Emma Ahlberg: Så får jag mina hästar lätta och luftiga

Jag är, om jag själv får säga det, bra på att få mina hästar lätta. De är lätta i handen och för skänkeln. De är helt enkelt inte fysiskt tunga att rida.
Det är också på detta sätt jag får hästarna att arbeta ”på bakbenen”. De kommer till läget att ”hänga i luften” och bli uttrycksfulla i sina gångarter.

Det handlar mycket om ”fram” och ”tillbaka”. Startar man i utgångsläget med en lite tung häst är nummer ett att jobba, konsekvent, på reaktionshastigheten.
Låt oss säga att du skrittar. Se till att sitta obesvärat, utan att driva eller hålla i hästen. Så utan större förberedelser ber du hästen om att gå fram.

”Pricka till” en gång med skänkeln och ta bort den igen. Gick hästen upp i trav? Beröm. Gjorde den det inte, eller hände det först ett eller två steg senare? Skänkla till så att hästen svarar ordentligt framåt. När den reagerar som önskat, ta bort hjälpen. Så gör du om, och gör rätt. Flera gånger.

Meningen är att hästen ska reagera snabbt och lätt. Inte att den ska gå fram för tryck eller kraft, utan för en liten snabb signal.

För att nå dit måste man vara extremt konsekvent. Varje gång du ber om en reaktion och den kommer, ta bort hjälpen så att du inte fortsätter att driva i onödan. Omvänt, svarar hästen inte, eller kanske bara ger 65 procent när du bad om 100 procent, driver du framåt tills hästen ger 120 procent och tar sedan bort hjälpen.

Det samma gäller handen. Var snabb med handen – och släpp. Du får aldrig någonsin hålla, dra eller hänga. En häst som är stark eller seg kommer aldrig att släppa genom att ryttaren med armstyrka håller eller drar.

Genom att hålla emot i tygeln, eller bära eller dra i hästen, ger du bara hästen något att hänga på. Mitt råd är därför att vara snabb och släppa igen. Då är hästens alternativ att släppa eller ramla på näsan. Det är samma princip som med skänkeln. Var snabb och effektiv, och ta sedan bort hjälpen.

Först när du har uppnått lyhördhet från hästens sida kan du börja koppla ihop ”fram” och ”tillbaka”. Då kan man plötsligt leka med olika takter och tempon. Få hästen ut ur sin naturliga takt och sätta den i en ny, byta växel fram och tillbaka och spela med balansen.

När du har skapat så mycket styrka och balans, kan du i alla takter vippa balansen över på bakbenen. Genom att bara röra på lillfingret, vippa hästen tillbaka på bakbenen och vänta, medan man ber om takten och lyftet med gaspedalen (skänkeln). Har man fått detta att fungera, kan man snabbt börja leka och experimentera med de små stegen som leder till piaff.

Det gäller att stå fast vid sina principer i alla situationer. Är du inte konsekvent, och att du kanske låter hästen svara lite dåligt framåt, eller bär den runt med handen en dag av en eller annan anledning, då har du skickat sitt eget arbetsläge två steg tillbaka.

Om det var okej att bara ge 70 procent i går, varför skulle hästen ge mer i dag? Bar du den i går, får du nog bära hästen igen i dag, och säkert lite mer ändå. Ändrar man inte på det, finns det ingen anledning att fortsätta pressa på framåt, att be om mer lyft eller leka med nästa steg i utvecklingsstegen. Grunden är allt du har att stå på och allt du har att jobba utifrån, om det ska bli rätt i slutändan. Inga men.