”Publiken älskar underdogs – de som ger en extra krydda”

När jag flög av min häst och bröt armen för ett par år sedan undrade folk i min omgivning om det inte var dags att byta till en PRE eller lusitano, som i Sverige marknadsförs som ”tanthäst”. Någon sa att de inte ens kan bocka. Hmm.

Visserligen räknas jag som tant. Jag vill ändå ha kvar mitt halvblod, en modern dressyrhäst avlad på allt annat än säkerhet. Jag tycker (nästan alltid) att känslan han ger mig är värt riskerna. No risk, no fun.

Därmed inte sagt att jag inte gillar PRE och lusitano. För det gör jag. Det är jättefina, sympatiska hästar och det är enbart roligt att de har blivit så populära. Därför är det extra roligt att publiken i Göteborg kan se fram emot en lusitano som heter duga, hingsten Coroado, riden av Portugals Maria Caetano.

Jag vill inte lova att äta upp min hatt på det, men det kan vara första gången som en lusitano kvalat till en världscupfinal, detta som slutlig sjua i den västeuropeiska ligan. Höjdpunkten var Mechelen där det blev 80,160 procent i küren, vilket gav en tredjeplats och är nytt rekord för lusitano. Heja, heja!

Jag bara älskar att se denna maffiga hingst med sin helt enorma hals, trots att han inte alls är min typ av häst. Men han är stadig som en klippa, tar lugnt och förnöjsamt emot sin späda ryttares signaler. Det ser tryggt och sunt ut. Coroado är en personlighet som sticker ut och behövs. Alla kan ju inte vinna, eller trava med knäna upp till hakan. 

Publiken älskar underdogs, de som ger en extra krydda. I VM i Kentucky 2010 tog Totilas guld. Men det var PRE:n Fuego som vann publikens hjärta. Fuego betyder eld och jäklar vad det sprakade och glödde. Publiken var salig och buade vilt när han ”bara” kom femma. Det var oförglömligt. Bara de suraste orkade gnälla om PRE:ns typiska svagheter, i stället för att njuta av det som glänste.

Modern avel spottar fram den ena extrema skapelsen efter den andra. Man kan undra var det ska sluta. Och kommer det någonsin att finnas plats för en underdog som Balagur i sporten igen?

Balagur var en misslyckad orlovtravare som fick bli polishäst i Moskva innan hans talang för dressyr upptäcktes. Han var liten, vit och piaffade sig ända till en sjätteplats i OS 2008 och charmade en hel värld. Balagur reds av ryskan Alexandra Korelova och Fuego av Spaniens Juan Manuel Diaz.

Detta är en krönika – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nr 5/2019.