”Kanske borde alla i en flock ha munkorg”

Betesreducerare, eller munkorg, är ett relativt nytt påfund när det gäller hästar. När de kom på 1990-talet var vissa ägare till tjocka ponnyer överlyckliga, medan andra såg munkorgarna som djurplågeri.

Men hur funkar de egentligen? Ridsport frågar forskaren Annette Longland som har gjort två vetenskapliga studier på betesreducerare.

Vad kom du fram till i din första studie?
– Vi tittade på hästar som var uppstallade och fick beta tre timmar per dag, en dag med betesreducerare och en dag utan. Betesreduceraren gav överraskande stor effekt, i snitt minskade intaget av gräs med 80 procent, förklarar Annette Longland.

Vilken slutsats drog du av studie nummer två?
– Att det inte fungerar lika bra att ha hästen på bete hela dygnet med en betesreducerare på under tio timmar av de 24 timmarna. En av de fem hästarna gick inte ner i vikt alls, och en av hästarna bestämde sig för att inte äta alls med betesreduceraren på, han bara stod och väntade. Men hästarna var mycket bra på att kompensera för tiden med munkorgen på under de timmar de fick beta fritt. Tre av hästarna gick ner i vikt. Slutsatsen blir att det funkar för några djur men inte för  alla.

Hur rekommenderar du att vi ska använda betesreducerare?
– Den är effektiv om den används i kombination med uppstallning eller att hästen går i hage utan gräs resten av dygnet. Men att ha betesreducerare på under några timmar för en häst på bete, det kanske inte fungerar. Dessutom måste gräset vara mellan två och 15 centimeter långt för att hästen ska komma åt att beta. Om gräset är för långt böjs det ner mot marken av munkorgen.

Har du sett några beteendeförändringar bland hästarna i studierna?
– Ja, om gräset har varit för kort eller för långt. Men annars inte, och annan forskning har tittat på kortisolnivåer utan att se skillnad.

Hur är det med social samvaro med munkorg på?
– Hästarna kan umgås och gå i stora hagar, men de kan inte klia sig själva eller varandra och de kan inte försvara sig med tänderna. Det beror på flocken hur det fungerar — kanske borde alla i en flock ha munkorg.

Vad kan vi dra för slutsats om betesreducerare?
– Vissa tycker att det är grymt att använda. Men en väl tillpassad betesreducerare som används på gräs av rätt längd, på hästar som betar en viss del av dygnet och är uppstallade eller går i grushage annars, är ett effektivt verktyg i de allra flesta fall. När hästarna har vant sig verkar de inte bry sig, de vill hellre ha lite gräs än inget alls.

Fakta

Veterinären: ”Hästarna har behov”

En svensk veterinär som inte är något fan av betesreducerare är Karl-Henrik Heimdahl:

”Jag tycker att det är väldigt tråkigt för de hästar som går med dem. De har ett behov av att beta och tugga, och ett socialt behov av att ha kontakt via läppar och mule, att gnaga lite på manken och ha det småmysigt i hagen.

Det är trevligare att hitta någon hage där det är väldigt, väldigt sparsamt med gräs. Men det är mycket individuellt, vissa hästar tål att äta lite gräs och andra inget alls.

Rent praktiskt kan skogsbete eller att släppa senare på sommaren i hagar där hästarna inte får i sig så mycket, vara en lösning.

Men det kan vara lurigt, en nedbetad hage kan ha gräs som växer till sig ganska snabbt.”

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 7/2021.