Hur undviker man att vara en ”dålig” ponnymorsa?

Jag har funderat lite på det här med att träna/tävla i enmanssporter och hur det skiljer sig från lagsporter. Min dotter är 11 år och har egen ponny. Jag har hittills tagit ansvar för att hon har fortsatt att rida lektioner efter att hon slutade på ridskolan, men det har inte varit några regelbundna träningar och helt kravlöst. Men nu har vi kommit till det stadiet att hon vill börja tävla. Min uppfostran och generella åsikt baserat på erfarenheter av deltagande i lagsporter är att det krävs att man är en god kamrat, hög närvaro och regelbundna träningar för att få spela matcher. Man är ett team och ingen ska förfördelas samt att man också ska lära sig att man inte får allt serverat utan att man faktiskt måste kämpa för att nå dit man vill. Men det blir betydligt svårare när det handlar om ensamsporter. Risken att man blir betraktad som krävande ”ponnymorsa” är överhängande om man helt plötsligt börjar kräva att barnet ska träna regelbundet för att få tävla samtidigt som jag vill lära mitt barn att man måste kämpa här i livet. Jag ska också tillägga att min dotter verkligen vill träna, så där har jag iaf tur. Men frågan är om jag måste lägga över träningsansvaret på en 11-åring för att slippa att få stämpeln ”dålig ponnymorsa”?