Så var Sundbyholm vecka ett avklarad och imorgon startar andra veckan av tävling för mig och hästarna här i Sundbyholm. Ni kanske inte trodde att veckans blogg skulle bli av när det har varit fullt upp med tävling samt fix och trix däremellan, men såklart blir det blogg trots det!
Tisdagen och onsdagen innan avfärd mot Sundbyholm gick åt packning och att fixa i ordning hästarna så de var snygga inför tävlandet.
Och om ni kanske minns så nämnde jag i förra veckans blogg att exakt alla hästarna faktiskt kändes väldigt fina och verkade vara i otroligt bra form, som det stämde!!
För herregud vilken vecka det blev!!!
Torsdagen började med att Zizzi (LMG’ Zyprexa) var pigg som en mört och fick ett nedslag i 130. Selma var felfri i samma klass och så även Uno (One Aventador). Higge (Higuain) hade ett nedslag i 135 medans Nisse (Jambalaya) var felfri och placerad.
Fredagen började med att både Zizzi och Nisse var felfria i 135, Nisse slutade 9:a i klassen medans Zizzan smällde till med en 2:a plats! Båda otroligt fina! Sedan väntade 145 klassen, Higge hoppade fantastiskt fint med ett nedslag medans Uno var heeeelt magisk och VANN den 28 starter stora klassen. Första gången jag vinner en 145 klass som inte är en ungdomsklass utan en ”riktig” seniorklass. Så otroligt kul och en magisk känsla att få vinna med min älskade Uno pojke.
Sen lördagen…. WOW var ska jag börja. Uno var FELFRI och 3:a i 150 debuten och detta dessutom i Sundbyholms Grand Prix klass (!!!). Ja jag vet, helt sinnessjukt. Kommer tillbaka till denna framgång lite senare i bloggen.
Selma följde upp med att hoppa en fin runda i 135 7-års klassen med ett nedslag. Nisse rev sedan endast första hindret i 140-klassen, detta medans Zizzi och jag som allra sista startande ekipage slog till med helgens andra vinst för mig, dessutom med 6 sekunder till den andra placerade i klassen. Där levde Zizzian verkligen upp till hennes smeknamn, ZZZ – Zuper Znabba Zizzi. Så häftigt och detta var även hennes första 140-klass sedan tidigt i höstas.
Helgen avslutades med två starter, med Selma och Higge. Selma fick tre nedslag i den väldigt svåra 7-års finalen men jag var ändå nöjd med en hel del saker i rundan. Higge kändes otroligt fin i 145 Grand Prix klassen men petade två hinder, lite på lärokontot och snart tror jag de felfria rundorna kommer trilla in på rullande band för oss. Känslan är magisk och vi passar så himla bra ihop, fina Higgi piggi.
Men åter till Uno och hans resultat i helgen. Många vet hur mycket jag älskar den där fuxpojken men jag måste faktiskt säga att jag är så otroligt stolt över oss som ekipage, honom och mig själv även fast jag inte är så bra på att klappa mig själv på axeln.
Den 1 januari 2021, för två år sedan och drygt fem månader sen så rullade den där blåa b-kortsbilen med den där fuxpojken in på gårdsplanen hos familjen Danielsson i Nora. Detta då jag också gjorde min sista arbetsdag hos dem och det nya kapitlet som egenföretagare i Skåne snart startade. Då var Uno en otroligt grön häst som inte hade speciellt mycket tävlingsvana och var absolut inte utvecklad till samma nivå som många andra 8-åringar.
På de första starterna i 120-klasser kändes det otroligt långt till bakbommarna på hinderna och ett par gånger kom vi knappt runt. Därefter red jag 130-klasser i 14 månader i sträck, allt för att ge Uno det självförtroende och tiden han verkligen var i behov av. I och med att Uno är en otroligt försiktig och kapabel häst så hoppade han också många gånger felfritt under de där 14 månaderna vi tragglade på men trots det fortsatte jag och när jag väl valde att gå upp i klass så gjorde han också det bra och med det självförtroendet han behövde.
Detta är jag så himla stolt över mig själv att jag gjorde, att jag litade på min känsla och inte stressade. OCH att jag har fantastiska hästägare som aldrig stressat mig eller ställt krav.
Under förra året debuterade vi 145 ihop med placering och fick ett par felfria rundor till i 145 under året. Och så 2023, drygt 2,5 år senare VINNER vi 145 och debuterar 150 felfritt och med en 3:e placering dessutom. Denna magiska häst… One Aventador, f.2013, e. Luidam – Lord Z, uppf. Angelie Von Essen/Davenport Stables, ägare ALFAB Hästlastbilar AB.
Framgångarna man får är ju såklart helt fantastiska men än en gång RESAN, resan till när du når den där stora framgången, det är det mest fantastiska och att se tillbaka på resan och att faktiskt komma på att man lyckats ganska bra med sin plan och sitt jobb, WOW säger jag bara.
Så våga lita på er själva, på er känsla och kom-ihåg att långsamt är oftast den snabbaste vägen till att komma dit du vill komma.
Än en gång avslutar jag bloggen med samma mening som jag så många gånger gjort innan.
Dessa älskade hästar och denna älskade sport, vad hade jag varit i ett liv utan hästar.
/Erik Nordström, 21 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på