Kylan sprider sig – tack för det!

Peder Fredricson har länge varit ridsportens motsvarighet till Björn ”Ice-Borg”, den coola, lugna svensken som aldrig blir arg, aldrig slänger saker, aldrig verkar nervös. Ja, som knappt ens svettas? Nu visar Jens Fredricson – som tidigare varit storebrorsan med sämre tävlingsnerver – att detta inte är något medfött, genetiskt. Jens har med hjälp av sin fru Isabelle och mental träning lärt sig att fokusera och kyla ner känslorna, kanske till och med ännu mer än lillebror. Det har varit ett arbete, en process, något han kämpat med, tillstår han.  

Vår tidigare allra sämste förlorare, den lite mer hetlevrade Henrik von Eckermann, är numera sval och härlig som en mjukglass, även i sina sällsynta motgångar. En bom ner i sista finalrundan av EM tar han hur balanserat som helst och är till och med glad – hans Iliana har nu visat att hon är en mästerskapshäst att räkna med. 

Det har varit ett arbete, en process, något han kämpat med, tillstår han.  

Wilma Hellström inledde iskallt, men kanske kom lite nerver med i spelet i den andra rundan. Trots det visar hon inget dåligt humör, skyller på hästen eller klagar. Och på fredagen var hon med och säkrade Sveriges lagguld genom en bedövande iskall, felfri insats. 

Med 61 år på nacken och ett eget EM-guld i bagaget torde Rolf-Göran Bengtsson vara den mest rutinerade och kylige i det svenska laget. När hans Zuccero kickar och brallar sig igenom banan på ett sätt som kan få den mest iskalle ur balans ser man knappt en blinkning hos Rolf, som elegant och med mild hand lotsar sin hetsporre runt banan. 

Visst är det underbart att se den här kylan och hur den sprider sig bland fler och fler av våra toppryttare. Men inte i första hand för prestationerna. 

På fredagen var hon med och säkrade Sveriges lagguld genom en bedövande iskall, felfri insats. 

I stället känner jag en ofattbar stolthet över att de inte låter känslorna ta över och fulrider eller tar till spöet. Vi ser dem  inte ”korrigera” sina hästar inne på tävlingsbanan, vi ser dem inte fräsa åt funktionärer eller lämna banan i vredesmod – inte heller en sämre dag.  

Nu hoppas jag att den här kylan fortsätter att sprida sig, till nästa skikt, till ungdomsryttare och bland gräsrötter. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2023.