Rak has och veka kotor ger extra påfrestning

Domarna utvärderar bakbenens vinkel i förhållande till vertikalen när hästen rör sig bort från dem. Om hasarna kommer mycket nära varandra beskrivs hästen som kohasig.

Ett rakt bakben böjs mindre och ökar därför risken för problem med upphängningsligamentet, särskilt i kombination med en svag kotvinkel.

Den nederländske veterinären Harold Brommer förklarar:
– Om inte hasarna verkligen kommer emot varandra, har det inga kliniska konsekvenser att hästen är kohasig. Det är dock mindre funktionellt, och hästen kan utveckla mindre kraft från bakdelen. Man ser kohasighet främst hos unga, växande hästar, ofta minskar det kraftigt när de blir större och starkare.

Rak eller krokig has?

Därefter bedömer domarna skankens vinkel i förhållande till skenbenet. Om vinkeln är stor är bakbenet rakt; omvänt, om vinkeln är liten, är bakbenet böjt och hållningen kallas krokhasig. 

Brommer:
– Bakbenens utformning kan säkert påverka en hästs hållbarhet. En häst med bakben som är för raka kan vanligtvis inte böja sina bakben lika bra. Däremot är ett krokhasigt bakben redan mer böjt och därför mer funktionellt; men en vinkel som är för liten kommer att resultera i en större belastning.

– Ett rakt bakben böjs mindre och ökar därför risken för problem med upphängningsligamentet, särskilt i kombination med en svag kotvinkel. Kombinationen rak has och veka kotor ger alltså dubbel påfrestning på gaffelbanden – och de ses ju dessutom ofta tillsammans. Som ett resultat läggs mycket mer tryck på gaffelbanden.

– Den mest ideala bakbensexteriören underlättar den mest funktionella användningen. 

Exteriördomaren Henk Dirksen påpekar:
– På en hopphäst vill vi hellre se ett lite rakare bakben än ett med krokhastendens, så länge det inte är för rakt. Ett något rakare bakben kan utveckla mer kraft, men det finns också många hopphästar som har en mer krokhasig utformning. Ett bakben som är för krokhasigt leder dock till mycket slitage.

Enligt Dirksen ser man fler exceptionella fall med krokhas hos hopphästar än hos dressyrhästar. 

Exteriördomaren Floor Dröge utvecklar resonemanget och konstaterar att ett bakben som är för krokhasigt verkar böjas mycket bra, men kan vara betydligt mindre effektivt för att bära hästens kropp.
– Ett något rakare bakben kan utveckla mer kraft; men om det är för rakt, särskilt i kombination med en svag utformning av kotvinkeln, kan det leda till problem med gaffelbanden hos dressyrhästar, vilket är ett känt problem.

Avel har påverkat kotvinkeln

Den svenska exteriör- och gångartsdomaren Karl-Henrik Heimdahl säger så här om upprätade respektive veka kotor.
– Vi har i SWB nästan avlat bort de korta, upprätade kotorna som vi såg mycket av förr och som slet mycket på och verkligen skadade kotled, kronled och även hovled. Framför allt kotledsområdena, där den upprättade kotan leder till att tryckbelastningen uppifrån koncentreras på ledbrosket, särskilt när kotbenet är kort och upprätat.

– Detta är precis tvärtom emot vad som händer när kotan är lång och vek. Då koncentreras belastningen till gaffelband och senvävnad, medan leden avlastas och därmed även ledbrosket.

– När vi hade fler upprätade kotor och mycket belastning specifikt på ledbrosket, såg vi ofta som resultat att sådana hästar tidigt utvecklade artroser med påföljande pålagringar i ledkanterna. 

Alltfler veka kotor

– Däremot ser vi mer och mer av långa och veka kotor. Den tendensen började med veka bakkotor, nu tycker jag vi ser det ofta fram också. Vi har avlat på hästar med stora och mjuka rörelser, och som en effekt av det har vi fått en den lite mjukare kotan. Det är ingen som med berått mod satsar på att avla på veka kotor, utan vi har fått det just för att vi avlat på hästar som har varit behagliga att sitta på. 

– Hingsten Fürstenball är ett exempel. Vi var ett gäng svenskar på plats vid hingstpremieringen i Vechta, som blev förvånade när han godkändes där trots sina veka bakkotor. Han blev inte godkänd i Sverige från början, utan först som förärvare så småningom. För den tiden – och för hingstar godkända vid den tiden – var han extremt vek bak. Han var dock inte den enda hingsten med detta bekymmer. 

– Vi ser detta problem oftare på gångarthästar än på hoppstammade hästar, även om jag tycker att jag ser mer av det även på en del hoppstammade i dag än vad jag gjorde förr. 

Gaffelbanden skadas

Vad blir då konsekvensen för en häst med veka kotor? 
– Det vanligaste problemet orsakat av veka kotor är att hästen drabbas av överbelastningsskador i gaffelbanden. Allra vanligast på bakbenen. Man kan se det i alla åldrar, men risken ökar markant när de utbildningsmässigt har börjat komma upp i mera samlande rörelser. Då sätter det stopp för en hel del tävlingskarriärer. Men hästen kan ofta, efter att den får läka ut, vara användbar till lättare arbete under ryttare. 

– Ibland kan man se hästar vars bakkotor blivit så veka att det trampar ner så att baksidan av kotan nästan går i marken. De flesta sådana hästar är de lite äldre avelsstona, som varit lite veka från början, och som har fått flera föl. I samband med förlossningen har de slappnat av i sin stödjevävnad och sedan återfår de aldrig riktigt fullt spänst i den. För varje förlossning blir det lite mjukare. Där kan du absolut se ston som har så mycket skador och så dålig support från sina gaffelband att man får ta bort dem. De får för ont, speciellt när de blir högdräktiga, för de klarar inte den belastningen som blir. 

Elastisk men svag

De nederländska domarna Drooge och Dirksen pekar även de på faran med veka kotor:
– Vi ser allt fler hästar med en svagare konstruktion i sina kotor. Detta ger ofta mer elasticitet i rörelsen, men se upp, för kotan ska inte vara för svag. Det är av goda skäl som vi för flera år sedan också började bedöma bakbenens kotvinklar. Vi måste verkligen se till att de förblir tillräckligt starka. 

– Ur ett veterinärt perspektiv är en något rakare kota mer gynnsam än en något svagare. En svag kota belastar det upphängande ligamentet mer, med möjliga skador som följd. Detta skapar ofta problem, särskilt i kombination med en rak has. Om du har en normal hovform med en svag kota, kan det fortfarande vara okej; men om du också har en häst med liten låg trakt, då finns det verkligen en ökad risk för skador.

– Det verkar som att vi ser fler mjukvävnadsproblem i underbenet nuförtiden, men jag tror att det har att göra med åratal av selektion för bendefekter, såsom kotsenben och strålben av dålig kvalitet; mjukvävnadsproblemen är nu oftare orsaken till hälta.

Det här är del 5 i en serie artiklar om benställning och exteriörbedömning, som bygger på en artikel skriven av Yvonne Buis-Franken för nederländska KWPN. Den är bearbetad och kompletterad med svenska intervjuer av Kim C Lundin. En sammanfattande version av serien har publicerats i Ridsport nr 10/2025.