”När tävlingsplatserna tystnar och varför det angår oss alla”

Det har pratats länge nu om att det blir färre starter i hästsporten. Föreningar kämpar, tävlingsdagar ställs in och funktionärer saknas. Men bakom siffrorna finns en berättelse som är större än ekonomi, tid och logistik. En berättelse som handlar om människor och framför allt våra unga.

För något har förändrats. Det märks i stallet, på tävlingsbanan och kanske allra mest på sociala medier.

Det hårdaste underlaget finns inte på ridbanan utan på nätet

Ungdomar lever med en publik som aldrig går hem. Varje språng, varje miss, varje minsta detalj finns en risk att någon filmar, kommenterar eller drar upp i ett forum.

För helt ärligt är det inte hästarna som skrämmer bort våra unga, utan människorna runt omkring.

Det räcker att läsa några rader på en Instagramstory eller ett skärmdumpat meddelande för att förstå att tonen ibland är allt annat än vänlig. Det kan vara subtilt ett skratt åt någon som rev, ett “tips” som egentligen är en pik eller rakt ut elaka kommentarer och person angrepp. 

Och mitt i allt detta står en människa som egentligen bara vill göra det den älskar.

När vi pratar om varandra och ibland mot varandra

Det är fascinerande hur snabbt en sport som bygger på samspel, respekt och ödmjukhet kan förlora sin grund när vi kliver av hästen.

För helt ärligt är det inte hästarna som skrämmer bort våra unga, utan människorna runt omkring.

Jag har sett vuxna kritisera ungdomar offentligt på sätt som skulle få vilken arbetsplats som helst att kalla in till möte med HR. 

Jag har sett hur blickar, kommentarer och bakprat kan göra en ryttare osäker på ett enda tävlingsvarv. Jag har hört föräldrar viska om andras barn. Jag har sett vuxna kritisera ungdomar offentligt på sätt som skulle få vilken arbetsplats som helst att kalla in till möte med HR. 

Det är inte konstigt att man blir rädd. Rädd att misslyckas, rädd att synas, rädd att inte duga. Och rädslan gör något med en. Den stänger dörrar. Den tar bort glädjen. Den får tävlingsplatser att tystna.

Vi vuxna och ungavuxna måste kliva fram

Jag tror inte att någon egentligen vill vara elak. Men i stallet, som i resten av livet, är det lätt att härma normer. Och om normerna förskjuts åt fel håll blir allt tillåtet. Små kommentarer normaliseras. Tystnad blir det enkla valet.

Därför är det vi som varit med längre som måste visa vad god hästkultur faktiskt är.

Att vara en förebild betyder inte att man ska vara perfekt. Det betyder att man försöker:

– att man tänker innan man talar

– att man lyfter andra

– att man säger ifrån när någon går över gränsen på ett pedagogiskt sätt 

– att man visar att misstag inte är slutet, utan början på något bättre

Fler starter kommer inte genom fler regler, fler avgifter eller fler strategimöten.

Kritik är inte farligt  det är sättet vi ger den på som avgör allt

Hästsporten kräver feedback för att man ska utvecklas. Men kritik ska vara som en välgrundad halvhalt tydlig, riktad, men med omtanke.

Konstruktiv kritik handlar om att hjälpa, inte att trycka ner.

Om att säga “Här är något du kan prova nästa gång” istället för “Du gör fel igen.”

Fråga gärna: “Vill du ha ett tips?” Det är en enkel mening men en stor skillnad.

Vi kan alla göra sporten lite större

Fler starter kommer inte genom fler regler, fler avgifter eller fler strategimöten.

De kommer när fler känner att de hör hemma.

Det börjar i stallet klockan 07 en lördagsmorgon.

På framridningen när någon sitter och skakar av nervositet.

Vid staketet när en ponny ryter åt hindret och ryttaren försöker hålla ihop allt.

I kommentarsfälten där vi väljer att skriva styrka istället för kritik.

Det börjar när vi väljer att vara människor först – ryttare sen.

För i slutändan vill vi ju alla samma sak

Vi vill se ungdomar blomstra, vi vill se föreningar växa, vi vill se sporten vara en trygg plats för glädje och gemenskap. 

/Joel Jonsson

Om debattören: Joel Jonsson driver eget företag inom mental hälsa. Han började med ridsport 2021 och har sedan dess lagt större delen av sin fritid på att utvecklas inom sporten. Jonsson är också ideellt engagerad i Alingsås Ryttarsällskap.