”I nio fall av tio finns problemet i hoven”

Om en av hästarna i hagen inte kommer tillsammans med den övriga flocken eller vägrar att stödja på ena benet, har den förmodligen fått en rejäl skada. Då gäller det att behålla lugnet och stämma av situationen systematiskt.

Så här säger veterinär Staffan Lidbeck:
– Det finns många olika orsaker till att en häst blir blockhalt eller ovillig att röra sig. En del är ganska oskyldiga medan andra kan vara ytterst allvarliga.
– Gör först en bedömning av allmäntillståndet. Verkar hästen hängig eller är den pigg och har spetsade öron? Finns det yttre tecken som sår, svullnad eller en pinne som fastnat i hästen?
– Det är viktigt att vara lugn. Skulle det röra sig om en fraktur – vilket är det som många fruktar allra mest – ska man ändå inte hasta iväg med hästen till en klinik, det kan förvärra situationen. Frakturer försämras inte av att vänta tills allt kan göras organiserat.

Om hästen har nedsatt allmäntillstånd och verkar dämpad kan det röra sig om akut ehrlichios, som ger hög feber och en hängig häst. En annan sjukdom som ger en lidande uppsyn är akut fång; då vill hästen inte röra sig alls och står i regel med frambenen sträckta och bakbenen något in under kroppen.
– Hästen har kraftig puls vid kotan och framför allt vid vändning märks det att hästen inte vill lämna marken utan väger över bakåt och drar sig runt.

På en häst som inte ser särskilt påverkad ut utan verkar allmänt glad, men ändå inte vill röra sig, krävs en regelrätt genomgång.
– I nio fall av tio kommer problemet från hoven, börja med att undersöka den noga.

Några av de hovdiagnoser det kan röra sig om är:

• Spik eller annat vasst föremål som trängt in i hoven. Ta bort föremålet och skydda ingångshålet tills hoven har röntgats.
• Hovböld. Den digitala pulsen (vid kotan) är kraftigt dunkande och hoven känns varm. Oftast kommer symtomen plötsligt, även om bölden funnits ett tag. Undersök hoven med visitertång – vana hästägare kan göra det själv, annars får hovslagare tillkallas.
• Om hovböld är uteslutet kan det röra sig om en hovbensfraktur. Den ger nästan samma symtom som en hovböld, men pulsen blir inte fullt så kraftig.

– Om hoven är okej, fortsätter palpationen uppåt runt kotan, säger Staffan Lidbeck. Leta efter lokala svullnader, sår och rispor.

Området från karpus och uppåt är viktigt.

En kraftig tagg som letat sig in i mjukdelarna, vrickning eller senskada kan ge en ömmande svullnad i området.
– Hittar man en tagg är det viktigt att kolla om det är i ett lednära område. Om det finns minsta risk för att taggen gått in i leden krävs omedelbar veterinär insats.

Om inget hittas, palperas hästen vidare uppåt längs benet.

Var mycket noggrann – sårskador och sticksår kan vara små och svåra att upptäcka. Hästen kan också ha flera skador samtidigt.
– Området från karpus och uppåt är viktigt, betonar Staffan Lidbeck. Underarmsbenet är ett vanligt ställe för sparkskador och små stickskador.
– Stängselstolpar kan ge skador i mjukdelarna. Om eltråden eller slanorna sitter på fel sida om stolpen, på utsidan, kan hästen törna in i stolpen med bogspetsen. Detta ger en blödning i området.
– Ett slag mot muskulaturen över bogspetsen gör hästen mycket halt. Men det går över med någon veckas vila och antiinflammatorisk medicin.

Lyft upp det andra frambenet som test

Ett bra rörlighetstest är att lyfta upp det andra frambenet. Om hästen kan lägga vikt på det skadade frambenet, men inte gillar att det lyftade benet dras framåt, tyder det på bogskada.

Om allt är kontrollerat utan att man hittat orsaken och hästen fortfarande är ytterst ovillig att röra sig, återstår fissur (spricka) eller fraktur (benbrott). Vid en uppenbar fraktur där kotbenet är utan styrsel och kan röras åt alla håll eller känns trasigt – som en påse nötter – finns inget att göra, utom avlivning.
– Bäst är om en erfaren veterinär kan undersöka hästen på plats och ta ställning till hur man går vidare. Med mobil röntgen kan man få en direkt överblick av skadan. Annars kanske stallets veterinär kan vara med per telefon och guida genom undersökningen.

Även om situationen känns stressande, är det viktigt att arbeta metodiskt. En viktig undersökning är att försöka förmå hästen att ta ett steg framåt. Vid en fraktur klarar inte hästen att stödja på benet utan hoppar på tre ben. Vid övriga diagnoser, inklusive fissur, klarar den att försiktigt belasta benet. Detta gäller även lymfangit, där benet kan vara så svullet att det är jämntjockt och stelt.
– Man kommer långt med sunt förnuft och uteslutningsmetoden vid genomgång av den skadade hästen, säger Staffan Lidbeck. Låt gärna en kompis hjälpa till, fyra ögon ser mer än två och det kan vara besvärligt att undersöka en häst i en flock.

Man kommer långt med sunt förnuft.

Hästen kan inte släppas in till flocken igen förrän den kliniska processen går åt rätt håll och hästen är ohalt. Ibland behövs upprepad röntgen för att fastställa diagnosen fullt ut. Fissurer kan till en början vara svåra att se på röntgen och syns inte förrän läkningen påbörjats.

Fakta

Stabil transport A och O vid frakturer

En misstänkt fraktur röntgas helst på plats, annars får hästen köras till klinik för detta. All transport av hästen kräver ett stabilt bandage som fixerar frakturen så gott det är möjligt.
– Kör ut transporten till hagen och parkera så att det blir bra lutning på lämmen. Eventuellt kan det behövas lite lugnande medicin om det finns tillgängligt, men inte så mycket att hästen blir klumpig i rörelserna.
– Spjäla med kvastskaft eller annan träskena och hårt rullade tidningar som stöd. Tänk på att det går åt mycket bandage och silvertejp. Så länge det inte finns några yttre sår behövs inte nya lindor/bandage utan man kan ta allt som finns att tillgå: stallbandage och liknande. Använd allt som kan stabilisera benet utan att det blir för tungt.
– Kör försiktigt!

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2020.