”Fy för dem som tar sig friheten att stampa på andra”

Visst börjar det bli tjatigt med #metoo och #visparkarbakut? Räcker det inte snart?

Nej, efter alla berättelser finns mycket arbete kvar att göra. Skärpta lagstiftningar gällande sexövergrepp, frågan om hur SvRF nu bör agera och självklart en allmän attitydförändring. För att vara så här nära en förändring och låta den rinna ut i sanden – det finns bara inte.

Som elev, anställd, etcetera i hästbranschen är du ofta i närheten av någon med mängder av makt under ridstövlarna. Många som generöst bjuder på sin erfarenhet och kunskap, men även personer som inte alls kan hantera sin position.

Under #metoo har det haglat av fruktansvärda berättelser från alla branscher. Utnyttjande i olika former är inte på något vis unikt för hästvärlden.  Men, det är en liten värld där det är lätt att hamna i en extra stark beroendeställning då våra älskade djur är inblandade. En bransch där ekonomin ofta är svår att få ihop, där det är vanligt att man arbetar för mat och husrum. Ofta bor elever, hästskötare, beridare med flera på chefens gård och blir i och med det extra sårbara.

Dessutom har nog vi hästmänniskor en lite annorlunda mentalitet. Vi är vana vid att bita ihop och göra det vi ska. Vi är envisa och starka. Vi har en ridsportkultur att vara stolta över! Men i vissa fall tror jag tyvärr att den ligger oss i fatet.

För visst ska man våga säga ifrån, visst ska man våga berätta. Men hur ska man våga om man vet att man kommer att få höra: ”Du är bara överkänslig”?

Det finns så mycket vilja hos de flesta som håller på med hästar. Och det är så lätt för den som står utanför hela systemet att säga ”man kan inte ställa upp på vad som helst, har du ingen stolthet?”. Men där är vi tillbaka på frågan om beroendeställningen. Du vet ju att ett ”nej” kan betyda att du säger nej till hela din framtid. I vår värld där rykten sprids snabbt och där det är mer eller mindre allmänt accepterat att man ska kunna ”ta lite skit”.

Jag har kommit lindrigt undan jämfört med många andra. Men jag vet hur det är att vara beroende av någon annans åsikt och hur svårt det kan vara att stå upp för sig själv när man vet vad man har att förlora. Fy för dem som tar sig friheten att stampa på andra bara för att de kan. Alla som sitter i maktpositioner måste ta sitt ansvar.

Låt oss fortsätta sparka bakut, så länge det behövs.

Louise Lindström
Beridare, unghästutbildare och dressyrtränare.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 24/2017.