Avelsnyheter
17 september 2015 12:51
Ridsportplus

Dags för utvärdering

SWBs Elitfölauktion har genomförts i fem år med nuvarande upplägg. Nu är det dags för utvärdering och analys, först ut är de två som stått för selekteringen under de här åren. Ridsport fick en intervju med auktionsmakarna Andreas Jönsson och Johan Ifverson om stort och smått kring auktionen. Uppföljning med SWBs ledning kommer.

Dags för utvärdering
Deorro Magi, första utrop och högsta pris åt sina uppfödare Niclas Magnusson och Rebecca Giegold. Kim C Lundin kim@witnet.se

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

I Ridsport nummer 18 som når prenumeranterna den 17 september kan du läsa om auktionsresultatet. Här på webben följer vi upp med en lång intervju med auktionsmakarna Andreas Jönsson och Johan Ifverson.

Fem år med elitfölauktionen innebär också fem år av diskussioner efteråt, högt och lågt, ris och ros. För knappt två månader sedan skrev uppfödaren Ulrika Jacobs en gästkrönika i Tidningen Ridsport där hon värnade det nuvarande systemet. På årets auktion var hon en av dem som fick sitt föl sålt till en dansk köpare, samma som köpte ett annat föl av henne på en tidigare upplaga av auktionen.  

Johan Ifverson och Andreas Jönsson är lite trötta på diskussionerna i sociala medier.
De har själva en grundläggande uppfattning att auktionen blivit bättre år för år.

– Sen varierar priserna år från år, det är inte det enda kriteriet på om det blir bättre, säger Andreas Jönsson.
– Jag åkte hem efter förra årets auktion, där vi hade en pristopp på över 600 000 kronor, och kände att det här blev bra. Sen konstaterade jag hur tongångarna gick i sociala medier, det var inte positivt. Det är en omöjlig uppgift att göra alla nöjda, menar han.
– Vi blir säkrare i vårt urval, vi har ändå många saker som vi vill ska förbättras.
– I år hade vi nästan 1/3-del föl som klubbades för över 100 000 kr och ändå sätts det rubriker och diskuteras om dåliga priser. Det ser alltid ut så på auktioner, överallt, det betyder inte att det är dåliga priser, menar Johan Ifverson som efterlyser mer positiva tongångar i pressen kring auktionsresultaten.
– Någonstans finns det en skev förväntan här. På hopphästauktionen senare på hösten så får säljarna runt 100 000-120 000 kr för en 3-årig häst och är nöjda med det. Treåringen som säljs har det lagts ner mycket mer tid, foder och träning på, allt kostar pengar. Att då få 50 000 kr för ett föl kan knappast vara dåligt betalt, säger Andreas Jönsson.
– Om du som uppfödare använt en bra hingst, men kanske inte absolut dyraste som London, så har du en viss förtjänst på det priset, anser Andreas.

Är då inte denna höga förväntan ett resultat av att varje uppfödare får sitt föl selekterat till Elitfölauktionen? Bara att tillhöra den skaran sätter upp förväntansnivån flera grader.
– Det hade varit skillnad om vi sett 1000 föl, det har vi inte. Vi kan inte säga att detta är landets bästa föl, vi har valt ifrån de vi har sett och det är för få, konstaterar Andreas.

Från åskådarplats såg årets kollektion ut att innehålla en knippe fina föl i bra skick. Hur upplevde ni själva det?
– Alla var inte i bra skick, det var fyra som inte hade rätt dagsform enligt min bedömning menar Johan.
– Det hjälper upp det otroligt mycket när vi kan ha visning utomhus, det lyfter de allra flesta fölen, de får luft under vingarna och en del behövde det mer än andra, menar Andreas.


Johan Ifverson är glad och nöjd med att det i år kom mer publik till auktionen trots att både han och Andreas har synpunkter på marknadsföringen före auktionsdagen. Däremot är många fortfarande alltför ovana vid det man kan kalla auktionsdynamiken – att det kan gå lite hur som helst, ingen vet i förväg hur det slutar.
– Alla uppfödarna med föl på auktionen måste vara införstådda med det, ibland får en uppfödare riktigt bra betalt, ibland blir det mycket mindre, förklarar han.
– Det som är svårt för oss att förstå är att oavsett om priserna blir riktigt höga eller låga finns det alltid något att klaga på. Inte ens förra årets pris-topp på över 600 000 fick ok, då gick snacket att så mycket kan väl ett föl inte vara värt? Men det är det ju eftersom det fanns två kunder, båda med mer pengar än de flesta, som ville ha samma föl. Sådant händer ofta på auktioner och då går priserna i topp, förklarar Johan som är väl förtrogen med hästauktioner i hela Europa.
– När jag själv sitter på auktion vill jag ju köpa så bra häst som möjligt för så lite pengar som det går.

I Tyskland och Holland har uppfödarna mängder med auktioner att tillgå, för både föl, unghingstar och utbildade hästar. Både köpare och säljare är väl förtrogna med auktions-systemet. Hur resonerar de säljarna/uppfödarna?
– När jag inför en auktion frågar en tysk säljare hur han tror att hans häst kommer gå på auktionen så är svaret alltid detsamma – ”jag vet inte, det är auktion”, förklarar Johan.
– Det kan gå upp, det kan bli bra, det kan bli sämre och alla är fullt införstådda med det. I Tyskland och Holland har de inga återköp för säljarna, det är bara om hästen inte får några bud alls som den går tillbaka till säljaren.

I Sverige har auktionsgruppen, där även Jan Brink och Ingmar Runesson ingår, valt att göra villkoren lite annorlunda för att just ovana säljare ska känna sig mer trygga i auktionssystemet. Det innebär att det finns ett återropspris på fölet. Kommer det inga bud ovanför det beloppet behöver säljaren inte betala provisionen för att ropa tillbaka sitt föl. Om det kommer bud ovanför återopspriset men säljaren väljer att ändå gå in och köpa tillbaka sitt föl räknas det som en regelrätt försäljning och ett provisionsbelopp ska betalas till SWB. Så långt är det lika i alla länder, bud och en klubbad försäljning räknas in i auktionens omsättning.
– Vi har i vissa fall tillåtit högre återropspriser när det handlat om föl vi gärna velat ha med, det är inte så vanligt men det finns en viss skillnad där, förklarar Johan.
– Sen måste alla förstå att det är nervöst att sälja sin häst på auktion, det tycker till och med jag som gör det ofta, du måste ha varit med om det några gånger för att kunna vara lite kall. Själv har jag alltid en plan, jag vet vilket belopp jag ska ropa hem min häst för, jag vet vad jag ska göra med den istället och jag har kostnadsbilden framåt klar för mig.

Är det lätt att glömma bort vad det kostar att behålla sitt föl eller sin häst under kanske ett eller två år till?
– Det står var och en fritt att göra precis hur de vill med sina deltagande hästar, självklart är det så. Jag har inget problem alls med att säljare ropar hem sina föl, säger Johan.
– Jag brukar dock påminna dem om att det kommer en höst och vinter, nya föl väntar nästa år och att det kostar de minst 20 000 kr till varje år. När hästen hunnit bli tre har den kostat i två år till – har den då röntgenförändringar eller är svår att rida in är det en större förlust. Alternativt om den ska sättas tre månader i proffsträning för att visas så kostar det också.

Många uppfödare har vittnat om att elitfölauktionen kanske inte gav dem det där önskade topp-priset för fölet men att marknadsföringen och uppmärksamheten från auktionen gjorde andra försäljningar lättare. Värdet bestod helt enkelt i andra effekter än just det klubbade priset. Det här har inte kommit fram tillräckligt tydligt och fortfarande är en av de stora stötestenarna att få tillräckligt många att visa sina föl menar både Johan och Andreas.
– På morgonen samma dag som anmälningstiden till selektionen gick ut var jag helt säker på att det inte skulle bli något, säger Andreas.

– Vi hade kanske runt 30-35 på morgonen och framåt kvällen hade vi kommit upp i lite över 100. Det är en slags gräns vi själva satt för att det ska vara ett verkligt urval. Men, vi får se för få föl, menar han.
– Många ifrågasätter om priserna matchar det bästa i fölväg SWB har. Men, vi kan inte säga att de här fölen är de bästa – det enda vi kan svara för är att de selekterade är bäst av de 110-120 föl som vi fått se, konstaterar han.
– Det kanske finns 200 föl till i landet som är bättre, vi vet inte, de har inte kommit till selekteringsplatserna.
– Vårt land är för stort. Det mest optimala hade såklart varit om vi kunnat erbjuda alla en plats där förutsättningarna för att visa upp fölen är optimala. Där underlaget ger bra fjädring, där ljuset gör att filmkvalitén blir bra och bakgrunden är fin och så vidare men det är inte praktiskt möjligt. Idag har vi absolut bäst förutsättningar på Tullstorp, om bara vädret håller, menar Andreas.

Johan Ifverson är helt övertygad om att fler uppfödare skulle visa sina föl om bara reportagen och artiklarna om auktionen var mer positiva i media [läs Ridsport].
– De läser om priserna och funderar på om det är lönt att åka och visa upp sitt föl. Jag hade velat se mer positiva kommentarer efteråt, det hade hjälpt oss, menar han.
– Kan vi på något sätt få se fler föl så kommer vi att ha en kollektion med högre kvalité och då får vi högre priser, säger Johan.

En faktor som ibland undervärderats av uppfödarna är att se till att deras föl är i toppskick, det kan vara helt avgörande på auktionsdagen.
– Tobias Hansson, Västra Hoby Stuteri, hade två föl som var i absolut toppskick, bra i hull och pigga och vakna, så fick han också betalt för sitt gångartsföl, menar Andreas.
– Det går inte att förutsäga vilka som kommer att gå bra. Ett av Tailormade Temptation-fölen hade fått sin film visad 5 000 gånger, den såldes för 55 000 kr och var i bra skick, konstaterar han.

Andreas och Johan får en viss vägledning om hur populära de olika fölen är just ifrån hur många som tittat på filmerna men det går ändå inte att dra slutsatser om popularitet och pris från det.

Det båda önskar sig mest av allt framåt, de vill fortsätta sitt uppdrag, är att kunna få se fler föl till selektering. Platserna fungerar, allt är gjort så bra som möjligt utifrån förutsättningarna.

En förbättring i år och förra året mot de första omgångarna är att alla visade föl filmas och fotograferas av Laila Berglund. Uppfödarna kan på det sättet köpa bilder och film på sitt föl även om det inte blir selekterat. Då är inte puts, resa och arbete förgäves.
– En otrolig förbättring är att vi numera kan se på filmen direkt, håller det eller håller det inte. Det är jätteviktigt eftersom föl tröttnar så oerhört fort, du har bara två-tre vändor att springa sedan är orken slut, förklarar Andreas.

Priserna på hoppstammade föl är det som diskuteras allra mest, finns det något sätt att förändra visningen av fölen, få fram mer galopp eller rent av små hopp?
– Visningen hos Klattes [ESI-auktionen i Tyskland reds anm] är ganska fin för hoppfölen. Där håller de kvar fölet som sen får springa ikapp mamma och hoppa en liten bom, berättar Johan.
– Det är svårt, de har berättat för mig att man har max tre försök på sig och det är inte alla som det blir bra på, en del får de på film, andra bara ett foto.
– På DWBs auktion i Vilhelmsborg fick de fölen att galoppera och hoppa ett lågt hinder, förklarar Andreas.
– Det är väldigt kontroversiellt, en del uppfödare reagerar negativt på det. Förr gjordes det alltid i Tyskland, sedan försvann det och nu är det tillbaka igen i liten skala. 

Katalognummer 78 Levicor e Levisto – Lupicor såldes 28 augusti på ESI-auktionen för 24 500 €, strax under SWB-auktionens pris-topp.

 – Jag tycker att de här filmerna är otroligt säljande, men det är svårt att lösa det bra på varje plats, det kräver en sorterad startlista men det är den enkla delen, menar Johan.
– Det bästa vore att ha en liten sned häck som fölen inte kan slå sig på även om det blir ett felaktigt språng, 

Vad är det då som krävs för att få ett större lyft av själva arrangemanget, som lockar fler människor?
Både Andreas och Johan vill se en integration av fölauktionen med ett större evenemang, gärna med hopphästauktionen och Breeders. Det borde dessutom utökas med ett antal unga gångartshästar i katalogen.
– Det är två veckor emellan idag, kanske vi inte skulle kunna ha med de äldsta fölen men tillräckligt många ändå, menar Johan.
– Det är optimalt med Breeders sett till målgruppen som är på plats under den veckan, framförallt mycket mer hoppfolk, säger Andreas.
– Då har ryttarna en riktig chans att vara med, deras hästägare är på plats och många andra intressenter, det är rätt forum helt enkelt. 

Men, och det finns ett stort men tycker båda två.
– Rent logistikmässigt kan Flyinge inte klara av det, det blir helt omöjligt att få in ston och föl, få tid med förvisning i det späckade programmet och att få det att flyta, menar Andreas.
– Vi försöker jobba för att hela Breeders-arrangemanget ska flytta till Elmia, säger Johan.
– När du utökar arrangemanget så kan du få fler spontankunder från precis rätt målgrupp.

För Johan finns det viktiga praktiska problem på Flyinge som inte verkar kunna lösas trots flera år av dokumenterad problematik.
– Under auktionens gång så rör jag mig bland folk och hanterar telefonbud, både sådana som ringer mig och som jag ringt upp. När jag kommer bort i en hörna med täckning kan jag få fyra meddelanden från sådana som försökt nå mig men inte kommit fram, inte bra alls, menar han.
– Telefonbuden är viktiga, det är ofta det som skapar bjudduellerna när priserna gått uppåt, de måste vi vara rädda om. 

Det börjar finnas en hel del framgångssagor för fölen sålda på auktionen menar Andreas Jönsson och tar stoet Beginning(SWB f -11 e Bravour-Lux, uppf Annelie Esselin) som exempel. Tillsammans med Fredrik Jönsson kvalade hon till 4-årschampionatet i Flyinge till ägarna Lars och Yvonne Ingvarssons belåtenhet. Fler kommer framöver, det är både Andreas och Johan övertygade om. 

Lars Ingvarsson köpte föl i år tillsammans med Uwe Bublitz, i mitten Detlef Saul och till höre Yvonne Ingvarsson Sterntorp.

Många uppfattar flera hingsthållares närvaro och budande som stödköp, är det så?
– Ingen hingsthållare köper ett föl han inte vill ha, det existerar inte, säger Andreas.
– Samtidigt tycker jag att det är bra att de är på plats och handlar, riktigt bra, menar han.
– Det är klart att hingsthållare som känner sin hingst vet mer vad avkommorna går för. De vill köpa avkommor som de vet är bra. Hingsthållarna har i sin tur lätt att sälja avkommor till sina hingstar, menar Johan.

Hur viktiga är era egna kontakter för försäljningen?
– Det är nästan 85 procent av alla försäljningar som går till våra kontakter, menar Johan.
Då handlar det om både telefonbud och köpare på plats i Stora Hallen.
– Vi behöver få ihop arrangemanget med någon annan publikdragare, det är livsviktigt, säger Andreas. 

Andreas och Johan saknar marknadsföringen av elitfölauktionen året runt, de är båda av den uppfattningen att det är en aktivitet som måste skötas av SWB. När de gick in i samarbetet med SWB för fem år sedan var ett absolut villkor att auktionens överskott skulle gå tillbaka till auktionen och till exempel användas för förbättringar och marknadsföring. Det skulle bli bättre och bättre. Auktionen ger överskott, när omkostnaderna dragits ifrån anmälningsavgifter och provision menar både Johan och Andreas att det finns pengar kvar. Den stafettpinnen har SWBs nya vd Helen Uddefors fått av dem redan.

– Jag tycker det här arbetet med selektion är otroligt roligt, att träffa uppfödarna och resonera med dem, höra hur de tänker framåt, det är stimulerande, säger Johan Ifverson.
– Jag vill fortsätta, jag ser runt 1000 föl per år, kanske 200-300 unghingstar varje år, det ger mig ett bra underlag för att både bedöma och selektera, menar han som sett avkommor från flera snackishingstar i Sverige och kan värdera dem mer konkret.
– Jag är imponerad av hopphästuppfödarna, de är genomgående pålästa, kunniga och har alltid en tanke bakom sina betäckningar, säger Andreas.
– Faktiskt har hoppfolket mer linje i sina beslut.

Båda välkomnar SWBs nya vd Helen Uddefors, en person de känner sedan tidigare, och ser fördelar med hennes erfarenhet från andra branscher. Trots fem års arbete för SWB har de aldrig träffat ordförande Lars Pelin.
– Vi såg honom titta på förvisningen men han har aldrig hälsat på oss eller sagt ett ord om hur han tycker det gått, konstaterar de båda. 

Det är mycket som kan bli bättre för arrangemanget som nu har fem år på nacken. Fortsättning följer.


Att springa med auktionshästar är som en 4 x 100 meters stafett – som aldrig slutar när det är bra bud.
Den här delen fungerar utmärkt.

– Det är lite som intervall-träning kommenterade Niklas Samuelsson som håller i det med sina adepter.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 100 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden