Hedda och Fabian har ridningen i blodet

Med tre tävlande familjemedlemmar krävs en del logistik när hästar ska ut ur och in i lastbilen. När två av hästarna är hingstar som inte kan åka i samma transport behövs dessutom B-kortslastbilen och ännu en chaufför.

Men för familjen Brunes/Tollig verkar inget vara svårt. De stuvar vant om bland hästarna och ser till att de hamnar i rätt ordning.
Sedan ett antal år tävlar både Hedda, snart 13 år, och Fabian, 15 år och nybliven junior, sida vid sida med mamma Ellen.

Många långa resor

De senaste åren har det blivit ett antal längre resor till internationella tävlingar för de unga i familjen. Bara i år har Opglabeek i Belgien, Zuidwolde i Nederländerna, Hjallerup i Danmark och Drammen i Norge varit mål för tävlingsresorna.

– Jag har inte behövt ge avkall på mitt eget tävlande, inte mycket i alla fall. Jag hinner tävla det jag vill. Det är väl körningarna som är uppoffringarna, säger Ellen.

Till och med i fjol tävlade både Hedda och Fabian i children, men i år är Fabian 15 år och har tagit steget upp bland juniorerna.
– Children var inte lätt, men jag visste att hästen kunde rädda mig om jag kom lite fel, för han har gått 1,45. Men kommer jag fel nu, så är marginalerna mycket mindre, samtidigt som det är mycket roligare, säger Fabian.

När han var yngre provade han en hel del olika sporter och under en period red han inte så aktivt. Någon press att hålla på med hästar har han aldrig känt.
– Nej, verkligen inte. Jag vill hålla på med detta, och jag har provat annat men kom tillbaka till hästarna.

Vi sa att de fick göra vad som helst bara de ägnade sig åt någon sport, och då räknade vi inte in e-sport

För lillasyster Hedda har hästarna alltid varit nummer ett, även om hon också testat andra sporter.
– Du var ju duktig i friidrott, säger Ellen, och förklarar att de varit noga med att barnen själva skulle välja hästar och ridsport.
– Vi sa att de fick göra vad som helst bara de ägnade sig åt någon sport, och då räknade vi inte in e-sport.

Tog över mammas häst

Hedda har haft en framgångsrik children-tid med SM-guld på Ellens gamla tävlingshäst X-it i fjol och silver med Vienta i år. Och det handlar inte om att låna mammas tävlingshästar någon enstaka gång. En kik i TDB visar att det i princip är Hedda och ingen annan som tävlat både Vienta och X-it de senaste åren.

Både Hedda och Fabian har dessutom ett antal unghästar som de både rider hemma och tävlar.
– Båda barnen fick ta varsitt sto och föda upp varsitt föl. Första året kastade Heddas sto så det blev inget föl, och andra gången fick hon ett föl som var sned i en kota. Fölet opererades men skulle inte hålla som sporthäst, så hon fick ingen häst då heller, berättar Ellen.
 – För Fabian gick det bättre, han födde upp Wallmo men Hedda tog över henne från brorsan. Hon är liten och passar Hedda bättre, och Fabians uppfödarkarriär blev kort, konstaterar Ellen.

Löjtnantshjärta en glad gamling

Att pappan till båda fölen heter Löjtnantshjärta (e Leuthen I – Utrillo – Dragon) är ingen förvånad över som vet lite om Ellen Brunes. Hingsten med den karakteristiska gulbruna färgen bar Ellen till seger två år i rad i Falsterbo Hunting, och är far till flera av familjens tävlingshästar. Löjtnantshjärta har hunnit bli 31 år.
– Han är som en äldre herre, lite senil men han mår bra. I år fick han tre avkommor, och ett av fölen har vi, men de ston han betäckte den här säsongen tog sig inte.

I stallet på gården utanför Hjo finns Löjtnantshjärtas son och efterträdare, 5-åriga hingsten Ginst, som fått färgen i arv. Han har ridits av Fabian nästan ända sedan han ridits in.
– Det började när mamma och Hedda var iväg och tävlade och jag var hemma och skulle rida de andra hästarna. Jag frågade vilken jag skulle ta. ”Du kan ta Ginst”, sa mamma och så red jag honom. När de andra kom hem byggde de upp en fem och en halva och jag hoppade den, och sen tänkte jag: ”Den här hästen är min.”

Han är jätterolig att hoppa. Han har väldigt mycket power från marken

Att rida en hingst ställer lite extra krav.
– Du får tänka väldigt mycket mer hela tiden. På framridningen får du inte vara för nära andra hästar, och försöka se till att han inte blir för orolig och gnäggar, säger Fabian medan Ginst gör vad han kan för att slippa stå still.
– Han är jätterolig att hoppa. Han har väldigt mycket power från marken, och är kanske lite lik sin bror X-it, som jag också ridit lite.

– Ginst är snabb från backen och tar oftast inte fel med frambenen, det är mer bak som hänger.
– Han är lite het och håller på en del med sitt huvud mellan hindren men fokuserar när vi vänder upp mot hindret. Så han är rolig.

Läser läxor i lastbilen

Det blir en del tävlande för Hedda och Fabian även på vardagar, men skolan är förstående och ger ledigt, så länge ungdomarna bara gör sina uppgifter.
– Det blir läxläsning i lastbilen, och det funkar bra. Jag gillar att göra saker i tid. säger Hedda.
– Det har hon efter mig, försäkrar Ellen.

Att ha en mamma som rider och utbildar hästar på heltid och en pappa som är veterinär har sina fördelar, konstaterar Hedda.
– Ellen tränar mig och vet hur jag ska rida, medan Enar är veterinär och kan hjälpa till med allt sånt.

Borde du inte ägna dig åt fälttävlan med en mamma som tävlat internationell fälttävlan och en pappa som är veterinär för landslaget?
– Jag ville det, men fick inte, säger Hedda.
– Det tar ju ännu längre tid med fälttävlan, konstaterar Ellen.
– Och hoppning är roligare, lägger Hedda till.

Både hon och Fabian är inställda på ett liv med hästar.
– Jag vill ta över gården och fortsätta som mamma. Sedan om det dyker upp en riktigt bra häst vill jag satsa mot landslaget och rida nationshoppningar för Sverige, säger Fabian.
– Som jag tänker nu blir det hästar resten av livet, men det kan ju ändras, säger Hedda.
– Veterinär ligger bra till hands för den här tjejen, men känn ingen press, säger Ellen och skrattar.

Härnäst väntar Breeders i hoppning för Hedda som tävlar 4-åriga Ravenna där. Hon får sällskap av Ellen, som har kvalat 5-åriga Wim.

Därför har barnen olika efternamn

Till sist måste vi bara reda ut en sak, varför Hedda och Fabian har olika efternamn.
– Det är många som undrar. När Fabian föddes var jag och Enar inte gifta, så då fick han Enars efternamn Tollig. Sedan hade vi planerat att gifta oss men Enar drog på frieriet, och jag sade att om han inte friar innan nästa barn har fötts så får det barnet mitt efternamn.
– När vi väl gifte oss för tio år sedan ville ingen av oss släppa sitt efternamn. Brunes har norskt påbrå och eftersom jag har en del norska kunder ville jag gärna behålla det namnet.

Att barnen har olika efternamn krånglar till det ibland, som när de fått platser i olika stall på meetings.
– Det är lite komplicerat med de olika efternamnen, så kanske vi ändrar det till dubbelnamn. Men där är vi inte riktigt än, säger Ellen Brunes.