Emma Kåberg: ”Jag fick inte stopp efter den ökade galoppen”

– Jag hoppas verkligen att jag får rida klart hela kürprogrammet den här gången, skrattar Emma Kåberg, som nyligen gjorde två stjärnritter med topplaceringar och var en av de bästa svenskarna i norska Kristiansand, i konkurrens med några av Nordens bästa ponnydressyrekipage.

Men när hon skulle rida küren sista dagen var det något som skrämde ponnyn Untouchable som backade hela vägen ut från arenan. Det snöpliga avslutet till trots är Emma Kåberg idag sannolikt en av dressyrvärldens kommande unga stjärnor. Men framgången har inte på något sätt varit självklar.

Längs vägen har Emma skolat om hela tre ponnyer från hoppning till dressyr. När hon fick frågan om att testa sin tredje hoppkanon, Dusty – som bland annat vunnit GP-ponnyn och hoppat på elitnivå med Ebba Kewenter – ville hon först inte.

– Jag kände att jag ville ha en dressyrponny, någon som jag kunde lära mig av, i stället för tvärtom.

Blev helt kär

Till sist åkte hon ändå och provred och då fanns det ingen återvändo.
– Vi blev helt kära i honom. Han var så mysig och lugn i stallet, men när jag hoppade upp var han inte helt enkel, säger Emma, och tillägger att Dusty var väldigt skeptisk när hon lade på honom dressyrsadeln.
– Men jag kände direkt att han hade väldigt mycket gångarter och att det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra.

Utgångspunkten var således att gångarterna fanns där – Dusty råkar dessutom ha dressyrstam och en pappa som vunnit EM i ponnydressyr – men det var allt. Bara att få den forna hoppkanonen att inte byta galopp så fort det blev nytt varv var en rejäl utmaning.

– Så fort jag vände in på diagonalen så bytte han. För att han skulle förstå vad han skulle göra, fick jag börja rida in på diagonalen och nästan direkt göra en volt för att han inte skulle byta, berättar Emma som successivt fick flytta volterna längre och längre fram längs diagonalen.
– Det tog nog tre månader innan jag kunde rida en hel diagonal utan att han bytte. Och han blev så glad när han väl förstod vad han skulle göra.

Nästa stora utmaning var att göra skänkelvikningar i galopp.
– Han förstod vad han skulle göra, men när jag skulle göra dem lite tajtare och svårare, då sa han emot. Det är ju så olika muskler som får arbeta i hoppningen och dressyren, och det tar ett tag att bygga upp nya, men i takt med att han har blivit starkare så har utvecklingskurvan verkligen tagit fart.

Äntligen har det lossnat

Men det är egentligen först i år som utdelningen har kommit på riktigt. För varje hack upp på utvecklingsstegen har det också kommit bakslag, men från och med i våras är prestationerna betydligt stabilare än förra året.

– Mina första FEI-starter med honom var inte så roliga. I den första fick jag inte stopp efter den ökade galoppen och i Halmstad lade han tungan över bettet och bara skenade.
– Han har varit väldigt stressad och mitt fokus har bara varit att få honom lugn inne på banan. Det är något jag fortfarande jobbar mycket med, men nu har han börjat slappna av mer så att jag har kunnat komma till ridning.

Någon som lagt märke till utvecklingen är landslagsledaren Pytt Halmberg, som tagit ut Emma och Dusty till utvecklingstruppen.

Ett stort lyft har också varit Peter Härnstam, som tränat ekipaget sedan i våras. Från att tidigare ha ridit på omkring 65 procent är Emma Kåberg nu oftast uppe och nosar strax under och över 70.
– Han är otroligt noggrann och väldigt tuff, men jag behöver någon som är på mig hela tiden, säger Emma och tillägger att de kan träna hörnpasseringar och hur stor en volt ska vara – i evigheter.

Peter Härnstam är också delaktig i både tävlingsplanering och -upplägg med bägge ponnyerna.
– Vi hade egentligen tänkt debutera FEI tidigare med Otto, men han tyckte det var bättre att vi tränade på ett tag till, i stället för att åka ut för tidigt och kanske få en halvbra känsla.

Det sa bara ”klick”

Untouchable, eller ”Otto” som han kallas, kom till Emma i maj. Familjen Kåberg fick tipset om honom redan i slutet av förra året, men kände att det varken fanns tid eller pengar för att köpa en sådan fin ponny. Dessutom var fokus satsningen på Dusty, som det äntligen hade börjat lossna med.

Men Otto hittade ingen ny ryttare och till slut lät Emma sig ändå övertalas att åka och provrida i Danmark, där Otto har sitt hem.
– Så kommer vi dit och ser en liten ”tjockis”. ”Vad är det här?” tänkte jag, berättar Emma.
– ”Den här ponnyn kan väl inte ha gått tre Europamästerskap?”

Otto hade nämligen haft lite ledigt och gått i gräshage i väntan på ny ryttare. Men Emma satt upp och det sa bara ”klick”.
– Jag kände direkt att det här är en ”riktig dressyrponny”. Den här kan jag gå långt med, säger Emma.

Detta trots att ägaren först varnade för att Otto eventuellt inte skulle gå att sitta upp på. Det är nämligen en ponny med en hel del egna åsikter.
– Han har en väldigt stor personlighet och man måste vara mjuk, men vi klickade bara så otroligt bra.

Första tiden handlade främst om att lära känna varandra, hitta så många knappar som möjligt och att ”gå ner i vikt”. Första tävlingen red de en LA P:1 på runt 69 procent, trots att känslan inte var på topp. Nästa tävling var det en stor vattenpöl precis vid ingången – ”Otto är livrädd för vatten” – som ställde till problem.

– Det var inga wow-ritter i början precis. Men jag tänkte att om jag ändå kunde få de här procenten, trots att jag visste att det var långtifrån vad jag vet att han kan göra, då kan det bli riktigt bra, säger Emma.

Och i Norge kom alltså det internationella genombrottet, plus att bägge ponnyerna nu är uttagna till utvecklingstruppen. Största drömmen är att få rida ett EM nästa år.
– Man vet ju aldrig hur det går, men i Norge kände jag ändå att ingenting är omöjligt.