Ung dressyrryttareHon har jobbat i Tyskland i tolv år och ridit unghäst-VM – och i helgen blev hon 6:a i finalen av Bundeschampionat. Ridsport intervjuade nyligen svenska Lydia Jordan, vars favorithästar ständigt är till salu.
Lydia Jordan 6:a i finalen i Bundeschampionat: ”Han var jätteduktig!”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Hon nådde målet – finalen i Bundeschampionat. Och där placerade sig Lydia Jordan 6:a med Zuccador QD (Old, val f-19 e Zenon VDL-Lauries Crusador xx, äg Angie Qin), som är uppfödd av Lydias arbetsgivare, Hof Kasselmann.
Fakta
Lydia Jordan
Gör: Beridare på Hof Kasselmann Familienstiftung, som stallar upp runt 250 hästar.
Ålder: 32 år.
Bor: I Hagen am Teutoburger Wald, Tyskland.
Familj: Mamma, pappa och två syskon.
Uppvuxen: I Katrineholm.
Åker hem: Oftast till jul varje år. Min familj hälsar på en gång om året på sommaren, en höjdpunkt! Men jag tar inte gärna långa semestrar, hästarna måste förstås hållas i gång och det finns ocksa risk att hästar tas över av andra ryttare.
Bästa häst just nu: Fürst Ampère (Hann hingst f-16 e von Fürstenball-Ampère).
Ranking: Är nr 211 på FEI:s världsrankning.
Drömmer om: Att vinna Bundeschampionat och unghäst-VM. Jag skulle väldigt gärna vilja representera Sverige på mästerskap. Sen finns förstås alltid drömmen om OS- och VM-medaljer, som jag tror väldigt många har.
– Det är en väldigt snäll häst med ett fantastiskt huvud. Han har en jättefin skritt, alltid genom kroppen och perfekt i takt. Han har inte jättestor trav och galopp men han är så ridbar och utvecklingsbar, han kommer att bli jättefin. Zuccador är väldigt kompakt, han ser nästan lite spansk ut i utseendet och är han är väldigt charmig, säger Lydia.
”Fick till en fin runda”
Lydia gick först inte vidare till final, utan till lilla finalen. Men där placerade hon sig tvåa och det gav en finalplats. Hon var mycket nöjd med Zuccadors prestation i finalen.
– Han var jätteduktig! Lite imponerad av atmosfären men vi fick till en fin runda. Är så glad att domarna uppskattade hans positiva utstrålning och lösgjordhet.
Nu tar hon sikte mot nya mål.
– Nästa år siktar jag på att ha flera hästar i olika ålderskategorier kvalade.
Elva-tolv hästar per dag
Jobbet som beridare börjar klockan sju med stalltjänst. Mellan åtta och 13 är det ridning som gäller på Hof Kasselmann.
– Under pausen, fram till 14.30, rider jag normalt sett en av mina egna utbildningshästar. Därefter är det ridning fram till klockan 18, då arbetsdagen slutar. Efter jobbet rider jag min andra egna utbildningshäst.
– Jag rider elva-tolv hästar om dagen, plus mina två projekt utanför jobbet. Man vänjer sig vid hur fysiskt ansträngande det är. Jag kör på tills det är klart.
En beridare plus groom och assistentryttare jobbar normalt sett i team. Totalt är cirka 50 personer anställda i stallet på Hof Kasselmann.

Att ha en helt egen häst finns inte på Lydias karta just nu.
– Jag brukar säga att jag är en fattig beridare, man tjänar inte jättebra. De två hästar jag har på sidan ger lite extra, men man jobbar inte som beridare för att få pengar på fickan utan för att man älskar hästar och sporten, och har egna ambitioner och mål.
”Hon pushade mig!”
Lydia hade ponny som liten, först en liten shettis som slängde av henne hela tiden, sedan ett russ i kategori B. Sedan gick hon direkt upp till stor häst.
– Vi tävlade lite lätta klasser i ett par år innan hästen tyvärr inte kunde bli riden mer på grund av sjukdom. Då hade jag redan haft turen att träffa Susanne Åbrink, tränare och uppfödare, och tack vare henne kunde jag samla min första erfarenhet med unga hästar.
– Hon pushade mig väldigt att våga försöka och tro på mig själv; en stor del av att jag vågade åka utomlands och jobba var att jag kom till henne. Jag var så väldigt blyg och försiktig när jag var yngre, men Susanne satte mig på rätt bana.
Flera arbetsgivare
Hittills har det blivit tre olika arbetsgivare i Tyskland, som alla bidragit till Lydias utveckling.
– Jag jobbade hos en spanjor, Alvaro Osborne, som var väldigt noga med att rida hästen framför lod. Det har hjälpt mig jättemycket i min ridning och på tävlingsbanan, att jag vet var jag har hästens nacke och huvud, jag kan placera nosen där jag vill utan att hästen blir för tajt.
På nästa ställe, hos Holga Finken, lärde Lydia sig bland annat att utveckla gångarterna och att kunna se vad som är en ärlig trav.

– På Kasselmann har har får jag rida många hästar i alla olika åldrar och utbildningskede, och har verkligen chansen att lära mig utbilda hela vägen till Grand Prix.
På Hof Kasselmann finns flera duktiga ryttare att ta hjälp av.
– Nicole Wego, långvarig beridare här på Kasselmann, var en enorm hjälp med Shakeela. Jag tränar flera gånger i veckan för Miriam Johannsmann, syster till Bianca Kasselmann, med olika hästar, och är ibland under uppsyn av Frederic Wandres.
Det handlar inte om panggrejer, utan att lära sig lite, lite varje dag.”
Trots att Lydia jobbat som beridare i tolv år ser hon sig knappast som fullärd.
– Jag tänker ofta att jag inte kan rida alls, och att jag red ännu sämre förr. Men man blir lite bättre varje dag fast man inte tror det. Det handlar inte om panggrejer, utan att lära sig lite, lite varje dag. Till exempel det eviga att rida inner ben mot ytter hand – det jobbar jag på varje dag, jag är långt ifrån att göra det bra, men det är ändå mycket bättre än för fem år sedan.
Bli en ”jäkligt bra ryttare”
Målen är högt ställda.
– Jag har jättehöga mål. Nummer ett är att bli en jäkligt bra ryttare, utbildare och hästmänniska. Jag är också väldigt tävlingsinriktad och vill tävla mer, högre klasser och allt från unga hästar till Grand Prix. När det gäller Grand Prix är jag på god väg, men hästsport är ett teamarbete och man måste ha hästen för det och hoppas att den inte blir såld på vägen. Sånt är livet som beridare.
Förra året kom Lydia Jordan åtta i finalen av unghäst-VM på Shakeela FRH (Hann, sto f -18 e Secret-Royal Blend).
– Shakeela var min absoluta drömhäst, jag hade köpt henne direkt om jag kunnat. Hon såldes i vintras och blev nyligen dubbel europeisk champion för children. Det är roligt att se att det går sa bra med nya ryttaren. Men det gjorde så ont när hon såldes, fast jag var beredd på att det troligtivs skulle komma, berättar Lydia.
Att flytta hem till Sverige är inte aktuellt.
– Nivån är väldigt hög här i våra kretsar, vi kallar det Häst-Mekka. Om du rider
S:t Georges på 70 procent hamnar du kanske på sjätte eller sjunde plats.
– När det gäller karriären håller Tyskland i mig. Det känns också som att hästbranschen är mer respekterad här, att jobba med hästar ses verkligen som ett jobb.
Fakta
Hof Kasselmann
Hof Kasselmann är ett av Tysklands största hästcentra för dressyrhästar. Här avlas, utbildas och säljs hästar, plus att man anordnar tävlingar och auktioner.
Gårdens förstaryttare är Frederic Wandres, sexa på världsrankingen, som tog lagguld för Tyskland i OS 2024.
Gården, som ligger i Hagen am Teutoburger Wald, har varit i familjen Kasselmanns ägo sedan 1765. Från att ha varit ett jordbruk blev gården inriktad på hästar under 1900-talet. Arealen är 40 hektar och 200-250 hästar tränas på gården av de runt 50 anställda.
Hof Kasselmanns vd är François Kasselmann, vars pappa Ulrich Kasselmann finns kvar i bilden.
Tillsammans med Paul Schockemöhle arrangeras auktionen Performance Sales International.
Therese Nilshagen jobbade på Hof Kasselmann i 1,5 år innan hon började på Lodbergen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 12/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på