Förbered för vattengraven

Ju större klasser du rider, desto större är risken att du stöter på ett svårare vattenhinder inne på banan. Därför är det viktigt att vara väl förberedd och att ha tränat på vatten-hinder innan det kommer på tävling.

Redan i lägre klasser möter man enklare vattenmattor, och de innebär oftast inga större problem för ekipagen. Däremot är det inte lika vanligt med riktiga vattengravar, och vissa hästar blir väldigt tveksamma när de ska hoppa.
– Jag tycker att det är synd att vi har så få möjligheter att träna på riktigt vatten på tävling. Drömmen hade varit att man kunde hoppa en mindre vattengrav på väg ut från banan redan i låga klasser och på så sätt introducera vattenhinder tidigare för både ryttare och hästar, säger Lotta Björe.

I stället gäller det att träna på vattengravar innan ekipaget möter dem på tävling. Har du ingen egen vattengrav går det relativt enkelt att tillverka en av flera mindre vattenmattor som du fyller med riktigt vatten, även en presenning fylld med vatten fungerar att träna på. Det är också bra att färga vattnet blått för att vänja hästen.

Har du en häst som är tveksam på vattenhinder, åk iväg och träna vatten på flera olika ställen så att du inte bara hoppar hemma. En del hästar tycker det är betydligt svårare att hoppa vatten på gräsbanor än på sandbanor.

1. Ha draghjälp

Hästar är flockdjur som gärna följer varandra, så när du ska träna vattengrav är det bra om ni är flera ekipage som rider samtidigt. Då kan ryttarna börja med att skritta mot vattnet från båda håll. Som regel finns det någon häst i gruppen som inte bekymrar sig och som går ända fram till vattnet och då brukar övriga följa efter. Där får de stå tills alla är lugna och avspända. Ha tålamod och stressa inte hästarna, låt det ta den tid som behövs.

När det är dags att hoppa är det viktigt att ha draghjälp av en erfaren häst som är säker på vatten, och som den mindre rutinerade hästen – eller den som är spänd och osäker på vatten – kan följa efter. Om hästen tycker det är jobbigt att hoppa vatten får du träna ofta tills hästen känner sig trygg. Det är också viktigt att öka svårighetsgraden successivt och försiktigt så att den inte blir skrämd. Ett vanligt fel är att man har för bråttom och gör det för svårt för hästen.

2. Visa på rätt sätt

Ett vanligt fel är att du rider rakt fram mot hindret och försöker tvinga hästen att gå fram till det den tycker är otäckt. Om hästen tycker att det är obehagligt att gå fram till vattengraven är det bästa att rida i en cirkel runt graven och ställa hästen från hindret först. Successivt flyttar du hästen närmare och närmare det ”farliga” hindret för skänkeln tills den börjar slappna av. Den ska även kunna göra halt och stå stilla bredvid hindret och till slut våga titta på vattnet utan att skygga undan.

När det här fungerar är det dags att börja rida mot vattnet.
– Det är viktigt att du stöttar hästen hela vägen i anridningen. Att rida mot ett vattenhinder som hästen står emot kräver stadiga hjälper och en stark övertygelse – och ha gärna draghjälp första gångerna, berättar Lotta Björe.

3. Träna med bom

Börja alltid att träna med bom över vattnet för att få hästen att hoppa på ett bra sätt och få höjd i språnget. Det är också viktigt att ha vattenhind-ret ordentligt infångat för att hästen ska tänka rakt fram och inte springa bredvid.

Genom att bygga upp en häck/mur eller liknande i framkant blir också hindret mer likt en riktig vattengrav. Variera gärna vad du har i framkant på vattengraven så att hästen vänjer sig vid olika typer.
– Du behöver vara mer bestämd och rida starkare för att verkligen övertyga en tveksam häst till att hoppa. Längre vattengravar kräver dessutom mer fart än att rida på ett vanligt hinder. Men det är viktigt att hålla kvar stödet och kontakten med hästens mun hela vägen. Ett vanligt fel är att du jagar på och släpper kontakten och då kan hästen bli osäker, förklarar Lotta Björe.

Fakta

Lotta Björe

Lotta Björe är en av Sveriges mest meriterade tränare med ett stort antal SM-medaljörer bland sina elever.

Hon har själv ett förflutet som landslagsryttare i hoppning, med många framgångar både nationellt och internationellt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2021.