daniel till andraplatsen i världscupfinalen.

– Tobago hade en mer reglerbar galopp än Otello, men ingen av dem har varit några självklara vinnare från början. Den största utmaningen i början var att Otello stannade lite i luften över oxrarna, men det är inte längre ett problem. Han har ett ”forward mindset” som tar honom över alla hinder, precis som Tobago. Mentalt hjälper det mig mycket att jag har ridit pappan.

Om utvecklingen fortsätter kan Otello bli Deussers häst vid VM i Aachen.

– Att rida ett mästerskap i Aachen är en dröm. Jag har gjort det tidigare med Cornet d’Amour och det är en fantastisk arena. Om Otello fortsätter i den form han har varit i den senaste tiden kan vi ha en chans att bli uttagna. Men det är långt kvar och mycket arbete återstår.

Alltid något att jobba med

Drivkraften efter alla år i världstoppen är fortfarande densamma.

– När jag kommer hem på måndagen finns det alltid unga hästar att arbeta vidare med. Jag har en idé om hur jag vill utveckla dem och testar mig fram från häst till häst. 

– Det är hela tiden en process – och det finns alltid något att jobba på för att bli bättre än jag var på den senaste helgens tävling. 

– Att utvecklas och lära mig nytt är det som gör mig motiverad.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2026.