Hemma hos Jüri Sokolovski – unghästproffset som vill mer

Jüri Sokolovski är ridskolegrabben som växte upp i Estlands huvudstad Tallinn. Eller rättare sagt, han blev ridskoleelev efter att han kaxigt skrutit för sina klasskompisar att han kunde rida när klassen skulle besöka en ridskola, och det visade sig att han minsann inte kunde rida alls.

– Det var lite pinsamt, så jag beslöt mig för att lära mig. Det var häftigt och jag hade många kompisar i stallet, minns han.

Bara ett halvår efter debuten i stallet ville han tävla. Utan att veta hur man egentligen skulle göra styrde han ponnyn så snabbt runt banan att han vann.
– Det var ju enkelt, tyckte jag då. Och skitkul. Men jag kom fort ner på jorden för på nästa tävling gick det inte alls bra. Då var det bra att jag hade duktiga lärare som pratade med mig om med- och motgångar, säger Jüri Sokolovski.

Efter bara ett år blev den då nioårige Jüri Sokolovski rekommenderad till stadens stora anläggning. Så småningom fick han börja träna för den legendariska estniska ryttaren Jüri Vilhelmsson, en gång enda estländare i det ryska laget.
– Det gav mig en fantastiskt bra grund.

Senare, under sin tid med arkitektstudier på högskola, fanns Jüri Sokolovski hos Rein Pill och på hästar ägda av samma sponsor som Pill kom Jüri upp på världscupnivå.
– Då insåg jag att det var hästar jag ville syssla med. Jag hoppade av studierna och flyttade till ett försäljningsstall i Mecklenburg.

Han stannade i tre år. Sedan bar det iväg till Sverige, med flickvännen Emylie Lindqvist.
– Vi hade träffat Olof Hellberg i Mecklenburg och han ville att jag skulle jobba för honom med hans hästar i Sölvesborg.

Samarbetet varade i ett år. Sedan var det dags för Jüri och Emylie att satsa på eget.
– Vi bodde mitt i skogen, i Ryd i Småland, och få kände till oss. Det var kanske inte den smidigaste starten.

Men så fick Jüri kontakt med Anders Kjellson på Hästak. Det blev som en islossning, och sommaren 2015 hamnade Jüri hos Royne Zetterman.
– Då hade jag varit fem år i Sverige och ridit både unghästchampionat och SM. Jag var inte så okänd längre.

Med Felicita, en halvsyster till Cafino e Feliciano-Roderick, hoppade han 1,55-Grand Prix-klasser, trots att Felicita bara var 154 centimeter hög. Med Sundance (e Hip Hop-Cardento) red han alla de stora unghästtävlingarna; hästen blev rankad som bästa 7-åring och såldes sedan till Stall Leslie Howard i USA.

I dag är det ingen som undrar vem Jüri Sokolovski är. Han och Emylie har sedan ett år kunnat satsa på eget igen, på Staffan och Lena Hammarskiölds Björkängs gård i nordöstra Skåne, utanför Kristianstad. Stallet byggdes som ett annex till ridhuset för ett år sedan och har tio luftiga boxar av generös storlek och alla utrymmen man kan tänka sig och behöver.

– Dessutom har vi jättemånga stora hagar, utebana och lång galoppbana.
– Tanken är att Hammarskiölds unga hästar slussas in hos oss och vi förbereder dem för respektive unghästtävlingar.

I stallet finns redan 8-åriga Clara (e Cardento-Corlensky G) och några Katalei-hästar, bland andra en 9-årig halvsyster (e Diabeau van de Heffnick) till Breedersvinnaren Kataleis Izinbyeva, Johnny Svenssons 6-åriga hingst Kespri (e Kannan-Espri) och Henderik, en 7-årig hingst e Nabab de Rêve-Canturo som ägs av en dansk familj.

– Jag gillar att utbilda unghästar och ge varje individ den tid den behöver. Jag tycker att det är viktigt att lära känna varje ny häst ordentligt. Folk dömer hästar för fort i dag, anser jag. Hos Royne lärde jag mig att ge hästarna många chanser.

Hos Royne lärde jag mig att ge hästarna många chanser.

Skulle det sedan visa sig att en häst inte motsvarar förväntningarna vill Jüri vara rak i kommunikationen.
– Man måste vara ärlig mot hästägarna, säger han.

Jüri tycker att unghästchampionaten är viktiga, för att de unga hästarna ska lära sig att tävla.
– För mig betyder det att man tar ut exempelvis 4-åringar för att förbereda dem genom att låta dem se olika banor. De som har lätt för sig behöver inte komma ut mer än två-tre gånger. Som 5- och 6-åringar ska de ut och lära sig att sova över. Hur mycket det blir för varje häst ska vi som proffs kunna avgöra.

Trots sin internationella bakgrund kommer Jüri att bli trogen Sverige, även om han tävlar för Estland. Han gillar svensk hästhållning och svenskt horsemanship.
– Jag har sett hur det kan vara i Tyskland och Holland där hästarna knappt kommer ut. Jag anser att hästar ska vara ute mycket, och vara just hästar.

Unghästutbildning och träning av andra ekipage är några av Jüris styrkor. Men han vill mer.
– Jag vill rida mästerskap.

Han åker ut på stora tävlingar så ofta han får tillfälle och tränar ibland ihop med Stephanie Holmén på Grevlunda för att få inspiration.
– På tävlingarna är det fantastiskt att studera andra ryttare och dessutom få en inblick i vilken kvalitet hästarna måste ha, vad de behöver klara.