Drömmer om fler testade hästar

Majoriteten av SWB-hästarna visas aldrig i unghästtest och de flesta hingstarna har för få visade avkommor för att få ett avelsindex med hög säkerhet. Men att vänta på perfekta data är inte alltid bäst för aveln.

– Jag brukar säga att ett lite osäkert index är bättre än inget alls, säger Åsa Gelinder Viklund, docent i husdjursgenetik vid SLU, som i flera år arbetat med utvecklingen av det svenska indexsystemet som visas på blup.se för SWB-hästar.

Jag brukar säga att ett osäkert index är bättre än inget alls.

Under senare år har det svenska avelsindexsystemet för SWB-hästar fått en ny rörlighet. En förklaring är att SLU i samarbete med SWB för några år sedan sänkte gränsen för hur många avkommor en hingst måste haft framme för visning på unghästtest, från 15 till 10, för att kunna få ett index. Något som å ena sidan har inneburit att fler hingstar nu finns med i systemet, men å andra sidan att vissa index har lägre säkerhet.

– Men det är en medveten avvägning. Det är bättre att vi har någon form av värde att gå på än att vi inte har något alls, säger Åsa Gelinder Viklund.

Bakgrunden är att många hingstar i dag får mycket få avkommor och av dem kommer kanske en tredjedel till visning på unghästtest.

– Vi ser att användningen av hingstar har breddats, men samtidigt får de flesta få avkommor per år. Skulle vi hålla fast vid den gamla gränsen på 15 visade avkommor så skulle vi ha många hingstar som aldrig kom in och fick ett avelsindex.

Tydlig med osäkerheten

I stället anges nu säkerheten tydligare: låg, medel eller hög. Det gör att uppfödaren kan förhålla sig till osäkerheten.

– Vi publicerar inte alla index, men vi är tydliga med vad som ligger bakom. Vi följer samma princip för hingstindex som för stoindex, definierar antalet avkommor och säkerheten. Med stoindexen blir det lägre säkerhet för de får färre avkommor.

– För att få index som sto finns två vägar att gå. Antingen är stoet själv bedömt vid unghästtest/ridhästtest eller har gjort tävlingsstart (av typen resultat som ingår i beräkningsunderlaget och det är från och med 2*-ig nivå) eller har hon fått en avkomma som gjort motsvarande. Det blir låg säkerhet på det publicerade indexet men det är fortfarande bättre än inget alls.

Individen och släktingarna

Ett föl föds med ett medelvärde av föräldrarnas index – men därefter spelar individens egna prestationer in.

– Och det gör även avkommornas prestationer. Det är det som gör indexet föränderligt över tid både i specifika värden för olika egenskaper och sett till säkerheten. Det går teoretiskt att visa hur stor del ett index som kommer från släktskap, hur mycket som är egen prestation och vad avkommorna står för. 

Det systemet för med sig är att vissa populära släktlinjer med många individer kan komma att gynnas mer, tänk Cardento-släktingar på hoppsidan jämte Donnerhall-ättlingar bland dressyrhästarna. Åsa Gelinder Viklund är klar över att avelsindexen inte ger alla svar.

– I en liten population, som vår, är det särskilt viktigt att inte använda index som enda urval. Det kan annars bli för snävt. Du måste kombinera det med annan information.

Startstatus ny parameter

En annan fråga Åsa Gelinder Viklund just nu arbetar med är att införa nya typer av parametrar i modellerna. Ett exempel är så kallad startstatus – det vill säga att en häst överhuvudtaget har kommit till start i tävling.

– Det säger någonting om hästen. Att den har gått att träna, åka med, att den är riden och fungerande. Det är ett kompletterande mått som används inom trav och på islandshäst, men ännu inte i ridhästaveln.

I dagens underlag ingår tävlingsdata från och med 2*-iga nationella tävlingar. Åsa Gelinder Viklund utesluter inte att de i en framtid tar in information även från 1*-iga tävlingar. 

I dag är uppgifter om startande hästar verifierade via TDB även på den här nivån. 

Resultaten från till exempel hoppklaser på motsvarande höj och svårighetsgrader i dressyr räknas som prestationer i alla definitioner av tävlingar, från 1*-ig och uppåt, när man utvärderar en häst i levande livet. I dag när både identitet och resultat är väldokumenterade skulle resultat från även denna nivå ge mer information.

Den stora haken för att använda mer data är att starter på den här nivån ger inga poäng att använda för värdering. För dressyr och hoppning sker mellan 42-45 procent av alla starter på 1*-ig nivå.

Hitta hållbarhet

Ett annat projekt handlar om att koppla unghästtestdata till försäkringsdata. Målet är att hitta indikatorer på hållbarhet.

– Vi vet att det finns samband. Lina Bengtssons avhandling från några år tillbaka visade till exempel att den hälsobedömning som tidigare ingick i kvalitetsbedömningen faktiskt kunde förutspå framtida hållbarhet. Men hälsobedömningen togs bort och ingen motsvarighet finns i dagens ridhästtest. Vi hoppas kunna hitta andra sätt att fånga sådan information igen.

Fler behöver visas

För att det ska fungera krävs dock att hästar visas på unghästtest, gärna i större antal än i dag, och på ridhästtest. Och där ser hon ett växande problem.

– Jag tror att många ser unghäst- och ridhästtesterna som en tävling, men det är det inte. Det handlar om att förutom att visa upp hästen kunna visa att hästen är riden, har en grundläggande ridbarhet. Det ska inte behöva vara mer avancerat än så.

Hon menar att uppfödare i dag väljer bort att visa hästar som inte anses vara diplommaterial.

– Men det är synd. Vi behöver visa fler hästar, det vore en önskedröm att alla i varje årgång visades. Med få hästar visade  finns risken att vi inte får in tillräckligt med data för att kunna räkna fram bra och säkra index. Idag har vi inte det problemet. Det handlar inte om att visa de perfekta hästarna. Det handlar om att visa de många normala, fungerande hästarna.

Förändringar inget problem

I år genomförs en ny modell av löshoppning på unghästtesterna, en rejäl förändring sett till hur det tidigare genomförts. Men enligt Åsa Gelinder Viklund behöver förändringar i testupplägget inte vara ett problem för det årliga indexarbetet med uppdatering av värdena, så länge man vet när och på vilket sätt ändringen har skett.

– Det viktigaste är att man inte ändrar för ofta. För varje gång vi ändrar testet gör vi det svårare att jämföra över tid. Men vissa förändringar går absolut att hantera – om vi bara vet exakt när de införts och hur. 

Åsa Gelinder Viklund ger några exempel på hur de tidigare hanterat liknande förändringar:

– I vår modell har vi något som kallas för ”årseffekt”. Det innebär att vi kan ta hänsyn till vilket år ett test genomförts, och vilka regler som gällde då. På så vis kan vi ändå jämföra olika årgångar.

– Vi gick till exempel från två till tre hinder i löshoppningen. Och när vi införde halvpoäng i skalan 2010 så var jag lite orolig – jag tänkte att det skulle förstöra hela skalan. Men det visade sig att det fungerade bra. Skalan krympte visserligen lite, men bedömningen blev faktiskt mer nyanserad.

– Om vi får bättre mätprecision, till exempel genom att använda centimeter i stället för att gissa mankhöjd, så är det bara positivt. Det viktiga är att vi vet vad vi mäter och när förändringen skett. Då kan vi justera modellen och fortsätta få fram tillförlitliga index.

– Det är när man gör många förändringar samtidigt, utan dokumentation, som det blir svårt. Då blir det ”äpplen och päron”, och det vill vi undvika.

Fick gissa hingsten

Linjär beskrivning är ett exempel på ett nyare verktyg som presenterades först 2017.

– Jag har i en presentation för domare visat hingstprofiler utifrån den linjära beskrivningen, och när de fick gissa vilken hingst som var i respektive profil så gick det faktiskt väldigt bra. Det finns tydliga drag i de beskrivande avelsindexen, och de fångas ganska bra. Men det gäller att förstå vad du tittar på. I de linjära indexen ingår information från hästen själv (om beskriven) och dess släktingar. Det blir säkrare beskrivning av vad man kan förvänta sig att hästen nedärver jämfört med hästens eget protokoll.

– Det finns redan projekt där de testar att scanna hästar och analysera rörelsemönster digitalt. Det är jättespännande. Jag tror absolut att AI och digital teknik kommer att spela en roll framöver – både i bedömning och i att hantera stora datamängder.

– Men det är viktigt att det inte blir siffror i stället för känsla för hästen framför oss. Det är fortfarande hästar vi jobbar med – levande varelser, inte bara data. Vi behöver både det tekniska och det mänskliga perspektivet. Det ena får inte ersätta det andra.

Temperamentet ska med

Framåt hoppas hon även kunna få in mer information om temperament med den nya delen i det nya unghästtestet.

– Det är svårt att få pengar till alla de forskningsprojekt vi vill göra, men vi har kommit en bit på väg nu. Vi har fyra definierade egenskaper, framtagna i samarbete med etolog Hanna Sassner, som domarna har övat upp sig på att bedöma nu. Det är ett första steg. Och det är så viktigt, för det är en faktor som betyder mycket för de flesta ryttare.

– Jag hoppas att vi kan fortsätta utveckla metoder för att mäta det som faktiskt är viktigt – temperament, hållbarhet, utbildningsbarhet – utan att tappa bort det som inte går att kvantifiera helt. Vi måste hela tiden jobba med både vetenskapen och hästkänslan.

– Och så hoppas jag att fler vågar visa sina hästar – inte bara de perfekta. För varje häst som visas är en datapunkt vi annars inte skulle ha haft. Och tillsammans bygger de underlaget för bättre, smartare och mer rättvisande avelsvärdering.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 7/2025.