Hovarna kan kollas grundligare i KWPN än i SWB

Den svenska exteriör- och gångartsdomaren Karl-Henrik Heimdahl säger så här om svårigheten med att bedöma hovar på unghästtest.

– På svenska unghästtester granskas inte hovarna på fast botten utan alltid i ridhus, vilket gör det svårt att bedöma för domarna. Hovarna försvinner ner i underlaget. Det är svårt för oss att se detaljer som olika stora hovar, låga trakter och liknande. Därför är det så mycket bättre att se hästarna på ett hårt underlag som det görs vid de flesta hingstbedömningar i Europa. På en unghästtest klarar vi inte av att göra den rätta analysen, tyvärr.

– I den linjära beskrivningen kan vi ange att hovarna är små eller stora i förhållande till hästens storlek i övrigt. Vi kan ibland uppfatta att det finns understuckna trakter, vilket vi inte gillar att se, ofta kombinerat med att hästen är plattfotad. Det ger ofta andra hovproblem som en effekt, förutom att det förändrar vinkelbelastningar och belastning på stödstrukturerna högre upp i benet. När vi ser det här på en unghästtest ska det vara hyfsat stora avvikelser för att vi ska uppfatta det under de förutsättningarna som vi arbetar under.

Hovens vinkel

Domarna granskar även hovvinkeln och höjden på trakterna från sidan. 

Den nederländska veterinären Harold Brommer förklarar:

– Om man drar en linje parallellt med hovväggen genom kronbenet och kotbenet, ska det bli en rak linje. Kan du inte dra en rak linje är det inte en önskvärd benställning. Hästar med bruten hovaxel har ofta låga trakter. Resultatet blir extra tryck/belastning på området vid kotsenbenens sidoligament, strålbenet och på djupa böjsenan. Extra tryck läggs också på den bakre halvan av hoven. Allt detta kan leda till ökat slitage och irritation med hälta som ett resultat. 

Exteriördomaren Henk Dirksen anser att denna fråga helt klart bör tas upp i hopphästavel:

– Vissa blodslinjer producerar hästar med mycket låga trakter. Uppfödare bör inte underskatta detta, utan ta hänsyn till det när de väljer hingstar.

Man ser också hästar med mycket branta hovar och en framåt bruten hovaxel. 

Harold Brommer:

– Dessa hästar utövar mer tryck i den främre halvan av hoven, särskilt i hovleden, vilket resulterar i att man ibland ser strukturella förändringar som kan leda till artros på lång sikt. Vissa hästar har bara en enda brant hov, möjligen på grund av en tidigare bockhov som har korrigerats.

Olika storlek på hovarna

Olika stora framhovar är mycket vanligt hos hästar.

– Vad man ser, när man gör mätningar med modern utrustning för gångartsanalys, är att olika stora hovar leder till en asymmetrisk rörelse. Med minskad belastning på den bakre halvan av hoven är hovmekanismen mindre funktionell. Om skillnaderna är mycket stora och rörelseasymmetrin som ett resultat är mycket stor, kan det vara ett problem. 

Exerinärdomaren Floor Dröge håller med:

– Olika stora framhovar är uppenbart en nackdel för en häst. Dessa hästar hamnar alltid i obalans, det är som att ha en gymnastiksko på ena foten och en klacksko på den andra och sedan behöva springa ett maraton på det sättet. Detta orsakar regelbundet problem som så småningom manifesterar sig som slitage och hälta.

Brommer:

– Det man behöver vara vaksam på är en häst som aldrig har varit ojämn men som långsamt börjar utveckla en brant trakt på en hov. Då är det viktigt att se om det är något fel, i hoven eller någon annanstans i skelettet.

Det här är del 3 i en serie artiklar om benställning och exteriörbedömning, som bygger på en artikel skriven av Yvonne Buis-Franken för nederländska KWPN. Den är bearbetad och kompletterad med svenska intervjuer av Kim C Lundin. En sammanfattande version av serien har publicerats i Ridsport nr 10/2025.