Fälttävlansprofilen tjänstgör i krigets Ukraina: ”Oron växer”

Fälttävlansprofilen Jon Andersen har arbetat internationellt med säkerhetsfrågor för olika organisationer i många år.
– Senaste månaderna har jag varit i Madagaskar och nu fick jag frågan att gå in som säkerhetsrådgivare och säkerhetsoperatör. Mitt uppdrag handlar om att säkra eskort för sjukvårdsteam i de drabbade områdena, säger han.

Pengar och krigsmateriel är vad som behövs, den ryska krigsmakten skjuter på människor och djur och det är allvarligt på riktigt. Jon Andersen.

Det är vid den här intervjun tidig morgon i Ukraina. Jon Andersen har sedan en dryg vecka tillbaka sin bas i ett kloster, mer än så vill han inte säga.

– Var jag befinner mig rent geografiskt kan jag inte gå in på av säkerhetsskäl, säger han.

Hur är situationen där du är just nu?
– Det är förvånansvärt uppstyrt, ukrainarna som inte befinner sig i direkt anslutning till striderna lever ganska normalt liv. Här i klostret till exempel pågår en större renovering och byggföretagen jobbar på som vanligt. Krig har en förmåga att få folk att leva normalt i en totalt onormal situation.
– Man ska komma ihåg att Ukraina är enormt stort. De städer som terrorbombats är naturligtvis otroligt farliga att befinna sig i, men på andra håll i landet pågår vardagen för de flesta.

Jon Andersen menar att Sverige ligger långt efter flertalet länder i Europa vad gäller krisledning.

– Det är tydligt att Sverige har mycket att lära av framförallt av Polen, som ju kom till undsättning för Sverige i samband med de stora skogsbränderna för ett par år sedan.

Situationen för Ukrainas civila beskrivs som en humanitär katastrof, kommer även larm om stora stuterier som står utan mat och vatten. Vad är din bild av det hela?
– Jag kan inte riktigt uttala mig om hur det ser ut för hästar specifikt, engagemanget är primärt för människor framför djur i det här läget. Jag känner till några stora stuterier utanför Charkiv och vet att de har klarat sig bra, men att de inte kan härda ut hur länge som helst. Oron växer så klart för varje dag som kriget pågår.

Engagemanget att hjälp är enormt hos svenskarna. Liksom frustrationen att sitta och följa kriget i realtid. Vad bör man fokusera på tycker du?
– Behoven är inte jättestora just nu, mycket är uppstyrt av lokala myndigheter både i Ukraina och Polen, om man bortser från kaoset i de utsatta städerna. Logistiken fungerar, det går att köra både ut ur och in i Ukraina vid flera gränsövergångar. Gemene man kan inte göra så mycket. Tyvärr leder ad hoclösningar, när folk reser ner utan plan och strategi, till mer kaos. Pengar och krigsmateriel är vad som behövs, den ryska krigsmakten skjuter på människor och djur och det är allvarligt på riktigt.

När räknar du med att vara hemma igen?
– Jag tänkte vara hemma till fälttävlanspremiären. Vår dotter Alice hjälper till att hålla i gång min häst och hon rider honom väldigt bra så det är en lösning som känns fin på alla sätt. Sen får vi se hur situationen utvecklar sig, i dagsläget är det omöjligt att sia om vad som kommer att ske och vad Putins nästa drag kommer att bli.

– Jag är glad över att ha möjligheten att kunna resa hem och fokusera på hästarna, gå in i den bubblan för att sedan kunna gå tillbaka till mitt yrke i de mest utsatta delarna i världen.