Harrie Smolders: ”Dressyr och fälttävlan gjorde mig mer komplett”

Harrie Smolders har vunnit individuellt EM-silver och VM-silver i lag, han har blivit tvåa i världscupfinalen tre gånger och vunnit multipla LGCT Grand Prix-segrar samt finalerna i både GCT och GCL. Han har varit världsetta och nyligen utsågs han för tredje gången till ”Årets ryttare” i Nederländerna. Detta efter ett mycket framgångsrikt 2023 med 1,5 miljoner euro i prispengar bara i Jan Tops pengastinna hopptour. Harrie Smolders gör utan tvekan skäl för smeknamnet ”Den flygande holländaren”.

Men han kunde ha blivit fotbollsproffs i stället.

– Mina tränare sa att jag hade det som krävdes, men jag är rätt säker på att jag valde rätt, säger Harrie Smolders, som följer flera av Europas fotbollsligor slaviskt.

Hopprädd pojke

Harries morfar och farfar använde hästar i lantbruket medan hans far avlade hopphästar på hobbynivå. Harrie var dock hopprädd som liten kille. Räddningen var ponnyn ”Smurf” som gav honom självförtroendet att höja hindren. I sina tidiga ungdomsår red Harrie även fälttävlan och dressyr, och vann nationella mästerskap i alla tre grenarna. Mest vann han i dressyren, men till slut blev det hoppning för hela slanten. 

– Folk specialiserar sig alldeles för tidigt i dag. Det jag lärde mig i dressyr och fälttävlan har gjort mig till en mer komplett ryttare, konstaterar Harrie.

Som 16-åring hade Harrie flera hästägare och tävlade tiotalet hästar. Vid studenten kom han till ett vägskäl. Antingen läsa vidare på handelshögskola eller satsa på hästarna. 

Beridare hos Heins

Samtidigt dök det upp ett beridarjobb hos OS-ryttaren Johan Heins, som toppade resultatlistorna på 1970-talet och var chef d’equipe för det holländska landslaget. Tanken var att testa i några månader men det blev fyra år med utveckling av unga hopphästar. 

– Jag red hela dagarna och lärde mig av någon som var professionell i sporten. Det hjälpte mig att förbättra min grundridning, vilket jag har glädje av nu och livet ut. Jag lärde mig systemet från början med unga hästar, det är viktigt att förklara så att de förstår vad du vill. Och att de får lyckas med det du ber dem om, förklarar Harrie, som nötte på.

Vid den här tiden hoppade han 1,30-klasser ”on repeat”.

– Jag gjorde många 1,30-klasser med unga hästar som såldes, och så fick jag börja om igen och igen och igen. Jag tror att jag red min första trestjärniga Grand Prix när jag var 23. I dag kommer folk till den nivån mycket tidigare än vad jag gjorde, har Harrie sagt i en intervju.

En av hästarna som passerade genom stallet var Authentic, senare trippel OS-medaljör med Beezie Madden i sadeln.

Språngbräda mot toppen

2002 skedde nästa skifte när Harrie började arbeta hos hästhandlaren Axel Verlooy. Det blev språngbrädan mot femstjärniga höjder.

– Axel Verlooy handlade med hästar men hade också ett hjärta som klappade för sporten. Tillsammans växte vi från enstjärnig nivå till femstjärniga segrar och hela vägen upp till att bli nummer ett i världen. När vi sålde vår första enstjärniga häst tittade vi på ryttarna som befann sig över oss  – vad var det vi missade, hur gjorde de för att lyckas? Vi köpte en häst med mer kapacitet och tog oss steg för steg upp till topp tio i världen, där vi jobbade hårt för att stanna. Det är det allra svåraste.

Hos Axel Verlooy blev Harrie även tränare för Jos Verlooy. Under Harries vingar utvecklades han till en av världens mest framgångsrika unga ryttare.

– Ibland är det som att höra sig själv när han analyserar en runda, har Harrie sagt om sin tidigare adept i en intervju.

Nyttigt att träna andra

Tränarrollen är något som Harrie anammade tidigt i karriären. Redan hos Johan Heins höll han clinics och träningar på låg nivå.

– Det var något mina föräldrar sa till mig när jag började rida professionellt, att jag måste undervisa andra ryttare. Både för att utvecklas i min egen ridning och socialt, säger Harrie.

– När du börjar undervisa och ställs inför elevernas utmaningar, då börjar du också rannsaka hur du själv gör. Ofta är det inget du reflekterar över, eftersom det kommer naturligt. Men när du tvingas medvetandegöra din ridning, då blir du också en bättre ryttare. När du får problem faller du inte tillbaka lika långt, för du vet hur du ska hantera det. Du har lärt dig att hitta lösningar genom dina elever.

Coachar Jennifer Gates

Jos Verlooy är inte den enda som har lyckats tack vare Harrie, som har en imponerande meritlista när det gäller att coacha ryttare till framgång. Mest profilerad är Bill Gates dotter Jennifer Gates (numera med tillägget Nassar). När Harrie blev världsetta 2018 inledde han ett tränings- och tävlingssamarbete med Evergate Stables, som ägs av Jennifer Gates.

– Harrie har varit avgörande för min ryttarkarriär. Han har lärt mig att klara mig själv och att tro på min ridning och det jag kan, även när han inte är där. Harrie har lärt mig att ha tålamod i sadeln och fått mig att tro på mig själv. Han är en otrolig hästmänniska, har Jennifer Gates sagt om sin mentor.

Harrie har sina sporthästar hos Evergate Stables strax sydöst om Antwerpen, där han rider hästar för Evergates samtidigt som han har tio boxar för egna och andra hästägares hästar. 

Jobbar med storasystern

Tillsammans med storasystern Caroline driver han också Smolders Sporthorses i hemmabyn Lage-Mierde i Nederländerna. Det är basen för Harries egen verksamhet där han har flera ben att stå på. Här förmedlas hästar och här erbjuds tränar- och managementtjänster och framgångsrika sporthingstar till avel. Dessutom är han en av tre partners bakom SLF Horse Auctions, som säljer allt från embryon och föl till hunterhästar och lovande toppämnen.

– Det är en dyr sport och jag måste göra många olika saker för att driva min satsning. Det är som en pyramid med en bredd av inkomster som bas, och en spetsig topp med fem hästar, som vi har köpt som unga eller ”fått” från hästägare, för toppsporten, förklarar Harrie.

– Att det har blivit så mycket pengar i toppsporten betyder mycket. Ju mer pengar det kommer in, desto mer professionella kan vi bli. Nackdelen är när pengarna får styra och hästar inte får den tiden de behöver. När man inte lyssnar in hästen och låter den tala om när den är redo för nästa steg. 

Matchas mot OS

Stjärnan Monaco, den nu 15-årige valacken som tog lagsilver i Herning när Sverige tog VM-guld 2022, och 12-årige Uricas vd Kattevennen är hästarna som matchas mot OS i Paris. 

– Det var ett genombrottsår för Uricas förra året, han steppade verkligen upp, säger Harrie om powerhingsten som bland annat vann två femstjärniga GP-klasser.

Uricas kom till Harrie som 8-åring och de har skyndat långsamt.

– Han var topplacerad på UVM och hade allt man kunde önska sig, men det är ett stort gap att ta sig över för att gå 1,60, säger Harrie om hingsten som har fått växa långsamt vid sidan av hans andra topphästar. 

– Från början var han överambitiös och lade alldeles för mycket energi på att ta sig över hindren. Han behövde lära sig att hoppa mer effektivt, för att spara på energin, och fördela kraften över hela banan innan vi kunde gå in i 1,60-klasser. Jag ville inte pressa honom eftersom det hade kunnat få oss att falla tillbaka. Han fick tala om för mig när han var redo.

Missade All In

Harrie är tacksam över alla hästar som har passerat genom åren. Don VHP Z, som han tog EM-silver med i Göteborg, är en av många som tog honom till världstoppen. En av dem han ”missade” var ingen mindre än All In.

– Vi var imponerade av hans kapacitet, den var ”outstanding” för en 5-åring, men det är ändå alltid svårt att veta vad det räcker till så tidigt. När de är något år äldre finns det mer att gå på. Men även om vi missade All In, så lyckades vi med andra, ler Harrie.

Horsemanship viktigt

Vilka framgångar har betytt mest?

– Det handlar inte om enskilda segrar för mig. Självklart gillar jag att vinna, men det jag är mest stolt över är mitt horsemanship och mitt management, som har gjort mig till en av världens 25 bästa ryttare i över 15 år. Att jag hela tiden har lyckats ta fram, eller få till mig, nya topphästar, och haft tillräckligt många för att låta dem mogna i sin egen takt. Det kräver så mycket mer än att rida snabbt i en omhoppning och vinna en Grand Prix. 

– Min styrka är hur jag tar hand om mina hästar och mitt team, gör du det rätt, då kommer framgångarna av sig självt. Resan är det som motiverar mig. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 9/2024.