Dressyr
21 november 08:50
Ridsportplus

Dressyrryttaren Helena Gustafsson om hästens hållbarhet

TräningHon jobbar dem lösa från marken, rider barbacka, hoppar och kan ösa på i galopp i det fria. "Jag vill inte att mina hästar ska förknippa mig med ett ridhus", säger Helena Gustafsson, som precis startat sin första Intermediaire och tror stenhårt på varierad träning.

Dressyrryttaren Helena Gustafsson om hästens hållbarhet
Helena Gustafsson med sina två dressyrhästar, Rolls Royce och Barrubio G. Hon tränar båda väldigt varierat för att hålla dem glada, göra dem hållbara och för att de inte ska lessna på dressyrjobbet. Foto: Sandra Nordin Johansson

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Stallet ligger avskilt på en kulle ovanför hagar och ridbana. Det är vitkalkat med faluröd överdel och rymmer två hästar. På framsidan hänger använda benskydd på tork på en stör. Här har Helena Gustafsson sina två hästar, Rolls Royce, 16, och Barrubio G, 7.

”Rolle” är stabil i S:t Georges och ska upp ett snäpp; den yngre har en krokig resa bakom sig men är på rätt spår (se separat text).

Helena har utbildat båda från scratch, på egen hand och med egna medel. Och efter egen filosofi. Hon vill att hästarna ska få vara hästar i den mån det går.
– Det är trist att intresset för djuret hästen minskar. Många köper häst, men glömmer instruktionsboken, inleder Helena när vi möts över kaffe och wienerbröd för att prata basic hästhållning i en tid när allt mer tycks kretsa kring Instagramvänlig utrustning.
– Det började nog redan på ridskolan. Jag hängde där hela dagarna, hade sköthäst och blev lycklig av att bara beta den och skritta av. Jag älskade att smörja och rykta. De brukade skoja och säga att jag skulle borsta sönder pälsen.

Blev destruktivt utan häst

Helena Gustafsson red på Djurgården i Stockholm och fick sin första foderhäst när hon var 14 år. Två år senare flyttade familjen till Nyköping och hon fick ambitioner, köpte två hästar som båda fick tas bort inom kort. Luften gick ur, men hon kände att något fattades.
– Jag var drygt 20 och det blev så destruktivt utan häst. Jag mådde inte bra, det var tomt.

Monotont arbete är aldrig bra. I naturen hittar den sin egen balans.

Plånboken räckte till den nio månader unga Rolls Royce. Hon slog till, trots att hon minns honom som ett får snarare än en trevlig unghäst.
– Ja, han såg trist ut, men stammen var fin – Rosario-Bellini – och han var svart, så han skulle vara lätt att sälja utifall.

Helena_17
”Jag har tömkört Barrubio i skogen hur mycket som helst. Han är 176 hög och behöver bygga upp sin kropp utan mig på som stör.” Foto: Sandra Nordin Johansson

Men han blev kvar, trots att de fick kämpa till en början.
– Hemma var han underbar att rida, på tävling var det värre. På 16 starter hade vi en godkänd runda. Vi vann DM ett år, men det var nog bara en one-hit wonder.

Tankarna lutade åt att sälja, men när hon fick nys om den 1-åriga Barosso-sonen Barrubio G, och slog till, hände något. Helt plötsligt släppte det med Rolle.
– Jag började tänka på ett annat sätt. Rolle gick S:t Georges redan som 7-åring, men var svår att temperera på tävling. Vi gick ner i klasserna och under ett års tid red jag bara ut. Jag hade varit för ivrig, kanske gått upp för snabbt.

Nu är rosetter det normala och ekipaget har debuterat Intermediaire I i höst.

Noga med att variera arbetet

Under alla år har Rolle aldrig haft någon ridrelaterad skada. Helena är noga med att variera arbetet, låta hästarna återhämta sig och vara ute i stora hagar halva dygnet. Hon sliter med heltidsjobb och två extrajobb, men aldrig att hon ruckar på hästarnas schema. Särskilt inte på uppvärmningen.
– Jag skrittar alltid fram och av ute, minst 20 minuter, före själva uppvärmningen. Det är otroligt viktigt att hästen är förberedd för uppgiften.

Helena_20
Barrubio hade problem med sadeltvång i början. Då hjälpte tömkörningen honom att vänja sig vid gjorden. ”Och så kommer jag åt honom bättre från marken och ser när han jobbar korrekt.” Foto: Sandra Nordin Johansson
Helena_27
Barbackagalopperna i skogen tar Helena oftast när hennes svårklasshäst Rolls Royce känns trött. ”För att slippa alla krav och bara ha roligt tillsammans.” Foto: Sandra Nordin Johansson

Om hon har ridit dressyr två dagar i rad blir det alltid något annat dag tre – kanske skritt barbacka – innan träningen fortsätter.

När det gäller vila och återhämtning har hon också ett tvådagarsprespektiv.
– Den första dagen är ju hästen trött, först den andra kan den bara må bra.

Vid återhämtningsskritt är hon noga med såväl underlag som lutning. Efter ett krävande dressyrpass undviker hon backar.
– Samling sliter bak, så då vill jag ha plan mark när jag skrittar ut. Rakt och hårt.

Travar runt på egen hand i ridhuset

På gården finns även ett större stall och ett ridhus på 20 x 40 meter. När Helena väl kryper innanför väggarna står hon själv oftast på marken. Hon tar fram mobilen och visar en video där Rolle avslappnat travar runt fyrkantsspåret i ett jämnt tempo på egen hand. På långsidorna ligger bommar som han kliver över med sänkt nos och höjd rygg.
– Det kan vara dagens pass, så att han får vila mun och rygg. Ibland löshoppar vi – det är inga problem att höja till 1,45. Men jag varierar alltid hindren. Är det studs en gång, ska det var lite höjd en annan.

Hon hoppar också uppsuttet och använder naturen för att få glädje i hästen.
– Det finns en tanke bakom det jag gör och vill ha ut. Det ska alltid hända något, hästarna ska inte tänka ”nu blir det studs igen” eller förknippa mig med ridhuset.

Hon är också tveksam till att träna dressyr i skogen.
– Det tycker jag är taskigt mot hästen. Samma sak att rida ut och sedan gå in på banan. Hästen måste få koppla av någonstans, och vi måste få ha kul tillsammans. Den ska heller inte ständigt behöva gå på tygeln, monotont arbete är aldrig bra. I naturen hittar den sin egen balans.

Helena_28
”Det är viktigt att vara en kompis också. Inte bara ställa krav. Eftersom Barrubio var så svår som unghäst har jag jobbat massor på att bygga förtroende.” Foto: Sandra Nordin Johansson

Omväxling gäller också utrustningen. Helena har ett särskilt bett för dressyr, som passar båda hästarna. Hon vill att de ska känna att det är något annat på gång. Det händer även att hon tar av nosgrimman vid uteritt, eller rider barbacka.

All utrustning är begagnad.
– Har man begränsad ekonomi så har man. Men jag kan också göra fynd.

Viktigast att hästen trivs

På tävlingar parkerar stora, nya lastbilar. Konkurrenterna har märkessadlar och exklusiva hjälmar. Men inte Helena. Hon vet att hon är där för något annat.
– Är man i min situation får man sätta sig över det. Det viktiga är att hästarna trivs och tycker att det är roligt.

Fakta

Ge hästen tid för att nå resultat längre fram

När inridningen inte gick som tänkt tränade hon från marken under ett år.
– Nu får jag glädjetårar bara av att kunna sitta upp från stallbacken, säger Helena
Gustafsson om resan med 7-åriga Barrubio G.

Hon köpte den 1-åriga numera valacken för att rida in och tävla. Det tog stopp direkt.
– Han hade sadeltvång utan dess like. Det var ren tur att det aldrig blev värre än hjärnskakning.

Helena Gustafsson berättar ärligt om den första tiden med sitt framtidshopp. Hon blev rädd och osäker, men fick stöd av Jan Kalma på Nådhammar.
– Han fick mig att inse att det måste få ta tid med hästar. Jag hade heller inte möjlighet att skicka iväg Barrubio för att få hjälp. Men varför skulle jag det? Det är ju jag som ska klara av min häst.

Under ett år red hon inte alls. Hon tömkörde, longerade, promenerade.
– Jättebra för att bygga förtroende och lära känna sin häst, se hur den uppför sig i olika situationer. Jag vet inte hur många steg jag gick det året…

Barrubio G var fem år när hon letade sig upp på ryggen igen. Helena hängde över honom, mamma ledde. De gjorde samma övningar igen och igen så att valacken skulle känna sig säker. Till slut var det dags att ”rycka plåstret”.
– Nu är han trygg med mig, det är det viktiga. Vi tränar grunderna, som för en 5-åring, men han har extremt lätt för att lära – vilket är på gott och ont. Det gäller att lära rätt, säger hon med ett leende.

Fakta

Helena Gustafsson

Namn: Helena Gustafsson.

Ålder: 39 år.

Bor: Nyköping.

Familj: Särbo.

Gör: Personlig assistent, plus två extrajobb som personlig assistent.

Hästar: Rolls Royce (SWB val f -05 e Rosario-Bellini, uppf Alexandra Månsson och Sune Larsson), Barrubio G (val f -14 e Barroso-Sandro Hit, uppf Anja Gremmert).

Förebild: Jag är en periodare – inspireras av olika personer vid olika tillfällen.

Motto: Gillar det Jens Fredricson har sagt: ”Skyll aldrig på hästen. Dess prestation är resultatet av ditt arbete”.

Favoritpryl i stallet: Glanssprej.

Helena om hållbarhet:

  • Värm upp ordentligt. Skritta fram och förbered hästen för uppgiften.
  • Kontinuitet. Vad du än gör, gör det kontinuerligt. Vill du ha en tävlingshäst – behandla den alltid så. Vill du mest rida ut i skogen – behandla den så. Välj vad du vill göra och håll fast vid det.
  • Var noga med återhämtning. Ge hästen paus och andrum.
  • Skritta ut, på olika underlag, klättra, promenera.
  • Utevistelse i stor hage så att hästen kan röra sig ordentligt.

Helena om återhämtning efter tävling

  • Låt hästen gå i hage en-två dagar efter tävling.
  • Om jag inte har haft kontroll rider jag på banan och checkar att hästen är med mig.
  • Efter en lång resa/ansträngande tävling rider jag ut hela veckan. Jag har en kuperad runda på en timma.
  • Vid dåligt väder släpper jag hästen lös i ridhuset.
  • Ju bättre form hästen är i, desto mindre vila. Men alltid minst en halv vecka.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 120 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden