Eilberg om Woodlander Farouche: ”Hon har tekniken för allt”

Den brittiske dressyrryttaren Michael Eilberg har tagit Woodlander Farouche från oinriden unghäst till UVM-stjärna och vidare mot Grand Prix-nivå. Ridsport frågade honom om hur han ser på framtiden.

Farouche är i dag elva år och har gjort internationella starter på lilla rundan-nivå med bara segrar. Våren 2016 såg det ut som om Michael Eilberg var på väg mot en OS-satsning med ”Rouchie”, då de vann fyra starter i Valencia i Intermediaire A respektive B, lämpliga unghästprogram på Grand Prix-nivå. Till de brittiska mästerskapen och Aachen samma sommar hade ekipaget emellertid gått ner en nivå igen, men sedan dess har stoet inte tävlat internationellt.

Ganska snart efter att vi kom hem fick hon en mikrofraktur på ett ben

 

Senast vi såg er var i Aachen 2016 som segrare i lilla rundan, vad hände sedan?
– Tanken var att göra en sista start på den nivån för att ge ”Rouchie” mer självförtroende på stora arenor utan att utmana med svåra rörelser. Det fungerade bra, vintern skulle använts till att etablera henne på GP-nivån. Men ganska snart efter att vi kom hem fick hon en mikrofraktur på ett ben, som tagit tid att läka.

Vad är hennes status nu?
– Det har tagit tid att få i gång henne i träning, det dröjer ännu lite innan vi gör planer för tävlingsstart. Vi har valt att ta det försiktigt för att inte riskera något. Redan före skadan kunde hon göra alla rörelser i Grand Prix, men sedan ska det sättas samman till att fungera i ett program. Vi debuterade i Intermediaire A och B i Valencia i mars 2016, men det var mer för att se hur hon reagerade. Det gick bra, vi vann tre och i en valde jag att avbryta.

Hur är det att träna en sådan stjärna?
– Hon är mycket speciell och väldigt unik, hon är en kvalitetsmix av allt man vill ha hos en dressyrhäst. Elegans, lättfotad, kvick, kraft, teknik, tre bra gångarter och är väldigt vacker. Rouchie har en förmåga att blanda allt man önskar till ett.

Hon har alltid haft stora gångarter, har det inneburit problem i utbildningen?
– Egentligen inte, hon har inte alls haft svårt att lära sig momenten. Det enda som var lite svårt var bytena i varje; ettorna blev helt enkelt för höga och stora i början, där skrämde hon sig själv. När vi gjort sex byten var hon så högt upp att det blev svårt att komma ner, så vi har fått arbeta med att minimalisera.
– Piaffen kom väldigt enkelt för henne liksom piruetterna. De krävde bara styrka. Hon har verkligen tekniken för allt och nu gör hon suveräna byten och härlig piaff.

Rouchies kvaliteter visade sig direkt

Hur är hon som häst, hur är temperamentet?
– Det går inte att lämna henne åt sitt öde under tre veckor och tro att man kan bara fortsätta där man var. Hon har massor av energi och kan bocka lite rundor om det känns kul. I dag är det inget problem. När hon var tre år och skulle ridas in drog vi lott om vem som skulle behöva rida. Rouchie är både en rar Snövit och en kokande vulkan.

Vad är ditt bästa minne med henne?
– Det är så svårt att välja för jag hoppas fortfarande på att det bästa ska komma. Första året i Verden var ganska speciellt, det var ett genombrott för mig, hästen var brittisk och jag var ny. Jag hade inget tryck på mig från början, men Rouchies kvaliteter visade sig direkt och sedan blev det en annan förväntan efter första ritten. Det var speciellt att rida där och vinna, både lättnad och lycka. Med Rochie gick jag från att vara Ingen till Någon.