Motigt för svenskarna

Det började med att Ninja inte var okej efter resan från Doha, därefter Mic Mac och Coupe de Coeur. Sedan Tornesch och reserven Lisens fall, för att toppa det hela med Casalls balltramp.
– Det har varit något som har hänt hela tiden, det känns som om vi har haft det lite motigt. Men det är så det är, vi har ändå haft en ganska hög lägstanivå, sammanfattade Sylve Söderstrand, efter att OS nu är över för hoppryttarna.

Jens Fredricson summerade sitt OS, men såg redan framåt.
– Nu känns det lite tomt. Jag hade gärna varit med i finalen bland de 20. Men nu åker vi till Dublin för att rädda oss kvar i Superligan. Jag hade inte varit här idag om vi inte hade ridit i Superligan, det är jätteviktigt för oss att vara med där.

Han fick medhåll av Lisen Bratt Fredricson, som nu är uppe på benen igen.
– Att gå är inga problem, men jag kan inte sitta i en sadel.
Lisen åker också till Dublin med Matrix, efter ett OS-äventyr som inte gick som hon ville.
– Det blev inte riktigt som jag tänkt. Jag hade hoppats på mer.

Henrik von Eckermann såg bedrövad ut efter finalen.
– Mitt OS började bra, slutade dåligt. Det har absolut varit en upplevelse, men det känns faktiskt som en vanlig tävling.

– Ja, det är hinder vi ska hoppa över, på en sandbana, på en häst, i en sadel. Så visst är det egentligen som vilken tävling som helst, tyckte Rolf-Göran.
Han har skakat av sig besvikelsen och var sitt vanliga skånsk-tyska jag, medan ryttarkollegorna red ärevarv inne på arenan.
– Casall är inte skadad, det är det som är det viktiga. Det var himla kul för Steve (Guerdat), han red helt fantastiskt. Han är verkligen värd det, han är en riktig fighter.

Läs mer i de relaterade artiklarna i högerspalten.