”Jag är häpen över att kandar är ett krav på högsta dressyrnivån”

Det är miljö- och hälsoskyddsinspektör Therese Nordin i Botkyrka som har genomfört en stor litteraturstudie över vad som tidigare skrivits om kandar och dess användning. Hennes slutsats är att det är dags att ifrågasätta kandaret på samma sätt som dressyrhatten.

– Innan jag började på uppsatsen visste jag inte mer än någon annan. Nu är jag förvånad över att kandaret har gått under radarn så länge. Varför det inte har ifrågasatts? säger hon.

– Under arbetets gång tänkte jag – varför vet vi inte mer om det här? Varför pratar vi inte mer om det?

Varför ville du undersöka kandarets inverkan på dressyrhästar?
– Det är tack vare reaktionen hos min förra häst som jag tävlade i dressyr. I medelsvår klass var det krav på kandar, men hon ville inte acceptera det utan visade motstånd – drog upp huvudet och visade på alla sätt att det var obekvämt.

– Det hjälpte inte vad jag än gjorde, så till slut fick jag ge upp och startade endast i klasser där det var tillåtet med träns, som hon fungerade mycket bra på. Det fick mig att börja fundera över varför vi alls använder kandar.

Du har gått igenom mycket material. Var det något som stack ut?
– Jag blev förvånad över att det finns så många faktorer och riskmoment kring kandar och att jag inte hittade någon studie som antyder att det är ett bra hjälpmedel och bättre än träns.

Vilka är dina slutsatser?
– För det första att hästens mun är för liten för två bett. Utrymmet mellan lanerna uppskattas till 35 millimeter; med två bett på mellan 14 och 16 millimeter blir det trångt. Det uppstår sår och tryckskador. Sedan inverkar inte betten var för sig som man tidigare trott, utan stången trycker mer eller mindre konstant mot hästens tunga och gom, på grund av plastbrist när två bett ska rymmas i munnen. Det blir även ett avsevärt tryck på andra delar av hästens huvud och nacke.

Du kallar kandaret ett tvångsmedel. Varför?
– Ryttare vet för lite om hur det fungerar, det finns ingen vetenskapligt underbyggd information och hjälp kring detta. Många använder till exempel en stång med port, för att de tror att den är mildare än en rak stång, men det är tvärtom. Ett kandar har en hävstångseffekt som ger en negativ förstärkning och det innebär ett tvång för hästen som den inte kommer undan.

– Om den ovana ryttaren inte klarar att rida på dubbla tyglar utan att bli stressad, försvinner den tänkta harmonin som skulle bli resultatet.

Du anser till och med att det strider mot djurskyddslagen att använda kandar. Kan du förklara?
– Det skapar olika problem för hästen och kan vara direkt skadligt, om hästen inte har rätt förutsättningar för att bära kandar och ryttaren inte har den kunskap som krävs för att rida på det. Detta kan anses strida både mot 2 kapitlet paragraf 1 om att skydda djur från onödigt lidande och paragraf 9 om att utrustning inte får orsaka lidande. Det finns alternativ till kandar, så det är inte nödvändigt att använda det.

Hur önskar du att framtiden ser ut för kandaret?
– Jag tycker att det ska vara valfritt i alla dressyrklasser, även internationellt. Det är en uråldrig metod som kommit att bli tradition. Professionella ryttare kan utföra samma rörelser på träns, de flesta gör det på träning. Jag tror att många ryttare hade valt bort kandaret helt om de kunnat.

– Jag vill verkligen poängtera att jag inte kritiserar dem som rider på kandar, men jag tycker att det är hög tid att vi börjar fundera på varför det används och hur det faktiskt påverkar hästen. Jag hoppas att kunskapen kring kandar ska spridas så att ryttare kan skapa rätt förutsättningar för sina hästar.