Hästnäringens baksida…

I ett stort antal artiklar har hästnäringens baksida diskuterats under 2015. Det har handlat om dåliga arbetsmiljöer, svarta löner och försäkringar som inte hållt när de gäller. Företrädare från både myndigheter, förbund och organisationer har uttalat sig men i praktiken har mycket lite skett.

Man har inom hästnäringen länge känt till att det varit på gång med inspektioner från Arbetsmiljöverket. Något som man på förbunden kallar för bland annat ”samarbete”. Vad för samarbete undrar man när man kollar upp saken. Vid kontroll med Arbetsmiljöverket så visar det sig att det sällan eller aldrig finns något samarbete. Det är i själva verket så att tillsynsmyndigheter väldigt sällan ”samarbetar” med några verksamheter eller förbund. Men det låter väldigt bra när man på förbunden använder sig av ordet ”samarbete” något som det alltså inte handlar om.

Och det ser inte bra när man tar del av Arbetsmiljöverkets inspektioner. Och då skall man veta att inspektörerna har varit väldigt snälla, man har förvarnat om inspektionerna och har även varit återhållsamma med sanktioner. Men ändå har bristerna visat sig vara så stora att man beslutat sig för att fortsätta inspektionerna inom hästnäringen under ytterligare två år för att kunna besöka alla verksamheter som man känner att man måste besöka. Och då har man i dagsläget i praktiken inte utfört mer än ett hundratal inspektioner vilket var långt färre än vad man planerat för.

Tidningen Kommunalarbetaren har granskat hästnäringen efter ha fått information om arbetsvillkoren från Horseworker. Även reportrar på riksradion har tagit del av information från Horseworker och de har reagerat på förhållandena och hur omfattande användandet av svart arbetskraft är.

Naturligtvis har det fått än fler företrädare från hästnäringen att uttala sig. Men man verkar inte förstå att skall man få ett förtroende måste man nu måste börja städa upp i de egna leden för att få bort de oseriösa verksamheterna, tränarna, ryttarna och upppfödarna.

Ett undantag dock – Sveriges Ridlägers Riksorganisation har förstått det här och har under året uteslutit en oseriösa verksamhet då den blivit en ordentlig ”belastning” för riksorganisationen.

Men när skall de övriga förbunden ta efter här och börja utesluta licensierade tränare som inte har giltiga försäkringar, som inte betalar något som kan kallas avtalsenliga löner och som inte följer gällande lagar och föreskrifter?

Företrädarna har ett viktigt ansvar här oavsett vilket förbund man företräder. Det gäller lika mycket Aja Blomberg-Andersson (Hästföretagarna), Lotta Folkesson (LRF Häst) som övriga företrädare från Svenska Ridsportförbundet, Ridskolornas Riksorganisation, Svensk Travsport mfl. Varför är det viktigare hos nämnda förbund att utreda varför en viss häst skulle vara dopad eller skadad… …eller om en 16 åring skulle varit alkoholpåverkad… …än att utreda varför de verksamheter, tränare, ryttare mfl. man faktiskt licensierar använder sig av svart arbetskraft och inte följer Arbetsmiljölagen, Arbetstidslagen och Lagen om Olycka? Varför är det inte inskrivet i stadgarna att man som licensierad skall följa gällande svensk lagstiftning och inte bara de egna stadgarna och reglementena?

Det är hög tid att man på förbunden börjar bedriva ett arbete för att rensa ut de oseriösa verksamheterna och människorna så att det inte förekommer att unga människor, ofta 15, 16 åringar arbetar i stall och med hästar på sätt som aldrig skulle accepteras i andra näringar.

Man måste på förbunden börja ta ett ansvar och inte längre skydda de oseriösa som man licensierar.

Horseworker