Chacco-Blue – ett ödmjukt kraftpaket

Chacco-Blue var uppfödd av Karl-Heinz Köpp och matchades de första åren av den tyska ryttaren André Plath. Hingsten betäckte redan som 3-åring och gjorde ett 70-dagarsprov i Neu-stadt (Dosse) som 4-åring 2002 med bra resultat, seger och fina 136,61 poäng i det gamla systemet.

Han accepterades för avel i Redefin i hemmaförbundet Mecklenburg i maj samma år.
Riktig fart på avelsarbetet blir det efter lyckade insatser i Bundeschampionatet som 5- och 6-åring. Första försöket gav en sjätteplats i finalen med André Plath och Paul Shockemöhle trädde in på scenen och köpte den unge talangen.

Chacco-Blue sattes i träning under en av Schockemöhles beridare, Manuel Fernandez Siro. På Bundeschampionatet 2004 hade Cameron Hanley tagit över. Då blev det en kvalvinst och nionde plats i finalen. Senare samma år var hingsten tia på unghäst-VM, riden av Silvia Mathoi.

Uppåt med nya ryttare

Karriären för Chacco-Blue gick uppåt, populariteten bland stoägare växte. Som 9-åring gjorde han internationell debut, först med Siro och senare under året tog Alois Pollmann-Schweckhorst över.

De fick nästan tre år tillsammans innan Pollmann-Schweckhorst avslutade sitt samarbete med Paul Schockemöhle och återvände med familj till Warstein.

Under åren tillsammans hade de otaliga framgångar, inte minst två gånger i Falsterbo inför svensk publik, senast 2010 där de blev trea i Grand Prix-klassen. Deras första stora internationella seger kom redan 2008 på Olympia i London i en CSI5*-klass på 1,60-höjd.

Hösten 2010 när Chacco-Blue var tolv år gammal, i perfekt ålder för en internationell karriär, gavs tyglarna till den unge talangen Andreas Kreuzer, då 20-årig beridare i Schockemöhles stall. De två matchade varandra verkligt bra.
– Chacco-Blue blev ännu bättre tillsammans med Andreas. Ryttarbyte betyder ofta ett litet uppsving för de flesta hästar, berättar Helena Torstensson som arbetade i Mühlen under de här åren.

Redan den första sommaren 2011 tog Andreas Kreuzer och Chacco-Blue tredjeplatsen i Aachens stora pris och tyska medier talade om ett nytt superekipage. I februari 2012 vann de Neumünsters stora Grand Prix och framtiden såg mycket ljus ut för båda.

Plötslig död

När vågen var som mest på väg uppåt hände det oförklarliga. I mitten på maj startade Andreas och Chacco-Blue i det som blir deras sista tävling i Hamburg. Hingsten var visserligen placerad men Kreuzer menar att han inte känts som vanligt.

Några dagar senare föll Chacco-Blue ihop i stallet helt utan förvarning. Trots att veterinären var snabbt på plats fanns inget att göra.
– Chacco-Blue obducerades men något entydigt svar på vad som hänt och varför finns inte, säger Helena Torstensson.
– Det var ett hårt slag för många, en hingst av den betydelsen går inte obemärkt ur stallet.
För Andreas Kreuzer blev det svårt. Han slutade sitt arbete i Mühlen strax efteråt och fick starta om hela sin karriär.

Beundrad av alla

Chacco-Blue väckte varma känslor hos människorna i sin omgivning.
Alois Pollmann-Schweckhorst sken som en sol när han berättade om sin Chacco-Blue. Andreas Kreuzer talade om honom med vördnad på hingstvisningen i Vechta 2012 när de lekte över rejäla hinder. Paul Schockemöhle pratade om Chacco och hans avkommor med mer än vanlig marknadsföring i rösten.

- Han var en otroligt häftig hingst, riktigt rejält stor men inte tung, och med massor av positiv energi för uppgiften. En riktig stjärna från unga år, minns Helena Torstensson.
– Utan ryttare på ryggen kunde han se ut som en vanlig Brunte, inte det minsta hingstig. Han var världens snällaste och hästskötarna hade aldrig något annat än vanlig grimma och grimskaft på honom.
– I ridningen hade ryttarna händerna fulla av hans energi, på ett bra sätt. Så hinderklok, så försiktig och en helt oändlig vilja att göra rätt, så ambitiös.

Chacco-Blue skolades av beridarna på Schockemöhles anläggning men han var en av få hingstar som Paul Schockemöhle själv satt upp på när han tyckte att det behövdes mer kvalificerat markarbete.

Vinstrika avkommor

Redan när Chacco-Blue gick bort fanns det många avkommor, det är riktigt stora årgångar hela vägen sedan hans framgångar i Bundeschampionat
– Det fanns lite frusen sperma från honom men den var infrusen för att vara reserv när han var på resor och tävling, det var inte ett lager tänkt att kompensera en total förlust, förklarar Helena Torstensson.

Schockemöhle har själv använt det som finns kvar och tagit fram ett antal avkommor, men ingenting säljs. I stället riktas fokus på Chacco-Blues söner och de många avkommor som redan tävlar.

Bara i Tyskland finns det över 1 000 hästar som startat i tävling. Totalt sett hade de till och med 2015 dragit in mer än 12 miljoner kronor i Tyskland. Själv tjänade Chacco-Blue ”bara” 2,3 miljoner på sin egen karriär – i betäckningsavgifter drog han in många gånger mer.

Två söner i Sverige

I Sverige har det funnits två godkända hingstar efter Chacco-Blue (2016).
Bruksprovsvinnaren 2010 Cohiba 1198 fick 188 avkommor i Sverige. Han såldes 2014 till USA och tävlar i dag med Jennifer Goddard.

Chatender 1235, rejält linjeavlad på Contender, tävlades av den österrikiska U25-ryttaren Birgit Gärtner.
– Det går inte att förvänta sig unghästar efter Chacco-Blue som är klara tidigt. De är lite valpiga även som 5- och 6-åringar, lite sena, men blommar fullt som 7-8-åringar, säger Helena Torstensson.

I Sverige var Per-Ola Forsberg tidigt ute med att använda Chacco-Blue redan 2007 och fick Uncle Blue och Bluetooth, som båda har fina karriärer.

Mycket fullblod i stammen

Chacco-Blues stam på både möderne och fäderne är laddad med prestation och innehåller gott om blod. Det rena fullblodsinslaget finns redan i tredje led med Godavari som mormorsfar.

Själv hade han en förädlingsgrad på 49,61 procent, ett högt och värdefullt inslag.

Stammässigt var han linjeavlad på Cor de la Bryère genom morfar Contender och fadern Chambertin (Holst f -93 e Cambridge-Cor de la Bryère) med en inavelskoefficient på 2,98 procent, fadern hade 6,95.

Chacco-Blue är från Chambertins första årgång, liksom Laura Krauts framgångsrike Cedric med Carolus I som morfar.

Hans mamma Contara fick Chacco-Blue som 4-åring och tävlades framgångsrikt av André Plath, som också satte sonen på kartan genom de första resultaten.

Contara tjänade under sin sportkarriär in nästan 250 000 kronor och såldes senare till franska Haras de Hus där hon fått två föl, ett sto och en hingst, båda efter Levistan 2011. Hingsten Broker de Hus var tvåa i Selle Français 4-årschampionat och helsystern Babouschka de Hus är i avel. 2016 fick hon fölet Guerlain de Hus (e Kannan) och 2017 via embryotransfer föl efter Eldorado de Hus, Baloubet du Rouet och Vagabond de la Pomme.

Chacco-Blues mormor Godhara II hade också en egen hoppkarriär och fick en godkänd son, Happy Hopsi (e Heops).

Den här artikeln publicerades första gången i Ridsport 2016.

Chacco-Blue är 2019 rankad på första plats bland hopphingstarna hos WBFSH – här hittar du samtliga rankningslistor hos WBFSH för 2019.
Även Hippomundo har Chacco-Blue i toppen av sin rankning – läs mer här.