Anna Hassö: ”Man måste dra en gräns för hur långt det får gå”

Anna Hassös krönika publicerades första gången i Ridsport nr 3, som kom ut den 14 februari 2019. 

Hästen utvecklas fysiskt under många år,  skelettet utvecklas till och med fem-sex års ålder och ryggen blir klar sist. Men trenden går mot att många hästar ska prestera och visa upp sig redan som 3-åringar.

Man ser många filmer och hör uttalanden om att 3-åringen ska göra olika tester. Föl löshoppas i marknadsföringssyfte, 2-åringar rids i nedsittning för visning medmera. Man vill att 3-åringar ska visas för att ge underlag för statistiken.

För att få höga poäng på en del visningar och finaler krävs ganska avancerad form och utbildningsgrad hos hästen. Vad hände med lång överlinje, klättring och två års varierad träning innan hästen specialiseras?

Den moderna hästen är dessutom mjukare, rör sig och hoppar ”mer”. Har längre kotor och behöver troligen mer stärkande arbete än den äldre modellen av häst med korta inskeningar och ett något mer begränsat rörelsemönster. En del toppindivider som syns i många länder är långt komna, hur mycket avgör utbildningsståndpunkten vid bedömningar av till exempel hingstar?

Kanske rids inte alla de här hästarna likadant hemma varje dag, men det som kablas ut är för mig onormalt. Visserligen bedöms även ridbarhet och visst spelar den stor roll för förmågan att ta sig till toppen, men man måste dra en gräns för hur långt det får gå.

Man får heller inte förväxla talang med utbildning.  De som dömer tester har här ett stort ansvar för vad som premieras för de högsta poängen. På hoppsidan har man hört att för extrem löshoppning inte alltid går hem, om det finns misstanke om preparerad häst. Ändå läggs det ofta ut filmer på överdriven hoppning.

Åtminstone i andra länder används olika metoder med vikter och annat för att få fram extrema rörelser. Många tycker att domarna tillåter en för ihopdragen form även på tävling, så här finns mycket att göra. Vi skulle kunna börja hemma med att döma rätt för att visa att vi inte köper den utvecklingen.

För mig är en häst bäst mellan 12 och 17 år. Då kan man skörda frukten av  en gedigen utbildning och få glädje av en stark häst som kan sina saker. Det känns som om många tycker att hästarna är gamla vid 14-15, vilket är en tråkig utveckling. Och många är slitna långt tidigare.

De som inte kan tas fram snabbt som unghästar men som kan utbildas till bra hästar i normal takt, får inte samma chans. Då främjas trenden.

Anna Hassö är tävlingsryttare och B-tränare i fälttävlan, diplomerad beridare och ridinstruktör, driver försäljningsstall.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Texten publicerades första gången i Ridsport nr 3/2019.