Isabel Freese fastnade för Tyskland

Efter 20 år i Tyskland är det svårt att säga om Isabel Freese är mest tysk eller norsk. Här, i nordvästra Tyskland, finns maken Bastian och den 14 månader gamla sonen Noah, beridarjobbet, topphästarna och framtidsplanerna. Samtidigt känner hon sig mer norsk än på länge, nu när hon pratar uteslutande norska med sonen.

När Isabel 1999 lämnade Norge hade hon egentligen inga som helst planer på att bosätta sig en längre tid utomlands.
– Jag hade aldrig tänkt stanna här. Jag skulle bara jobba i Tyskland ett år, säger Isabel när vi ses i hingststallet hos Schockemöhle.

Men ödet ville annorlunda. I Tyskland fick hon snart jobb hos Holga Finken och där utbildade hon sig till beridare.

Under en träning hos Schockemöhle träffade hon dessutom maken Bastian. Han tränade redan då hopphästar för Schockemöhle. Bastian flyttade med Isabel och Holga till Berlin en sväng innan paret till slut bestämde sig för att slå sig ner på Schockemöhles anläggning.

Jag hade aldrig tänkt stanna här. Jag skulle bara jobba i Tyskland ett år.

Nu har fem år gått och Isabel trivs som fisken i vattnet. Hon jobbar så gott som självständigt och ansvarar helt och hållet för sin egen länga i stallet. Ett upplägg som passar henne bra. Isabel är tydlig med att hon tycker om att bestämma själv.

Lagt om schemat för att få kvalitetstid med familjen

Sedan sonen kom till världen har både hon och maken lagt om sina scheman för att hinna ha mer kvalitetstid med familjen.
– Jag lämnar hos dagmamman på morgonen och sedan rider jag så mycket jag bara hinner fram till klockan tre när det är dags att hämta igen.

Dagarna innebär ett pressat schema och Isabel berättar att hon knappast har tid att vara social på jobbet. När hon är där jobbar hon och de enda hon hinner prata med om dagarna är hästskötaren och de som jobbar i hennes stall.

Fördelen med tidspressen är att hon och maken inte heller hinner jobba tillsammans.
– Vi samarbetar faktiskt helst så lite som möjligt, skrattar Isabel.

Familjen träffas knappt på dagarna

Även om Bastian hjälpte henne mycket med hingstarna under graviditeten fungerar äktenskapet trots allt bäst om paret inte både jobbar och bor ihop.
– Nu ser vi knappt varann alls under dagarna. Jag har nästan ingen kontakt alls med omvärlden när jag jobbar.

Isabel har tio hästar på sin ansvarslista, men hinner rida mellan sex och nio om dagen.

Hennes hästskötare Christin Geske styr allt annat som har med hästarna att göra. Hon har jobbat på anläggningen i 15 år och Isabel kan inte prisa henne nog.
– Hon är väldigt professionell och nu när jag fått barn gör hon extra mycket så jag bara kan koncentrera mig på ridningen.

När Ridsport kommer på besök är det tidig vår och avelssäsongen har precis satt i gång. För Isabel innebär det att hon måste anpassa hingstarnas träningsschema efter dagsformen. Även om hon kan lägga upp träningar och tävlingar lite som hon vill vid det här laget, så gäller det att hingstarna alltid finns tillgängliga när de efterfrågas. Som regel tappas hingstarna varannan dag och Isabel anpassar schemat så de får ett lugnare pass dagarna de hoppar på bocken.
– Jag försöker alltid rida dem innan, efteråt får de gå i skritten eller i hage.

Schockemöhle vill att hingstarna ska vara i sporten — så länge de gör sina hingstvisningar.

Det finns inte ett överflöd av hagar på anläggningen men Isabel är stenhård med att alla hennes hästar ska gå i hage, varje dag. Tack vare Christin kommer hästarna dessutom ut och rör på sig minst tre gånger om dagen. De leker med boll i ridhuset, rids ut eller går i skrittmaskinen. Att hålla hästarna på gott humör är prio ett.
– Jag försöker komma ut och tävla så mycket jag kan men ser till att schemat aldrig blir för pressat för hingstarna. Vad de presterar under året är upp till mig, säger Isabel men tillägger:
– Schockemöhle vill att hingstarna ska vara i sporten — så länge de gör sina hingstvisningar.

Hingstvisningarna är A och O för Schockemöhle. Isabel erkänner att hon inte tycker det är speciellt kul att åka på visningar och försöker rida så få hon bara kan. Ändå är hon medveten om att det är just visningarna som får verksamheten att gå runt.

Överlag är hingstar väldigt ärliga

Att träna hingstar handlar mycket om att ge och ta, förklarar Isabel. Hon upplever att hingstar överlag är väldigt ärliga, men det gäller att ha dem på sin sida.
– De måste ha respekt för dig och samtidigt verkligen tycka det är kul att arbeta. Hittar du rätt balans kan det bli riktigt bra, säger hon.
– Jag älskar hingstar men de har mer dominans i sig än valacker och ston. De måste veta när det är jobb som gäller och när de har fritid.

Att åka bort och tävla är sällan några problem, till och med de mesta machohingstarna är så vana vid att visa upp sig att de inte hetsar upp sig i onödan.

Bland Isabels mest minnesvärda tävlingar finns så klart bronsmedaljerna i unghäst-VM, vinsterna i Frankfurt med både Vitalis och Total Hope och så vinsten i Bundeschampionat med Fürsten Look.

Har inga planer på att flytta tillbaka

På frågan om Isabel kan tänka sig att flytta tillbaka till Norden svarar hon snabbt:
– Inte så länge jag vill rida på den här nivån. Här har jag så många bra hästar, tävlingar och alla möjligheter man kan tänka sig.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2020.