Renate Larssen: ”Behöver tänka på hela tävlingsupplevelsen”

I Ridsports serie Stafettpinnen skickade Carl Hedin pinnen till Renate Larssen med frågan:

Kan du ge konkreta förslag på hur en hästtävling skulle kunna se ut, ur ditt perspektiv som etolog?
– Min uppfattning är att flera känner sig kluvna kring dagens tävlingsformat. Som hästägare eller tävlingsryttare vill man ge sin häst en bra upplevelse, men systemet som det ser ut idag gör detta onödigt svårt, säger Renate. 

Tävling är ett mänskligt mål

– Det här är en stor fråga, så jag får ge generella förslag som kan anpassas till respektive disciplin. Förslagen fokuserar främst på hur vi kan minska negativa upplevelser för hästarna, eftersom det finns mest forskning kring detta och det är viktigast ur ett välfärdsperspektiv.

– Det kommer även mer och mer forskning kring positiv välfärd och vad som krävs för att hästar ska ha positiva upplevelser. Den vetenskapliga konsensusdefinitionen av positiv välfärd betonar bland annat vikten av att hästen har möjlighet att aktivt sträva efter sina egna, individuella mål utifrån vad som är relevant och viktigt för individen, både i stunden och långsiktigt. Tävlingsformatet som det ser ut idag är helt inriktat på våra mänskliga målsättningar, utan att ta hästarnas behov och mål i beaktande, så förutsättningarna för positiv välfärd är begränsade. 

– Jag tror dock att det går att göra om tävlingsformatet för att skapa utrymme för hästarna att göra fler aktiva val och sträva efter sina egna meningsfulla mål, men det är ett större projekt. På kort sikt behöver vi därför fokusera på att minska negativa upplevelser. Det är mycket enklare och snabbare åtgärdat.  

Vilka punkter tycker du är viktigast för att förbättra tävlingsupplevelsen för hästarna?
– Först och främst behövs det bedömningskriterier som tar hänsyn till smärt- och konfliktbeteenden, och tydligare riktlinjer för när diskvalificering ska kunna ske.

– För det andra bör begreppet harmoni i ridningen definieras tydligt för alla discipliner. Hur ser harmonisk ridning ut och vad vill vi egentligen se? För mig innebär harmoni att kommunicera med hästen med så lätta hjälper och så lite utrustning som möjligt, och det är sådan ridning jag tycker att bedömningssystemen bör premiera, oavsett disciplin och nivå. Det handlar också om att ta hänsyn till hästens hals- och huvudhållning och ge poängavdrag om hästen exempelvis går bakom lod.

– Ett annat förslag är frivilligt val av utrustning. Jag skulle vilja se att minimal utrustning uppmuntras i bedömningssystemen, som till exempel att rida på enkla bettlösa alternativ.

Bettlös utrustning har också mötts av viss kritik. Menar du att det alltid är ett bättre alternativ att rida utan bett?
– Min uppfattning är att risken för obehag och skador är mindre utan bett i munnen. Den kritik som finns mot bettlösa huvudlag handlar om trycket från ryttarens händer, precis som för bett, så det viktigaste är att ryttaren använder lätta hjälper. Framför allt önskar jag att vi från början skulle premiera ridning med så lite utrustning och så mjuka och osynliga hjälper som möjligt i alla discipliner, det är det som är nyckeln till hästvänlig ridning.

Hur ser du på tävlingsplatsen som miljö?
– Utanför tävlingsmomentet behöver vi tänka på hela tävlingsupplevelsen för hästen. Jag skulle gärna se att tävlingsplatser byggs så att hästar har tillgång till någon form av utevistelse, speciellt vid stora mästerskap som pågår i flera dagar. Detta får givetvis göras med smittskydd i åtanke, men jag är säker på att vi kan hitta lösningar som tar hänsyn till både hästarnas psykiska och fysiska hälsa om vi vågar angripa problemet från nya vinklar.

– Sedan gillar jag verkligen ett koncept som används inom paradressyr, nämligen att en hästkompis får följa med som sällskap inne på banan.

Renate Larssen skickar stafettpinnen vidare till Sandra Ruuda, Svenska Ridsportförbundets ordförande.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2025, i en kortare version.