Hästförmedlaren Maria Ring: ”Jag är spindeln i nätet”

I Maria Rings sms-lista syns idel kända namn. Toppryttare från Sverige och internationellt, men även Paul Schockemöhle finns bland kontakterna. Sedan två år tillbaka jobbar Maria Ring heltid som hästförmedlare.

Vad är det du gör egentligen?
– Personer som söker häst kontaktar mig. Jag tar reda på så mycket som möjligt om vad de vill ha, ålder, temperament, utbildningsnivå och tänkt budget. Men även vad det finns för framtidsplaner. Sedan pratar jag med säljare och sätter ihop ett program med hästar till köparen. Jag är med under resan – och är egentligen spindeln i nätet, säger Maria Ring.

Hur skiljer det sig från att åka till en hästhandlare?
– Jag använder mitt kontaktnät. Hästar av en viss klass kommer aldrig ut på marknaden, jag brukar kalla det ”off market”. En skillnad är också att hästhandlaren eller utbildningsstallet kommer att försöka sälja sin häst, medan jag vill förmedla rätt matchning.

Hur får du betalt?
– Från säljaren. Det gör också att det inte spelar någon roll vem som säljer sin häst till min kund, är kunden inte nöjd åker vi till nästa ställe.

Vad kostar hästarna?
– Det går inte att säga, eftersom jag även handlar med föl, ja till och med embryon. Men det är toppkvalitetshästar.

Varför jobbar du med Paul Schockemöhle?
– Vi lärde känna varandra för 30 år sedan då jag var med min kompis Helena Persson på internationella tävlingar och hittade Classic H till henne. Jag sålde mitt avelssto till Paul. Han har en fantastisk verksamhet, avlar rent professionellt på stolinjerna och väljer de bästa hingstarna till de bästa stona, vilket ger resultat. En köpare kan se många hästar av samma kvalitet på hans stall – han har 5 000 hästar. Det går att hitta åtta 10-åringar som gått svår klass. Det ges också goda garantier, om något inte stämmer eller blir fel får du byta häst.

Får du kritik för att du inte jobbar i Sverige?
– Nej, och jag jobbar en del i Sverige. Jag blir glad när svenska uppfödare kontaktar mig för då vet jag vad de har. Det kommer en del utländska köpare hit också, en holländare var det senast och då hade jag fem hästar att titta på. Under corona har jag jobbat mer i Sverige, men ett problem är avstånden.

Vad är roligast med ditt jobb?
– De dagarna när vi står på ridbanan efter att allt förarbete är gjort, och ryttaren får den här känslan och knappt kan dölja sitt leende. När jag känner att det är så rätt, det är roligt.

Och vad är tråkigast?
– När köparen hittat sin drömhäst och den inte går igenom besiktningen. Då måste vi börja om hela proceduren.

Hur har du lärt dig att ”se” hästar?
– Jag ville bli kiropraktor för häst och har läst hästens anatomi och är hästmassör. Jag har ett intresse för rörelsemekanik som jag tror har hjälpt mig att hitta hingstar som senare blir godkända. Jag tävlade i SM i hoppning som junior och young rider, men jag har nog alltid varit väldigt intresserad av att stå på marken, att höja och sänka. Man hittar mig ofta på framridningen. Det har nog hjälpt mig att köpa unghästar som senare har blivit godkända hingstar, bland annat en som vunnit sitt 70-dagarsprov i Tyskland, Shooting Star.

Du äger en dressyrhingst tillsammans med Paul Schockemöhle – rider du den?
– Nej, jag slutade rida för 20 år sedan, jag får ut lika mycket av hästarna utan att rida. Vår häst Donato (f– 15 e De Niro-Totilas) är hos Cecilia Bergåkra. Hon har så bra tänk runt hästarna.
– ”I’m just a poor and lonely farmer”. Så säger Paul alltid. Han är så stor i hästvärlden att vid ett OS ägde han alla hästarna i det tyska laget och ryttarna var anställda på hans gård – och de vann OS-guld. Han är så ovanligt framgångsrik, men ändå en så vanlig människa. Väldigt snäll, säger Maria Ring.

Fakta

Maria Ring

Bor: I Åkersberga, strax nordost om Stockholm.

Ålder: 52 år.

Familj: Man och tre (utflugna) söner.

Hobby: Jag är så hästintresserad att jag sällan kollar på tv. När jag ska sova brukar jag söka på Youtube och Instagram, jag letar hästar när jag kopplar av – för att hitta stjärnor.

Bland kunderna: Cora Hirn, Jennifer Bratt, Marlene Lindblad, Pontus Westergren och Fanny Blanck.

Skulle aldrig: Göra klassikern. Min man har gjort den två gånger men jag har inget sug.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2020.