My Jeppsson Lindkvist: ”Dressyrtanterna glöms bort – vi är också en viktig kundgrupp”

Det är lite dystra siffror för dressyrens tävlande där antalet starter ständigt sjunker. Förra året minskades det med ungefär 8.000 starter. Nästan två tredjedelar av det tappet är på häst och på en- och framförallt tvåstjärnig nivå. 

Jag har inte sett exakt statistik på vilket ålderspann det är som rider på tvåstjärnig hästtävling. Empiriskt skulle jag säga att det är såna som jag. Kvinnor i medelåldern som hobbyrider, tränar, tävlar med mål men inte möjligtvis med potential, material och vilja att rida svår klass. Det är en relativt köpstark grupp men nu väljer många att prioritera bort sitt tävlande.

Det är en relativt köpstark grupp men nu väljer många att prioritera bort sitt tävlande.

Naturligtvis har ALLT blivit extremt dyrt senaste åren och då får en verkligen välja bort allt onödigt. Men är det nåt jag vet om hästmänniskor så är det att OM något är tillräckligt roligt och attraktivt att göra så hittar vi definitivt ett sätt att göra det också! 

Därför har jag lite teorier kring detta, utöver ekonomin. Dels tror jag att dressyren som sport mår ruskigt dåligt eftersom hästvälfärden rent krasst är under all kritik. Många ryttare känner att de inte vill stämplas som dressyrryttare eftersom det fått en så väldigt negativ konotation. 

Att MsvB-kvalet försvann från MsvC och att MsvC trollades tillbaka till 90-talet och blev LA5-6 har påverkat starterna väldigt negativt. Jag tror att alla arrangörer kan skriva under på att det knappt är några starter i LA5-6. Att kvala i MsvB:1 på 64 procent är också ett projekt på en häst med begränsad gång-i synnerhet eftersom programmet är otroligt kort (även efter ändringen förra året.

Jag tror att Svenska Ridsportförbundet måste börja tänka på tävlingsstarter som en produkt.

Om jag utgår från mig själv vill jag ha valuta för pengarna när jag tävlar. MsvB:1 tar knappt fyra minuter att rida, klassen kostar mellan 300-400 kronor. Det är ett svårt program att kombinera med LA5-6, för vi alla vet hur mycket bytesbonanza det kan bli i förvända galoppen när en är grön i bytena. Att lägga en hel massa pengar för att åka på tävling, rida ett enda program-som är så kort att det känns som om en bara är inne och vänder på banan är inte ett attraktivt alternativ för kunderna (ryttarna). 

Jag tror att Svenska Ridsportförbundet måste börja tänka på tävlingsstarter som en produkt. Det vill säga tänka igenom VEM som är deras kunder och VAD kunderna vill betala för.

Som en medelålders dressyrtant känner jag mig väldigt bortglömd av förbundet. För jag tror att med ganska enkla medel kan vi få upp antalet starter med ett rimligare kvalsystem och mindre fokus på hästarnas gångarter i lätt och medelsvår klass. Kanske en cup på msv-nivå där harmoni är i fokus före gångartskvalite?

Jag har massor av idéer som jag tror skulle vara attraktiva för kundgruppen.