Hingstbloggen: ”Domarteamet letade fel snarare än förtjänster”

Då börjar det närma sig slutet här i Warendorf och det innebär semester på sydligare nejder för min del. Dessförinnan har jag för avsikt att uttala mig lite om några av finalisterna i dressyrklasserna för de 5- och 6-åriga dressyrhästarna.

Det är påfallande många hästar med som inte har tillräckligt stor bärkraft i sina bakben, även här i finalen. Lena Nyström.

Om vi börjar med 6-åringarna så anser jag i vanlig stil att det är påfallande många hästar med som inte har tillräckligt stor bärkraft i sina bakben, även här i finalen. När det gäller dessa klasserna kan man ta sig ganska högt upp i prislistan med en riktigt bra skritt, rena genomsprungna galoppombyten och en lydig och välriden häst.

En häst som här inte var i närheten av en topplacering men som trots det håller hög kvalitet i mina ögon är hingsten Libertad (e Londontime-San Remo), hemmahörande hos Stall Pape. Han har lätt för samling i sin trav, ökar trevligt, har riktigt fin galopp och en skritt som inte är av det allra största slaget, men den är ren och jag har inte svårt att se utvecklingen mot piaff av hög kvalitet. Idag var han pigg och busig med flertalet missar som följd.

Så till topplistan!

Som delade fyror placerade sig Heiner Schiergen på Dalicanto (e Dancier-Rotspon) och Beatrice Buchwald på Fürst William (e Fürst Wilhelm-Lord Sinclair I). Två helt olika hästar; Dalicanto med galopp som absolut bästa gångart och med lite kort skritt. Traven är lätt och luftig med fint gung. Fürst William har tre jämna gångarter, där traven för mig i dagsläget är sämst då han stundtals blir lite bakom sig. Galoppen är mäktig, men han var inte helt mellan hjälperna där idag, vilket gav upphov till några missar. Vad som är gemensamt för de båda hästarna är att de inte ser helt tillfreds ut i sina munnar och är lite av och på i kontakten med ryttarens hand, något som stör ögat.

Bronspengen togs av Leo Löwenherz (e Licosto-Rockwell), riden av Niklaas Feilzer. Fuxvalacken har en schwungfull trav med härligt gummi och det flyter vackert i skolorna, formen är lagom öppen och kontakten är mjuk. Skritten håller god kvalitet, liksom galoppen, men i den senare kommer han stundtals bakom lod i formen och helhetsbilden störs av att ryttaren slänger sig ganska rejält i bytena. Domarna var dock frikostiga, kanske onödigt så i min smak…

Som tvåa idag placerade sig en riktigt fin Benetton Dream-son, sprungen ur ett Stedinger-sto; Bon Amour, riden av Alexandra Bimschas. Det är en riktigt väl hopkommen dressyrhäst med bakbenen på plats och en fin front! Formen är genom hela programmet optimal och hästen imponerar i sin ridbarhet. En häst jag gärna sett på Lövsta framöver, det vore väl inte fel med ännu en avkomma efter Ben?!

Dagens vinnare är en gammal favorit för mig, hingsten Revenant (e Rock Forever-Sir Donnerhall I). Han är en ganska typisk Rock Forever-avkomma med lite långsamma bakben i sin trav men en helt magisk galopp. Skritten är ren om än inte så stor. Han har en enorm utstrålning och en mycket vacker front och det är en häst man verkligen lägger märke till! Rudolf Widmann satt på ryggen och var tämligen tagen av situationen, väldigt kul.

Dags för en dissektion av 5-åringarna, jag har givetvis synpunkter på dem oxå! Det var en väldig massa hästar i finalfältet, hela 24 st, vilka fick visa upp sig i dagens strålande sol med en temperatur kring 22 grader och härligt krispig höstluft.

Som startnummer tre kom en väldigt fin valack, Harrods (e Hochadel-Rotspon), trevligt visad av Nicole Wego från Hof Kasselmann. Hästen hade tre fina gångarter med härligt gummi i sin trav, en utmärkt skritt och en rund galopp med aktiva bakben. Tyvärr blev det missförstånd mellan ryttare och häst med omslag och därefter följande spänningar, så var den dagen förstörd…

Nästa häst från Hof Kasselmann var hingsten Zum Glück (e Zonik-Florestan), riden av Robin van Lierop. Här gödslade domarna med höga poäng, ffa för utvecklingsbarhet för en häst som förvisso har en relativt mäktig trav, en ganska god skritt och en galopp med vackra framben, men som ser lätt stelopererad ut i sina bakben.

En häst som fastnade på min näthinna Ferrantino, en stor svart mäktig hingst med stammen Fürst Romancier-Londonderry, en kombination som passat väldigt väl. Imposant trav med lite lite långsamma bakben om man ska vara pipig, en klart godkänd skritt och en helt underbar galopp, mäktiga ökningar men med stor potential för samling. Tyvärr knaprade han lite på bettet, vilket störde helhetsintrycket, han sprang dessutom runt lite i bakdelsvändningen, men en riktigt fin häst, tyckte jag!

Följande häst att fånga mitt öga var det eleganta stoet High Heels (e Damon Hill-Roadster). Feminin och lättfotad med med en elastisk och härlig trav, en ganska moderat skritt och en galopp som hade en lätt fin front, men som kunnat vinkla mer bak.

För lågt betalt fick den fina valacken Davey (e Dimaggio-Sir Donnerhall). Även här en lättfotad och elegant häst med vacker travmekanik och en lite kort skritt, men med en fin galopp. Tyvärr smög det sig in lite spänningar efter ett omslag i galoppen, men känslan var att domarteamet letade fel snarare än förtjänster.

Bernadette Brune har fått tag på en riktigt lovande stjärna inför framtiden i det begåvade stoet Feel Free (e Foundation-Sandro Hit). Stammen säger längas med lite slöa bakben, verkligheten säger lätt och elegant sto med härlig energi med aktiva drivande bakben och en lätt front, vilken rättvist belönades med 9.5. Skritten är inte den största, men den är ren o aktiv och galoppen har en fin samlingspotential, men reds kanske något återhållet idag.

Valacken Friend for Life (e Fiorissimo-Sir Donnerhall) från Gestuet Bonhomme var en lydig och världen häst med fina bakben och tre goda gångarter, dock saknades det lite utstrålning. Ibland är jag så himla kräsen och jobbig.

Sen kommer vi då till dagens segrare, hingsten Zucchero (e Zonik-Prince Thatch xx), vilken senast jag såg honom tog en bronsplats på UVM och för övrigt är den enda hästen som deltagit både där och nu här. Han har tre riktigt bra gångarter, men: Han är torr som fnöske i munnen och ser relativt ofta ut som en tapir med sin överläpp, något som åtminstone jag tolkar som om han inte är helt tillfreds med situationen. Detta gör att jag har svårt att förlika mig med 10:an han fick för genomsläpplighet (Durchlässigheit), men så dömde domarna idag och det är bara att gilla läget!.

För mig var dagens segrare det eleganta och väl visade stoet Schöne Scarlett (e Scolari- Londonderry), som dock slutade på silverplatsen långt efter ovanstående. Leslie Rohrbacher visade upp en lydig och genomsläpplig häst som skummade i munnen och dansade fram på lätta hovar. Elegant och vackert, precis som dressyr ska vara!

Nu, kära läsare, rymmer jag söderöver och förväntas hem till Svea Rike lagom tills Breeders börjar. Vi höres!

/Lena