Hästen i mitt hjärtaEmma Emanuelsson väljer tre tävlingshästar som har en speciell plats i hennes hjärta – allt från B-ponnyn till Grand Prix-segraren.
Emma Emanuelsson: ”Han var rädd för allt som var blått”
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Emma Emanuelsson har ridit nationshoppningar och har flertalet Grand Prix-segrar, även internationellt. Dessutom har hon en mängd SM-medaljer, både på ponny och på stor häst, individuellt och i lag.
Både kaxig och rädd
Titan (f -03 e Camaro M-Cardento, uppf Annika Wärmefjord)
– Vi köpte Titan när han var fem år och det är en häst som har betytt så vansinnigt mycket för mig.
– Även om han inte hade gett en massa tävlingsframgångar så hade jag valt honom alla dagar i veckan. Det var en väldigt speciell häst med en enorm personlighet och karaktärt.
– Han var kaxig, men samtidigt väldigt rädd för allt. Om något hände så gömde han sig bakom mig, samtidigt som han försökte visa att han var tuff. Till exempel var han rädd för allt som var blått. Om jag styrde på ett blått hinder som vi skulle hoppa så var det inga problem, men han var livrädd om man red runt och det var blåa saker i närheten.
– Jag minns en tävling som hade stora blåa banderoller. Det gick jättebra att hoppa en hel bana, men sedan vågade han knappt gå ut från ridhuset när han var tvungen att gå förbi de där banderollerna.
– I övrigt tyckte han att det var väldigt roligt att tävla och han var så otroligt talangfull.
– Han gnäggade alltid så fort man kom in i stallet. Vi gjorde så mycket tillsammans. Med honom var jag femteryttare till EM i Herning och vi vann även SM och flera stora Grand Prix-klasser. Han har gjort ett väldigt stort avtryck hos mig. Titan såldes till USA när han var elva år.
Ponnyn som gjorde allt lätt
High Lake
– Han var en B-ponny och min första riktiga tävlingsponny. Som liten började jag med gotlandsruss och hade flera fina ponnyer som ung ryttare. Men med High Lake var det som om allt plötsligt kändes så vansinnigt lätt. Plötsligt kunde jag vara med och tävla på riktigt. Det var väldigt speciellt och blev startskottet för resten av karriären. Med honom vann jag mitt första SM-guld år 1996 och han var en helt fantastisk läromästare.
Alltid glad och arbetsvillig
Cactus L (f -92 e Calato-Caretino, uppf Inger och Benny Freme)
– Cactus var i familjen i många år och har ridits av både mig och mina systrar. Han är dessutom född i Lerum, som ligger bara tio minuter ifrån oss. Jag tog flera SM-guld med honom, kom fyra på EM för juniorer och kom trea i Falsterbo derby.
– Han blev som en familjemedlem och gick bort förra året, 30 år gammal. Han hade världens största personlighet, alltid glad och arbetsvillig. Han gav ryttaren ett otroligt självförtroende och man kände sig som en drottning på hans rygg. Han var bara 157 cm i mankhöjd, men vann mycket även internationellt innan han levde sina sista år som glad pensionär.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 14/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på