Gramantyglar och skarpa bett: Hästvälfärdsgruppens hårda dom över världscupfinalerna

Hästvälfärdsorganisationen R Haltenswert vill inte avskaffa ridsporten, tvärtom – men deras rapport från världscupfinalerna kommer dessvärre att innehålla omfattande kritik. 

– Vi heter R Haltenswert, som betyder ”värd att bevara” och det är vad vi vill. Vi vill ha ridsporten kvar, säger André Hascher som är talesperson för organisationen. 

Efter all kritik utifrån har lite av sportens lyskraft mattats, menar han.

Vi vill lösa problemen och, brukar vi säga lite skämtsamt,  ”make horse sport great again”.

Vill bevara sporten

– Vi är för djurvälfärd, men vi vill också hålla vår sport vid liv och få tillbaka glansen i tävlandet. Vi vill lösa problemen och, brukar vi säga lite skämtsamt,  ”make horse sport great again”.

Vad har du själv för bakgrund inom ridsporten?

– Hela mitt liv har handlat om hästar, jag är ryttare, jag är tränare och jag startade ett stort dressyrcenter nära Heidelberg i Tyskland. Jag är ordförande i ett avelsförbund och jag är en av de mer kända advokaterna inom häst-juridik, berättar André Hascher.

Organisationen har utformat ett system som de kallar Equine Quality Control, EQC. Det handlar om att skicka professionella, utbildade* ryttare och tränare till framridningen och övervaka den, i samarbete med arrangören och, som här, FEI:s representanter.

– Vi har full access till stallarna och alla områden, men vi har inte en officiell roll på arenan. Dock tror vi att det är på framridningen vi kan göra störst nytta.

Träningen viktigast

Det viktigaste är inte vad som händer i stridens hetta under minuter inne på banan, menar André Hascher.

– Tiden när hästen tränas är viktigare. De som gör det bra på utsidan gör det bra på insidan, inne på arenan. Och när det gäller de som har problem ute, ja då ser även publiken det inne på tävlingsbanan.

Vad är det ni letar efter?

– Först och främst tittar vi efter att FEI-reglerna följs. Men vi går mycket längre än så. Det finns punkter som inte FEI-reglementet täcker. Vi försöker se det ur en tränares synvinkel. Att allt är i harmoni, att allt sker på ett sätt där hästen kan känna sig trygg. Vi tittar på sporrar och spö, vi ser om man använder korrekt anpassad utrustning. Ofta ser man till exempel att kedjan i kandaret inte används rätt. Sedan har vi nosgrimman, eller att hästen är väldigt kort i halsen. 

– Vi hade det vi kallade ”urgent concerns”, akuta situationer där hästarna behövde vår hjälp och vi tillkallade FEI:s stewards. De kom snabbt när vi larmade och de lyssnade, men sedan agerade de svagt eller inte alls.

Ett exempel Hascher lyfter fram är en häst med extremt åtdragen nosgrimma, som han menar till och med hade svårt att andas.

– Vi bad FEI-stewarden att åtminstone göra ett tvåfingertest, men det gjordes inte förrän efter ritten – och då mycket snabbt, i förbifarten. Det är oacceptabelt.

En voltigehäst visade tydliga tecken på obehag när den longerades kraftigt inspänd; tungan stack ut, den hade rörelsestörningar (han vill inte kalla det hälta) och såg olycklig ut. Även detta klassades som en ”urgent concern”, men hästen bedömdes ändå av tävlingsveterinären och stewards som ”fit to compete”.

– För mig var det det sorgligaste jag såg.

Skarpa bett och gramantyglar

Inom hoppningen noterade teamet från R Haltenswert ett missbruk av skarpa bett och gramantyglar.

– Vi såg ryttare med gramantygeln i ena handen och mobilen i den andra under framridningen – samtidigt som det reds flera hingstar bland många andra hästar.

Enligt Hascher är det paradoxalt att FEI har strikta regler för pararyttare och dressyr när det gäller bett – och totalförbud för gramantygel – men nästan inga begränsningar när det gäller hoppning.

– Varför får man rida över 1,60 på framhoppningen med gramantygel och ett skarpt bett, när det är förbjudet i andra discipliner? Det är farligt – både för häst och ryttare.
Om inte ryttarna klarar att rida de allt svårare och mer tekniskt avancerade banorna utan de här betten, kanske banorna behöver bli enklare, menar Hascher.

Mekanisk showdressyr med sänkta ryggar

Dressyrryttarna visade upp olika ridning på framridningen och inne på banan.

– Många börjar uppvärmningen på ett fint sätt – hästen använder sin rygg, de har takt och rytm. Men efter trettio minuter höjs halsen, ryggen sänks och hästen pressas in i en ”show-form” med mekaniska rörelser.

Han menar att mycket går tillbaka till felaktig användning av kandar.

– Över 75 procent av ekipagen hade något fel med kandaret – antingen för hårt åtdragna kindkedjor eller för lösa. Många ryttare vet helt enkelt inte hur det ska användas korrekt. Det måste vara ett val, men om man väljer kandar så måste det vara rätt anpassat. En vinkel på 45 grader är idealet.

Hascher jämför med hur dressyren såg ut på 1980-talet.

– Då försökte man ta med sig hästens ”swing” (hur den använde ryggen) in på banan. Nu ser vi inte längre det och man har för mycket spänning – den spänningen hörs också när hästens hovar träffar marken alldeles för ljudligt. En dressyrhäst i god form och rytm hörs nästan inte.

När det gäller hoppningen ser han samma sak, men vill nämna Marcus Ehning som ett föredöme.

– Han använder aldrig gramantyglar och han rider alltid mot hindret i rytm, och hästen landar mjukt så att det nästan inte hörs. Det är skillnad mot de ryttare som pressar för mycket och ”kraschar” i landningen. Inte alla gör så – men många.

En tyst majoritet vill se förändring

Hascher själv är van att möta kritik. Efter att han i en tv-sändning sagt att FEI:s regler måste förbättras fick han höra att han ”missbrukat deras förtroende”.

– Jag sa bara min åsikt. Jag är inte intresserad av en karriär inom FEI eller av att själv tävla. Jag vill bara göra det bättre för hästarna.

Tävlingsarrangören i Basel och dess chef Thomas Straumann har dock stöttat och hedrat samarbetet med R Haltenswert hela vägen.

– De sa: ”Det är precis det här vi vill.” Vi hade dagliga möten och de noterade och tog med sig våra synpunkter.

Inom FEI blev dock chefsveterinären Göran Åkerström en god samarbetspartner för organisationen. Hascher tror att han kan uträtta storverk för hästvälfärden..

– Han är enastående – både som veterinär och hästmänniska. En dörröppnare och en verklig förändringsagent som besitter stor kunskap och är en utmärkt kommunikatör.

Nästa steg: rapport och publicering

Den fullständiga rapporten från R Haltenswert ska enligt Hascher lämnas till arrangörerna i slutet av april. Därefter kommer den att publiceras offentligt.

– Vi har ingen konflikt med FEI, men vi vill jobba med de systemfel som finns.

Bland de konkreta förbättringsområdena nämner han:

• FEI:s stewards är för passiva, de måste ställa mer frågor till ryttarna, kontrollera mer, agera mer.
• Skarpa bett och gramantyglar i hoppning – borde förbjudas.
• Obligatorisk kontroll av nosgrimmor före start.
• Kandar används fel, helst borde det bli valfritt att rida på kandar eller träns.
• Stallmiljö och smittskydd – vissa tävlingar har för små boxar (ej i Basel) och det är tveksamt att låta många olika hästar gå och beta på samma små gräsytor av smittskyddsskäl.

– Jag har varit med och förändrat stora organisationer förr. Det krävs tydlig kommunikation och vilja. Alla kanske inte vill ändra sig, men det går alltid att hitta vägar framåt.

Anser du själv att det generellt finns stora problem med hästvälfärden inom sporten?
– Vi måste vara ärliga, det finns problem, det var därför vi grundade vår verksamhet.

* Utbildningen som representanterna har är ”Pferdewirtschaftsmeister FN”, en högre utbildning inom det tyska ridsportförbundet.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2025 i en kortare version och är nu kompletterad med en uppföljande intervju som gjordes efter tävlingarna.