Kvalitet – ett minne blott?

Jag blir lite öm i hjärtat när jag ser de här stövlarna. De tog Saga från B-ponnytiden till ett par år in på D-ponny.

I ur och skur red hon i dem, alla årstider. Som hon har kämpat i dessa stövlar! Hon har vunnit i dem och förlorat i dem, svettats i dem, gråtit och skrattat i dem. Ramlat av i dem, mockat i dem. Framför allt tränat i dem.

På slutet började de att väcka en del oönskad uppmärksamhet.

-Nu måste du nog be mamma och pappa om nya stövlar! utbrast vår terrängtränare en dag.

Där fick man skämmas! Saga älskade dock de här stövlarna och tävlade i dem ända till i juni i år, och vi hoppades då att ingen skulle råka titta alltför noga på hennes fötter. Det var förresten hål på hennes ridbyxor också.

Varför hade Saga sina stövlar ända tills de såg ut som spruckna varmkorvar? Var det för att vi är snåla föräldrar? Tja, så kanske man kan se det, men hon är också en kräsen ung dam. I minst ett års tid letade vi efter nya stövlar, men Sagas smak och vår plånbok kom så att säga inte överens.

Men plötsligt händer det. Vi fick syn på en annons där en tonårstjej sålde två par begagnade Tretorn-stövlar till ett bra pris. Ett par röda och ett par mörkblå. Sådana hade Saga velat ha i flera år. Vi slog till, problemet löst, och Saga var jättenöjd.

Många ungdomar är riktigt bra på att både och köpa och sälja begagnat på nätet. Alla hästloppisar har också satt snurr på återanvändandet. Det är att hitta RÄTT grej som är kul. Personligen får jag en lika stor kick av ett lyckat loppisfynd som av nånting sprillans nytt.

Som sagt, jag blir lite fånigt gråtmild av de där trasiga stövlarna. Samtidigt tänker jag: ska ridstövar se ut sådär efter bara några år? Förr skulle ridstövlar hålla ett helt liv. Men det funkar ju inte med dagens ekonomiska modell som bygger på konsumtion. Grejer som håller alltför länge saktar ner hjulen. Inte bra.

Mina egna ridstövlar köpte jag för tolv-tretton år sedan. De är av bättre kvalitet faktiskt. Jag har bytt dragkedja två gånger och insidan på skaften är sådär härligt nötta att man tänker att wow, här kommer värsta proffset som rider dagarna i ända! Även om det i mitt fall inte precis stämmer. Det är nog 50 procent uteritter som gjort lädret blankslitet, inte dagligt piafferande och idogt tävlande.

Jag har räknat ut att jag vid det här laget grovt räknat betalat en krona styck för varje gång jag ridit i mina gamla sköna stövlar som kommer hålla i många år till. För Sagas pensionerade stövlar blev det ungefär 3 kronor för varje ridtillfälle innan de bokstavligt talat föll i bitar.

När Saga i augusti i år kom fyra i Stil-SM i fälttävlan fick hon en presentcheck från Mountain Horse. Den satt fint, vill jag lova, för tävlandet hade tuggat i sig nästan hela vår sommarbudget vid det laget. Hon fick titta igenom deras sortiment och välja vilka ridbyxor hon ville. Det räckte till en pikétröja också.

Sedan kunde vi äntligen slänga de där ridbyxorna med hål i. Gud vad skönt det var.

/Ulrika