Intervju med Isobel Wessels

Du och Charlotte Dujardin är goda vänner, vad har hennes framgångar betytt för brittisk dressyr?
– Charlotte har inspirerat oss alla inom brittisk dressyr och höjt ribban rejält. Jag känner mig lyckligt lottad som fått rida och träna med henne under flera år.
– Jag och Charlotte är stöpta i samma form, vi känner varandra verkligt väl och vi har båda tränat länge för Carl Hester. Jag uppskattar verkligen det positiva sätt som hon tar sig an testridningen. I mitt domararbete fortsätter jag på samma linje, att ta fram det positiva i varje ekipage. Eftersom vi båda är aktiva ryttare är det lätt för oss att sätta oss in i hur det känns att ha en häst där du inte kommer längre än till X för de fryser fast. Vi har båda upplevt det i verkligheten.

Hur upplever du den svenska ridningen, hur hanterar ryttarna unghästårens utmaningar?
– På det hela taget är standarden bra. I varje årskull fanns det enstaka ryttare som var ute på djupt vatten för att de inte var professionella eller kände sig nervösa.
– Min känsla vara att ju högre nivå, uppåt 6- och 7- årsklassen, desto svårare var det för ryttarna att behålla grundkvalitén. De var kanske inte tillräckligt starka mentalt och avspända för de förlorade grundkvalitén i sina ansträngningar att utföra rörelserna riktigt. Det är en svår nivå för 7-åriga hästar, det är mycket de ska kunna redan nu och där var startfältet svagt helt enkelt.
– Vi hade en verkligt bra vinnare och några som hade lite misstag men ändå hade talang. Lite samma sak med 6- åringarna men där var nivån ändå bättre.
– Jag tycker ridningen är bra men det ryttarna måste besinna är att de fortfarande rider en ung häst. De borde göra mer basala saker som att få den rätta mjuka kontakten där hästen arbetar med ryggen, rörelserna går genom kroppen, är framför hjälperna så att intrycket kan bli så positivt som med de verkligt unga hästarna.
– De 3- och 4-åriga hästarna gick i grupper om två och två och arbetade i en mer avslappnad och naturlig form. Det gäller för ryttarna att inte förlora unghästtanken bara för att de når lite högre upp i nivå.
– De 4-åriga hästarnas klass var verkligt stark, och det fanns helt otroliga 3-åringar. Vinnaren i 3-årsklassen var helt i en egen klass [reds anm Springbank II VH], förvisso riden av en världsryttare men hästen var värd 100 procent men det kunde vi inte riktigt ge.
– Ryttarna är duktiga, många riktigt skickliga men alla kan de lära av Charlotte Dujardin att ha en lite mer framåtinriktad kontakt.
– Jag var otroligt imponerad av en del av hästarna som kanske inte gick i topp här men som kommer att bli bra. Stoet med de vippiga öronen Astoria, hennes ryttare red verkligen fint, mjukt och framåt, visst blev det små misstag men det gör inget.
– Ryttarna som fokuserar för mycket på att klara av rörelserna tappar bort sig i grundridningen. Det som gäller är att när du har grunderna på plats som lösgjordhet, kontakt, takt och rytm så kommer rörelserna till dig väldigt enkelt. Det handlar bara om trav, skritt och galopp. That’s it, easy and simple.

Hur har dressyrbedömningen förändrats de senaste åren?
– Jag är stolt att kunna säga att jag har delat ut flera 9:or och 10:or i modern tid, jag tycker det som är bra ska belönas. Jag är den domare som dömt vid vart och ett av Dujardins världsrekord och det är jag stolt över. Flera av dem har kommit vid världscuptävlingarna på Olympia och där är det vi några som varit med vid varje tillfälle men jag är den enda som även varit med när hon satte rekord i Specialen i Hagen 2012. Det är inte svårt för mig att belöna verkligt bra ridning, jag är glad för att dela ut höga betyg om det är välförtjänt.

Rider du själv fortfarande?
– I allra högsta grad, så mycket jag kan. Jag har tränat med Carl i många år men det har inte kunnat ske under hela 2017 på grund av EM. Domarjobbet har faktiskt alltid varit nummer tre för mig, tränaruppdag och egen ridning och hästutbildning har gått före. Rätt ofta blir det en intressekonflikt att ha elever och döma hemma i England så jag har fått avstå domaruppdrag på många tävlingar där. Jag är väldigt glad för uppdraget som 5*-ig domare, jag är dessutom domarutbildare och har tagit upp flera hästar i svår klass.
– Min nuvarande häst är helt underbar, Chagall, och jag rider så mycket jag kan. Jag har fått 73,5 procent i Grand Prix och det var en ritt med flera fel. Tänk att det är så svårt att rida felfritt i dressyr. Jag har tagit tio nationella titlar på honom, han är 1,78 hög, jättelånga ben och med massor av hoppning i sin stamtavla. Nästa år hoppas jag kunna tävla mer för hästar som honom växer inte på träd så därför vill jag verkligen försöka komma ut med honom. Jag är verkligt stolt över att kunna rida en Grand Prix i dessa tider när kraven är så mycket högre än när 68 procent var en bra ritt. Jag har ridit mot Charlotte Dujardin och faktiskt slagit henne någon gång liksom en hel del andra toppryttare, det känns bra att hänga med i dessa tider. Jag rider inte unghästar längre utan de rids in av en annan beridare Lucy som också skolats av Carl Hester. Hon var den som red in Valegro som ung.

Du har ett spännande tränaruppdrag?
– Jag har ett otroligt spännande uppdrag i att vara dressyrtränare åt New Zealands framgångsrika fälttävlanslag. Jag var med dem i Rio och åker med dem till Tryon på VM nästa år.

Hinner du med en eller flera turer till Sverige nästa år?
– Om jag får frågan kommer jag gärna igen!