Peder Fredricsons bästa tips mot nervositet: ”Ge hästen de bästa förutsättningarna”

Hallå där, Peder Fredricson! Blir du någonsin nervös inför en tävling?

– Jag skulle nog inte kalla det för nervositet, utan mer en anspänning som man kan behöva för att koncentrera sig och verkligen anstränga sig. Nu har jag gjort det här så länge så jag har mina rutiner som jag känner mig trygg med. 

– På ett sätt blir jag alltid lite nervös. Det är för att varje klass räknas. Då menar jag inte bara resultatmässigt, utan även utvecklingsmässigt. Om du ger hästen samma förutsättningar hela tiden och gör ditt bästa så kan man göra förbättringar och förändringar. Då har man möjlighet att bygga framåt. Om du ger hästen olika förutsättningar varje gång blir det väldigt svårt att bedöma om det som du förändrar ger effekt eller inte. Därför tycker jag att man är skyldig att anstränga sig och göra sitt bästa i varje klass. Att ge hästen de bästa förutsättningarna. Med det sagt är det inte säkert att det går bra alla gånger. Ibland går det dåligt, men då lär man sig något av det och kan försöka göra det bättre nästa gång. 

– En del tycker att jag går banan för många gånger och att jag skriver ner mycket på min lapp under bangången, även i små klasser. Det kanske inte är så viktigt rent resultatmässigt, men det är viktigt för hästen och dess utveckling. För att kunna veta hur framhoppningen funkar, hur skoningen eller bettet fungerar är det viktigt och det är detaljer som man hela tiden jobbar med. 

Vilka tips har du till den som blir nervös inför en prestation? 

– Tänk på att om du lyckas prestera trots att du är lite nervös – då vet du att du klarar av det. Då kan du istället se nervositeten som ett positivt bränsle för att orka koncentrera dig om man ska tävla mycket. 

– Jag tror att det är ett större problem om man inte skulle bli nervös alls. Man behöver ha det där drivet, det är också en vilja att göra det man gör på ett bra sätt. Försök att se det som något positivt. 

Hur ser dina rutiner ut under tävlingsdagen?

– Om det finns möjlighet så vill jag lära mig banan redan innan jag går den. Jag vill helst inte prata med någon när jag går banan, utan vill koncentrera mig på hur jag ska rida hästen. Jag vill tänka på hur jag ska svänga, vilken rytm vi ska ha och planera exakt hur jag vill rida inne på banan. Sedan vill jag visualisera det hela innan jag sitter upp. 

– Jag bestämmer mig för när jag ska sitta upp på hästen, hur länge jag ska rida fram och när jag ska börja hoppa. Jag brukar hoppa fram på fyra räcken och fyra oxrar. Sedan sitter jag av, sadlar om, tänker igenom banan, sitter upp igen, hoppar ett räcke och rider in på banan. 

– Jag upplever att det fungerer bra för alla vet vad de ska göra. Både jag, hästarna och hästskötaren. Man slipper stressa och kan göra allt lika lugnt varje gång. På så sätt kan jag ge hästen samma förutsättningar i alla klasser. Då blir det också lätt att utvärdera om det finns något jag behöver ändra på eller inte. Om du gör olika saker varje gång blir det svårt att utvärdera, säger Peder.