En olycka kommer sällan ensam

Nu vid Wandin Horsetrials var det ännu ett hinderfall, denna gång fälttävlansförbundets ledares dotter, Isabel Hougton i EV 105cm-klassen. Hon fick en svår skallskada och sövdes ner, dom har sedan gjort försök att väcka henne, men har ännu inte lyckats.

Det är det som skrämmer mig mest med terrängen, hur riktigt illa det kan gå. Naturligtvis kan det gå illa när man trillar av, oavsett om det är på terrängen eller ute på tur. Men det känns som att man utmanar ödet lite extra ute i terrängen. Nu håller vi tummarna för Isabell och att hon vaknar upp och är utan allvarligare skada.

Sist skulle jag till Unghästchampionatet och grooma till min väninna, men det blev inget det heller. Hennes häst fick laminitis, så det blev att åka utan häst och bara titta på ekipagen. Många fina unghästar var det, och jag hoppas att jag kan ta mig dit på min unga nästa år. Hon får gärna sluta växa och stanna ponny eller växa på sig bra. Hon står just nu 149cm hög. Fast hon är en härlig typ så jag försöker att ignorera hennes höjd. 

Min unghäst.

Jag och Legolas hade vår första dressyrstart sedan olyckan förra året. 64.4 procent lyckades vi skrapa ihop, inte superbra, men han kändes lätt och fin. Däremot verkade det vara spöken över allt och han var väldigt spänd och tittig.

Hösten börjar komma och jag målade klart stallet i helgen, så nu är det bara att fylla med spån och sen sätta hästarna på stall igen. Deras päls blir tjockare för varje dag som går, börjar båda att se ut som små nallebjörnar.

Hoppas att alla hade en bra påsk.

/Katty