Gästkrönikören: ”Nollvision mot okunskap är en utopi”

Oavsett område har jag väldigt svårt för bakåtsträvare och alarmister. De finns överallt, så även inom ridsporten. De som hävdar att gramanen är ett tortyrredskap och att man borde tillsätta en övergripande kommitté som ska avgöra vem som är lämpad att äga och rida hästar och så vidare. Ja, de finns faktiskt.

För att minska avarterna krävs mer och ännu bättre utbildning, inte fler förbud. Niklas Jonsson.

Jag hävdar inte att de är onda människor eller har onda avsikter, men deras ofärdiga tankar gör sällan gott. De målar upp en bild av att ridsporten är på väg in i förfall. Ingen tycks förstå hästen, det var bättre förr och det pågår konstant ett systematiskt destruktivt utnyttjande av våra hästar. Det är en skildring jag inte skriver under på.

Min bild är att vi i ridsportens Sverige verkligen värnar våra hästar. Det är en av våra framgångsfaktorer. Vi har ett av världens tuffaste djurskydd, och om sanningen ska fram sköter vi ryttare oftast hästen bättre än oss själva. Om jag var häst skulle jag vilja vara det i Sverige.

I Sverige är det faktiskt så att vem som helst får skaffa en häst, så länge du inte bryter mot de lagar vi gemensamt har skrivit under på i sann demokratisk anda. Visst finns det stora luckor hos vissa hästägare, men det är som i övriga livet den naturliga normalfördelningskurvan. Några är skickliga, de flesta är okej och ett antal är okunniga. För att minska avarterna krävs mer och ännu bättre utbildning, inte fler förbud. Men en nollvision mot okunskap är faktiskt en utopi.

Ett ämne som ofta nämns i detta sammanhang är gramanens vara eller icke vara. Personligen anser jag att den är tämligen överskattad som träningshjälpmedel. I de absolut flesta fall gör den mer skada än nytta i kontexten att utveckla hästen och ryttaren. För mig döljer den brister som faktiskt vore bättre att lösa än att undvika. Men att det skulle vara direkt skadligt för alla hästar är en subjektiv åsikt, inte dokumenterad fakta. Jag anser att vissa hästar mår bättre med den på. Om det beror på bristande utbildning, hästens ridbarhet eller ryttarens ridfärdighet är ointressant. Faktum kvarstår – vissa ekipage får en trevligare stund tillsammans med gramanen som hjälp.

Vi svenska ryttare är otroligt måna om våra hästar. Hästarna betingar inte bara ett stort ekonomiskt värde utan även ett emotionellt. Att våra ryttare systematiskt och medvetet skulle skada dessa är befängt. Så klart har vissa hästar orutinerade ryttare, men det är det kontraktet som vi har skrivit under på.

Niklas Jonsson, tävlingsryttare på elitnivå som driver utbildnings- och tävlingsstall.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan.