Lyckligt slut när nordsvensken Iris tog hand om bortstött tvillingföl

”Det svenska halvblodet Riddich hade nästan gått full tid av sin dräktighet i början av maj 2018. Hon hade tidigare lämnat flera framgångsrika avkommor och den här gången väntade hon ett föl efter Catch. De tre ultraljuden var gjorda och allt såg normalt ut. Hon var visserligen lite större och lite tröttare än vanligt, men så var hon ju också 17 år.

När fölningen drog igång visade sig fyra hovar och man misstänkte ett allvarligt felläge. Två veterinärer ringdes snabbt in och efter mycket hårt arbete lyckades man få ut tvillingar! Efter mjölkning och matning kördes alla tre direkt till Djursjukhuset i Köpenhamn för vård.

Carsten, hingstfölet på cirka 40 kilo var ganska loj, medan lillasyster Ruth på cirka 25 kilo var relativt pigg. Carsten hade problem med att resa sig och fick tränas av personalen flera gånger om dagen. Men drack flitigt ur både hink och flaska. Ruth var pigg och glad och diade som hon skulle. Riddich valde Ruth men ville inte ha Carsten. Naturen kan verka grym…

En uppsjö av olika behandlingar av både sto och fölungar resulterade i att efter en dryg vecka kunde Riddich och Ruth åka hem, men Carsten fick stanna för att operera ett navelbråck.

Då hittade Charlotte, uppfödaren av hästarna, Tubbarps Iris på Facebook. Ett nordsvenskt sto som precis förlorat sitt eget föl. Charlotte fick hämta henne och köra henne till Köpenhamn där hon fick en hälsokontroll och sedan en box tillsammans med Carsten. Det tog inte många timmar innan han fick dia och hon tyckte att han var hennes.

Efter några dagars observation fick det nya paret åka hem till Vellinge och fölen fick återförenas. De hade boxarna bredvid varandra och ”pratade” mycket genom boxväggen.

Ruth hade redan fått börja träna på att vara ute i en pytteliten hage med Riddich och fick snart komma ut i den större hage kortare stunder. Carsten fick gå igenom samma träningsschema. Men så var dagen äntligen mogen för att de alla skulle kunna gå tillsammans i den stora sommarhagen!

Trots att de kände varandra så väl så har ordningen sin gång. Riddich var chef! Iris och Carsten fick hålla sig på betryggande avstånd. Fölen spanade på varandra på lite håll men fick lyssna på ”chefen”. Efter några dagar hade avståndet krympt och Riddich släppte lite på reglerna pö om pö. Äntligen tillsammans igen!

Fölungarnas vägar från sina mammor blev större och större. De blev modigare och modigare, men mammorna hade fortfarande stenkoll. Fölston har ju den egenskapen att de kan gå och beta och se helt disträ ut ena sekunden och i nästa komma i hundra knyck för att åtgärda ett problem, så man fick se till att inte stå i vägen.

Iris blev den perfekta mamman. Hon lät Carsten äta när han ville och hade koll på var han befann sig. Hon visste precis var han låg och sov i det höga gräset men kunde utan vidare gå 200 meter bort för att själv få en liten timeout. När han behövde ha lite mammatid fick han det och de kom varandra väldigt nära. Iris gav när det behövdes.

Ungarna växte på sig och i samma takt blev de mer och mer självständiga.

Ruth tyckte ibland att det var för långt att gå till sin ”mjölkbar” och snappade då till sig en slurk av Iris innan Carsten barskt sa ifrån, detta är faktiskt mitt! Dom vill  fortfarande gärna vara nära varandra på mer än ”vanligt” fölvis. Går gärna nära och ”känner” på varann utan att det blir bus.

Ruth är fortfarande mindre än Carsten men båda två verkar ha klarat sig från några som helst men. De har inte haft en enda komplikation sedan de kom hem och växer och frodas.

Efter drygt 6 månader var det så dags för Iris att åka hem till  Filipsro Nordsvenskar i Hästveda. Nu var uppdraget slutfört med beröm godkänt. När hon kom tillbaka till sin flock igen gick hon direkt in och tog tillbaka sin plats, nästan som om ingenting hänt.

I flocken fanns mamma Juniblå, systrar, andra ston och deras avkommor och hingsten Brendaby Ådi, som betäckt fritt under hela säsongen. (Honom hade Iris träffat tidigare i år under lite mer privata förhållanden…) Han sattes omgående på plats och så startade det vanliga hemmalivet igen.

Hemma i Vellinge hade Carsten några jobbiga dagar då han verkligen saknade sin mamma. Han ropade som mest då han såg ”matte” och bad henne hämta ut Iris igen. Men han har ätit som han ska och han har inte blivit tossig på väg ut eller in från hagen.

Nu är Iris dräktig med Brendaby Ådi och Riddich med Crack.

Förhoppningsvis får de varsitt föl nästa år. Väldigt olika men ändå samma på något sätt… Vilken fantastisk insats dessa ston gör. I Iris fall blev det ju speciellt i och med att det var tvillingföl, men så många ston som gjort samma hjältinnedåd.

Jag vill lyfta fram den starka modersinstinkten. Vad de gör för att rädda ett föl! Jag är stum av beundran.”