Från tvivel till EM-framgång: Mia von Essen om resan med Invoice och stödet från Laudrup-Dufour

En tid har gått sedan dressyr-EM i franska Crozet. Invoice är hemma i sin hage i skånska Eslöv och Maria von Essen (eller Mia som alla kallar henne) försöker smälta det som hon varit med om; att bli bästa svensk i både Grand Prix och Specialen, och näst bästa svensk i küren. Visserligen var hennes målsättning att nå slutfinalen, men att hon skulle bli nia hade hon inte förväntat sig. Inte i det getingboet.

Berömmet har haglat över Mias exemplariskt mjuka ridning. Att hon räknade fel i en bytesserie kostade visserligen poäng, men det var inget som störde helhets-intrycket av harmoni och samspel. Alla som visste vilken känslig individ
Invoice är, hur lätt han spänner sig, var imponerade. 

– Bästa känslan hade jag i Grand Prixen. När det blev ett hack i musiken blev det bara påslag i energin i stället för spänning. Men i slutet av küren blev han lite spänd, i Specialen också. Det är så han är, säger Mia. 

– Jag har haft honom sedan han var två och ett halvt år och han har alltid varit rätt sprakig, rädd för allt. Jag rider fortfarande inte ut på honom. Jag går promenader till fots i stället. Han behöver mig där intill sig, behöver hålla handen.

Tvivlen satte in

Med en sådan häst kan det lätt gå helt fel. Men med hjälp av A-tränaren Kerstin
André och Kyra Kyrklund i Knytkalaset (där Mia varit med sedan hon var junior) gick Invoice genom unghäståren med fina resultat. Under 2022 gjorde paret sex nationella starter i Intermédiaire och vann fem. Någonstans där satte tvivlen in, framgångarna till trots.

– Jag hamnade i ett läge där jag behövde ändra på något. Jag kände att han hade potential för Grand Prix, men också att jag fick för mycket spänning som jag inte kunde lösa upp. Jag förstod att jag behövde prova något nytt, berättar Mia.

Kyra tipsade om Cathrine

Kyra Kyrklund, som tränar Cathrine Laudrup-Dufour, tyckte att danskan var den rätta att ta hjälp av.

Cathrine började med att ha Invoice hemma hos sig i Danmark. Inte för att utbilda eller korrigera, utan för att lära känna hästen. 

– Det gjorde den stora skillnaden, säger Mia.

– Hon vet hur han är och känns, hur det svåra ska hanteras. Det är inte alltid det syns från marken hur spänd han kan vara och hur han blir då, lite återhållsam och inte lika mjuk som han kan vara. Jag menar, klart att det kan synas när han är spänd. Men hur ska man handskas med det? Det var det Cathrine kunde tillföra.

Efter tre månader var det dags för Mia att sitta upp på Invoice igen. Wow-känslan uteblev. Faktum är att hon inte kände någon skillnad på sin häst. Cathrine fick Mia att förstå att det inte var hästen som det skulle ändras på. 

 Det är något som jag får jobba med hela tiden. Hur jag är. Det är lätt att spänna sig själv.

– Det var det som var det svåra, att ändra på mig. Det var jag som felade. Men Cathrine var ihärdig, hon hjälpte mig att komma på rätt väg. Det var små saker som gör skillnad, som jag inte kunde hitta verktygen till själv.

Bättre tajming

Mycket handlade om att förbättra känslan för tajming. Att använda hjälperna verkligen i exakt rätt stund. Inte för mycket, men inte heller för lite, utan perfekt avvägt, och att sedan inte bli kvar i hjälpen. Det handlar om ögonblick. Som en halvhalt i rätt ögonblick.

Lägg till ökad följsamhet, mjukhet och avslappning i både hand och sits, och det blev en hel del för Mia att slipa på. Men svårast var, och är, den mentala biten.
Eller som Mia uttrycket det: att kasta bort sin ryggsäck.

– Det är något som jag får jobba med hela tiden. Hur jag är. Det är lätt att spänna sig själv. Jag har ju haft Invoice länge. Inte så att jag ramlat av, men det där spända har satt sig i ryggmärgen på mig, får mig att spänna till. Cathrine hade inte det bagaget. Hon kunde hoppa upp med helt nya ögon. För henne var Invoice som att öppna en ny bok.

Dags att tävla

På senvåren 2023 tyckte Mia att hon och Invoice började hitta varandra hemma på träningen. Det var läge att testa om det fungerade även på tävling. Det fick bli en tävling i Danmark där Cathrine kunde vara på plats. Testet föll väl ut. 

Det var dags för debut i internationell Grand Prix. Första starten blev i Sopot i juni. Sedan rullade det på med bland annat en dubbelseger i Neustadt Dosse. Året avrundades med den årliga femstjärniga top tio-dressyren i Stockholm. 

Säsongen 2024 inleddes med en skräll i världscupen i Göteborg. Seger i GP  och andra plats i küren.

– Det var en lite surrealistiskt, helt galet, säger Mia.

– Men det var inte ”nu har jag det”. Så är det aldrig. Ridning är en livslång process, ett ständigt lärande. Och förhoppningsvis utvecklas jag och blir ett ännu bättre stöd för Invoice. 

Pågående process

Någon speciell aha-upplevelse under resan med Cathrine vid rodret har Mia svårt att peka ut.

– Det är som sagt en ständigt pågående process. Någon gång per pass sitter allt, sedan tappar man det. Då är det dags att åka till Cathrine igen. Hon är så otroligt inspirerande, så noggrann med detaljer.

Under EM i Crozet hade danskan fullt upp med sitt eget tävlande, som dessutom innebar en hel del favorittryck. Ändå fanns hon där till hands för Mia. 

– Hon är extremt lojal och hjälpte så gott hon kunde. Kyra också. Det var ett otroligt stöd och vid träningen var båda två med. Jag är otroligt lyckligt lottad och tacksam.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2025.