Björn Svensson: ”Måste djävulslappen återinföras?”

Har man ens upplevt sommaren om den inte innehållit Falsterbo Horse Show?

Jag har för första gången sedan jag fyllde 18 missat Falsterboveckan.

Både jag och min sambo älskar den veckan. Morgondagens stjärnor i unghästklasserna varvas med sport på högsta nivå. På kvällen är det middagar med kompisarna och afterride. Det är helt enkelt den perfekta mixen av häst och fest.

Vi tar dock väldigt sällan med oss egna hästar. Den takt som vi normalt tar fram våra hästar är lite för långsam för att passa med Falsterbo. Tävlande på gräs är ju dessutom lite väderkänsligt. 

Att underlaget på ”lilla gräset” inte tål så mycket regn är ingen nyhet, även om man kan tro det när man hör klagomålen.

Skåningarna kan vända hem efter bangång. Vi mer långväga tenderar nog att försöka starta, även under förutsättningar då vi normalt inte skulle ha ridit. Om ”lilla gräset” bytts till fibersand så hade det varit ett lyft för hela unghästdelen och kanske vänt det nedåtgående antalet startande.

Man hör ibland folk säga att Falsterbo knäcker de unga hästarna. Det tror inte jag riktigt stämmer. De i bästa fall tre klasserna du rider där utspridda under en vecka är nog inte boven i dramat. Jag tror dock att vägen dit kan kräva mer eftertanke.

Alla som varit med några år minns säkert djävulslappen. Man lämnade in den innan man startade en klass man ville använda som kval. 5-åringar hade sex försök att göra tre felfria 1,20 och 6-åringar hade fem försök att göra två felfria 1,30.

Det var sällan man vågade använda en debutrunda som kval. Alla förutsättningar skulle vara optimala. Hur är underlaget? Står stjärnorna rätt, är turstrumporna på?, och så vidare.

Man gick banan och funderade; är det här dagen jag ska lämna in lappen? Det hände att man hoppade fram och känslan inte riktigt infann sig. Då fick någon snabbt som attan springa och ta tillbaka lappen. Ganska ofta hoppades de bästa rundorna när lappen inte var inlämnad.

När man slopade lappen och lät varje felfri runda räknas skulle det ha kunnat ge unghästarna färre starter. Jag tror dock att några har haft lite svårt att hantera friheten och kanske gjort tio starter för att få ihop två eller tre felfria.

Jag säger inte att vi ska införa djävulslappen igen. Jag säger bara att om man inte lyckas kvala på antalet försök som lappen erbjöd, så kanske man ska tänka till om just den här tävlingen kommer vara till gagn för hästen.

Jag skriver den här krönikan med min en vecka gamla dotter bredvid mig. Risken att vattnet skulle gå på afterriden var lite för överhängande för att vi skulle våga närvara i år. 

Årets viktigaste vecka fick helt enkelt stå tillbaka för livets viktigaste. Men nästa år är vi tillbaka, med eller utan häst.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 13/2024.