Forskning och tränarroll i fokus

I helgen möttes fler än 100 tränare och ridlärare i Uppsala för att bland annat titta närmare på aktuell hästforskning och diskutera hur tränarrollen ser ut i dag och hur den behöver utvecklas.
Första dagen var vikt åt praktisk hästforskning och deltagarna fick se hur såväl datortomografi som scintundersökningar och bilddiagnostik fungerar. Något som fascinerade tränare och ridlärare var när Elin Hernlund, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, visade hur hon med hjälp av markörer och höghastighetskameror mätte om hästen var assymetrisk i sina rörelser, något som i sig inte behöver betyda att den har ont.

– Det kändes som om det här verkligen var framtiden. Just att lära sig att ta reda på om hästen är halt eller om den har en mindre rörelsestörning är väldigt intressant. Det gäller att skaffa sig bättre förståelse om hur hästen fungerar om vi ska kunna göra något åt det, konstaterade Gabrielle Young Shing Pettersson, som är B-tränare i hoppning.
Även Lotta Sjöberg är B-tränare i hoppning, och var med på tränarkonventet för första gången. Hon tyckte forskningsdelen var intressant, men vill gärna se en uppföljning.
– För mig som tränare är det otroligt viktigt att få veta mer om hur man kan omsätta det här i praktiken. Det viktigaste är ju hur vi ska träna hästarna för att de inte ska bli halta. Nu har vi varit inne på mycket teori, därför vore det väldigt intressant att få mer en mer praktisk inriktning nästa gång.

Andra dagen ägnades åt diskussioner, där framför allt tränarrollen lyftes fram och vad som förväntas av framtidens tränare. Att tränaren behöver ta ett större ansvar för hästens välbefinnande var en slutsats. Att grunderna i ridningen måste få ökat fokus var ett annat.
– Vi behöver ta ett helhetsgrepp som tränare och hjälpa våra elever att se över sådana saker som bett och nosgrimmor, till exempel, men även foder och annat för att öka hästkunskapen, konstaterade Liane Wachtmeister.

Även samarbete var en stor fråga under dagen, där många kunde ge goda exempel på hur bra det blivit när de på olika sätt hittat former för att samverka och inspirera varandra.
– Det gäller ju att släppa prestigen och våga rekommendera andra, för ingen kan allt och vi har alla just våra specialområden. Men vi har också ett eget ansvar att se till att vi blir bättre och utvecklas, menade Sofia Alexandersson, B-tränare i hoppning som har varit med på alla tränarkonvent som Svenska Ridsportförbundet ordnat.