”Bara en lösgjord och avspänd häst kan jobba på rätt sätt”

1. Lösgjordhet – grunden till allt

Vi ryttare måste lägga mycket fokus på att få hästarna lösgjorda och genomsläppliga så att de kan utvecklas och bli starkare för att orka med och hålla för den prestation vi ber om.

Själv använder jag mig mycket av naturbanan på Flyinge. Då får jag en bra, naturlig framåtbjudning och kan på den lite slingriga vägen jobba mycket med vikthjälperna. Att ställa hästen åt ena hållet för innerskänkeln, använda mig av vikten och trampet i motsatt stigbygel för att få den att komma ut med ytterbogen och sedan rakrikta under ridning framåt, gör att jag får hästen att trampa på lika mycket med sina bakben och börja arbeta i en bra balans. Det är viktigt att få den att följa mitt ledande tygeltag på ett bra sätt.

Jag använder mig även av en hel del sidförande arbete, där jag först fokuserar på att få hästen att trampa förbi med det inre frambenet förbi det yttre. På så sätt kommer hästen att släppa spänningarna i bog och hals och komma loss ordentligt.

Att rida en öppna med ganska liten böjning, men även fram- och bakdelsvändningar, är bra och lösgörande övningar.

2. Den inre viljan att gå framåt

Jag jobbar mycket med övergångar. Här gäller det att vara noga och självkritisk så att övergångarna håller riktigt bra kvalitet. Tänk dig att första steget i en övergång, det spelar ingen roll om du går ”upp eller ner” i gångart, alltid ska vara framåt. Det gäller att hela tiden bibehålla framåtbjudningen och sedan stämma av med halvhalter.

Men det är skillnad på fart och framåtbjudning. Framåtbjudning är hästens inre vilja att gå framåt. En del hästar bromsar mentalt när ryttaren sätter för mycket fart på den, vilket skapar spänningar som lätt kan bli till en ond cirkel där hästen bromsar mer och ryttaren försöker forcera och rida ännu fortare.

3. All spänning är av ondo

En spänd häst kan inte jobba på rätt sätt. Hopphästen måste vara avspänd och bjuda framåt för att fungera och utvecklas. Därför gäller det att hela tiden känna efter vad som är uppbyggligt och utbildande för hästen, att lägga rätt tegelsten i det solida husbygge som den färdiga tävlingshästen förhoppningsvis ska utvecklas till.

4. Låt saker ta sin tid

Det gäller att ha tålamod och låta saker ta sin tid. Om du har för bråttom med att få hästen kvick i steget innan den är lösgjord kommer den att spänna sig. Utveckla hästens spänst med till exempel övergångar och sidvärtsrörelser utan att den spänner sig. Har du för bråttom kommer du att få svårt att sätta den i balans och då är det lätt att den biter sig fast i bettet. Men det här är ingen bettfråga – det blir inte bättre av att sätta ett skarpare bett i munnen på hästen. Det handlar i stället om att gymnastisera och arbeta den på rätt sätt och med tillräckligt tålamod, så att den orkar utföra det arbete du ber om.

Det är egentligen inte så svårt. Se till att ge hästen tid, gör rätt och repetera. Varje ridpass måste ha en tanke och vara rätt avpassat till den häst du rider.

5. Slopa hjälptyglarna

I vårt system använder vi aldrig gramantygel. Problemet är aldrig att få ner hästens huvud, utmaningen är i stället att lära sig att utbilda hästen så att den vinklar sina bakben och arbetar igenom sin kropp.

Det som är avgörande är samordningen mellan framåtdrivande hjälper, förhållningar och eftergifter, för att ge en eftergift på rätt ställe är kanske det viktigaste av allt. Det är då du får svar på om du har gjort rätt i ditt arbete med att lösgöra hästen och få den uppmärksam på dina hjälper, utan att tvinga den i någon konstlad form som den spänner sig i och helst vill slå sig loss från.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2020.