Catharina Hansson: 404. Hästmänniskan saknas

Vi mäter fler saker än någonsin: puls, rörelser, sadeltryck, träningsdata – nu ska vi också 3D-skanna våra hästar.

I hästvälfärdens namn vill vi mäta stress, smärta och ridningens kvalitet. 

Men det är inte den som har mest data som alltid förstår hästen bäst. I stället är det tusentals timmar tillsammans med dessa djur som lär oss att se små förändringar i blick, beteende, rörelsemönster och humör.

Jag läser Arash Gilans nya bok ”404 Människan saknas”*, om hur vårt samhälle blivit besatt av det mätbara. Vi räknar steg, sömntimmar, prestationer och resultat – tills vi börjar lita mer på siffrorna än på vår egen upplevelse av verkligheten: ”Nu mäter vi allt, men förstår ändå ingenting”. 

Relationen mellan häst och människa har alltid byggt på något mer än fakta. Den bygger på närvaro. I en värld av skärmar, algoritmer och ständiga notiser finns hästen kvar som en motkraft.

Då oroar utvecklingen där unga tillbringar allt mindre tid i stallmiljön – de rider sina lektioner och åker hem. Den långsamma kunskap som uppstår genom timmar av häng med hästarna blir allt ovanligare. Det som formar hästmänniskor. Inte bara ryttare.

Det är svårt att tänka sig en mer omodern sysselsättning än att hålla på med hästar. I en tid när allt handlar om att spara tid, effektivisera processer och ta bort friktion bygger hästlivet fortfarande på det motsatta. Vi lägger enorma mängder tid på något som sällan går att effektivisera. Vi accepterar att framsteg kan ta månader eller år.

Ändå märks samtidens påverkan på vår egen värld. Vi vill ha snabbare utveckling. Snabbare resultat. Snabbare utbildning av både hästar och ryttare. Hitta genvägar och system som gör processen mer effektiv. 

Missförstå mig inte, jag älskar teknik och kan fortfarande känna nästan fysiska kickar av allt svindlande vi kan göra tillsammans med den. Tekniken kommer att fortsätta utvecklas, forskningen kommer att ge oss nya verktyg och det kommer att förbättra mycket även här i hästvärlden.

Men ju mer vi kan mäta, desto viktigare blir det att vi inte glömmer det som fortfarande måste upplevas och håller fast vid det som gör oss till människor; närvaro, intuition, känsla, vishet, kärlek. För den dag vi tror att välfärd kan reduceras till det mätbara hamnar vi i samma situation som resten av samhället.

Vi har all data i världen. Men vi har tappat bort förmågan att förstå det levande. Den dag vi vet allt om hästen, men inte längre förstår den, då riskerar även hästvärlden att drabbas av samma felkod som resten av samhället.

404.

Hästmänniskan saknas.

*404 är en kod som används för att säga att en webbsida som du försöker nå inte finns.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 8.