CG Leissner: ”Veterinärer borde vara mer intresserade av juridik”

Veterinär Katarina Brunstedts uttalande i Ridsport för ett par dagar sedan var riktigt trevligt att läsa men med detta vill jag omedelbart säga att jag inte delar hennes inställning till lagtextförändringen.

Det som gjorde mig glad var att en veterinär framförde synpunkter på en lagtext. Detta hedrar henne och hon borde i detta ses som ett föredöme för sina kollegor. Generellt borde veterinärer vara mer intresserade av juridik än vad som ofta synes vara fallet.

Fram till idag har det inte funnits några krav på att köparen av en häst ska besiktiga hästen.

CG Leissner

Den aktuella förändringen – tillägget – som veterinär Brunstedt skrev om och som rör djur i Konsumentköplagen lyder så här:

En konsument som före köpet av ett sådant djur som anges i 18 § andra stycket har undersökt djuret eller utan godtagbar anledning inte har följt näringsidkarens uppmaning att göra det, får inte som fel åberopa vad han eller hon borde ha märkt vid undersökningen.

Till klargörande ska då läggas att det som står i 18 § andra stycket mynnar ut i att det här avses djur som idag kostar mer än 4 300 kronor (en tiondel av ett basbelopp).

Sålunda gäller numera att en köpare av en häst uppmanas av lagstiftaren till att besiktiga den häst som han/hon avser att köpa. Hur besiktningen ska gå till framgår inte men man kan förmoda att domstolen i framtiden kommer att tolka detta som en veterinärbesiktning (eller motsvarande).

Fram till idag har det inte funnits några krav på att köparen av en häst ska besiktiga hästen. Det har varit helt OK att köpa ”grisen i säcken” utan att närmare titta på vad man avser att köpa. Därefter, när problem har uppstått, så besiktigas hästen av en veterinär och diskussion med säljaren påbörjas om ”fel i häst” – en diskussion som ej sällan går ända fram till tingsrätten.

De enda som gladdes åt detta var de två advokater som hade köpare respektive säljare som klienter.

Med den nya lagtexten kan inte en köpare, med framgång, hävda att det finns ett relevant fel på hästen om detta fel borde ha noterats vid en besiktning före köpet.

Veterinären har full möjlighet att på ett eller annat sätt debitera för sin tid eller helt enkelt avhålla sig från dylika diskussioner.

Kraven på veterinären har inte, enligt mitt förmenande, höjts. Möjligtvis kommer efterfrågan på besiktningar att öka i antal men detta skadar inte veterinären. Några krav på en särskild – utökad – besiktning finns inte. Anledning att till exempel genomföra, ofta dyrbara, röntgenundersökningar ”för säkerhets skull” saknas. Röntgen bör för övrigt, enligt mitt förmenande, blott nyttjas när besiktningsveterinären föreslår det själv, till exempel vid en ömmande rygg kan därigenom kanske fastställas om hästen har kissing spines.

Att en besiktningsveterinär redan idag normalt gör ett alldeles utmärkt arbete ska inte ifrågasättas. På samma sätt kommer veterinären även framåt i tiden att fortsätta göra sina besiktningar. Tillägget i lagtexten har inte förändrat detta.

För den händelse veterinären anser, såsom Katarina Brunstedt tror, att det blir mer diskussioner med djurägare eller framtida djurägare så har veterinären full möjlighet att på ett eller annat sätt debitera för detta eller helt enkelt avhålla sig från dylika diskussioner.

Avslutningsvis är jag uppriktigt glad att Katarina Brunstedt snabbt i samband med lagens ikraftträdande, uttalade sig i media. Detta tror jag har hjälpt till att fästa större uppmärksamhet kring förändringen.

Carl-G Leissner