”Ungdomar som satsar på mästerskap har anledning att känna sig övergivna”

Dressyren med Anders Jonsson under fyra år, Bobo Lundberg i fem år och nu en energisk Pytt Hamberg med många idéer och fullt igång med planering och förberedelser inför 2018. Fälttävlan med Bosse Österlund under många år och sedan Lena Bredberg, båda med dressyrhjälp av Sissi Lilja tills Sissi slutade efter Ponny-EM i Malmö. Fälttävlansmöte väntar i Linköping, siktet inställt på nästa år.

Så varför ska det vara så svårt med ledningen för hoppningen? Så många namn, så många bra namn dessutom: Daniel Svensson, Lotta Björe, Anneli Ingvarsson, Kicki Sander, Jens Fredricson och Thomas Fasteus.  Pether Markne och Ann Catrin Carlsson som fick hoppa in nu senast på Ponny-EM i Ungern, och Helena Holm, som ofrivilligt fick en ledarroll som hon inte ville ha och som nu slutar, så fort Förbundet hittar någon ny.

Varför ska det vara så svårt med ledningen för hoppningen?

Landslagsledarna för ponnyhoppningen har alltså avlöst varandra i snabb takt, de har kommit in i verksamheten med många goda idéer. Idéer som sedan dött ut efter ett eller två år, när personerna i fråga har avgått.

Ibland skulle det vara obs-tävlingar, ibland inte, då skulle i stället alla nationella tävlingar räknas, så att ryttarna hade fria val att planera sin tävlingstermin. Ibland har det varit Development Tour, sedan ”behövdes” inte det. Vi har haft perioder med mönstringar, inventeringar ute i distrikten och på riksplanet – men det mesta har runnit ut i sanden. Nya landslagsledare har tagit vid, med nya idéer.

Ta en titt på förbundet hemsida. Bara gamla nyheter om ponnyhoppningen … tomt, vakuum!

Så var står vi nu?
Ta en titt på webben, på förbundets hemsida. Bara gamla nyheter om ponnyhoppningen. Development Tour inför 2017, mästarskapssatsningar inför 2017. Inga namn på landslagsryttare. Tomt, vakuum!
Allt som redan borde vara igång, finns inte. Barn och ungdomar som satsar på mästerskap (NM, EM) nästa år har anledning att känna sig övergivna.

På det här viset blir det bara så att de familjer som redan kan och vet, de tar sig fram ändå. Men under tiden går vi miste om en hel del talanger, det är jag säker på.

Vem vågar ta sig an den utsatta positionen som ledarskapet för ponnyhoppningen innebär?