”Lilla Verona tog mig upp på landslagsnivå”

Den som betytt mest

Jag fick Verona (SWB f-81 e Dragon-Furidant, uppf Karin Hedenstjerna) tidigt i min karriär. Hon öppnade en ny värld för mig. Som ung sprang jag omkring och fick autografer av Jana Wannius, Peter Eriksson, Åke Hultberg, Rolf-Göran Bengtsson och de andra stjärnorna och jag som kom från ridskolevärlden såg dem som ouppnåeliga. Men lilla Verona, 163 cm, tog mig upp på landslagsnivå.

Jag var 20 år när jag köpte henne 1989. Då hade min tränare Lasse Parmler sett henne vid sina träningar i Stockholm och sagt till mamma att det vore en häst för mig.

Vi gjorde fyra starter hösten 1989, från 1,20 till 1,40, och jag blev inte besviken. Det satt också kvar i mitt huvud att Lasse P sagt att det var en bra häst. Jag betalade 45 000 kronor för henne och avtalet var att jag skulle betala lika mycket till när jag var felfri och placerad i 1,40 med henne. Redan i april 1990 var vi just det. Jag var jätteglad, pappa hade mixed feelings…

1991 debuterade hon i 1,60-hoppning, året efter gick hon sin första nationshoppning, i Sopot. 1992 vann vi ute-SM och 1993 vann vi SM både ute och inne.

Verona var en ganska stel häst att rida och styv i munnen, vilket gjorde att vår landslagstränare Franke Sloothaak inte var särskilt imponerad av henne. Men hon var en tiger, hon krigade för mig. Vi passade varandra som hand i handske.

Den som presterat bäst

Classic H (SWB sto f -92 e Corrado-Midas, uppf Bengt Johansson) var femma i Sverige under hela sin karriär. Hon debuterade i 1,55-hoppning som 8-åring i Helsingborg med placering och höll sig på svårklassnivå tills hon som 13-åring såldes till USA.

Classic H gick till final som gångartshäst i kvalitetstävlan men fick bara 6-6 på hoppningen. Det var just som 4-åring som jag köpte halva hästen av uppfödaren Bengt Johansson – via annons i Ridsport. Jag kände direkt att hästen kunde hoppa, trots att den slängde av mig vid provridningen. Classic H hade många egna åsikter och tyckte alltid hon hade rätt.

Den som överraskat mig

Bonzai H (SWB val f-00 e Baloubet du Rouet-Caletto II, uppf Bengt Johansson) borde inte kunnat prestera som han gjorde med tanke på hur han såg ut. Som 3-åring hade han lösa benbitar överallt, förtunnat ledbrosk och sammanväxta ryggkotor. Men det brydde han sig inte om, han vann 5-års-Breeders, var i finalerna i Falsterbo och vann 1,50-klass som 8-åring. Han gick svår hoppning i tolv säsonger, var aldrig halt och hade aldrig problem med ryggen.

Bonzai tillverkades av en sparad dos semin från Baloubet du Rouet som jag använde på Wotin, som jag hyrde av Bengt Johansson. Bonzai tävlar inte längre, men han rids varje dag och är pigg och glad.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2021.